Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves (2023)

Jag hade hört gott om denna film, ett humoristiskt fantasyäventyr från Dungeons & Dragons-världen. Och när jag såg att det var John Francis Daley och Jonathan Goldstein, dvs killarna bakom två av de senaste tio årens roligaste filmer, Game Night och Vacation, blev jag ännu mer nyfiken och förväntansfull.

Ok, jodå filmen är helt klart underhållande men den är inte riktad till mig. Alla referenser från rollspelet gick över huvudet på mig. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att spela spelet när jag var yngre och då hade kanske denna film landat lite bättre.

Filmen är en komedi totalt fri från stake eller spänning då det gäller actioninnehållet. Det som underhöll var humorn och inget annat än humorn, men tyvärr klistrade den sig inte fast på mig. Jag kommer fram till att denna typ av humor, antagligen all form av humor egentligen, är helt beroende av skådespelarna som framför den. 

Här har vi den ganska trista Chris Pine tillsammans med den urtrista och snarast mycket svaga skådespelerskan Michelle Rodriguez som spelar våra huvudroller. Hon är det klart svagaste kortet i F&F-serien men där är hon lyckligtvis inte i förgrunden hela tiden i alla fall. Tyvärr hittade jag heller ingen jätterolig bifigur som det funnits i överflöd av i Daley-Goldsteins tidigare filmer.

Så även om filmen hade sina poänger var den bara ganska ok. Jag fann dock Hugh Grant i rollen som skurk lustig. Men han får akta sig så det inte blir uttjatat då det är en roll som han numera ofta verkar ramla in i. Vi såg honom i sliskiga roller i Guy Ritchies The Gentlemen samt Operation Fortune. Hans type cast har gått från charmig lover boy till charmig creepy guy.

Kul film, men kanske mest för fans av rollspelet den bygger på. Det är min spekulation i vilket fall.

Betyg: 2/5

"The Gathering Storm" by Robert Jordan and Brandon Sanderson

Nu ska jag ta med er på en tidsresa tillbaka till Skövde på 70-talet. När jag och mina systrar var små läste vår far högt ur "Sagan om ringen". Det var en fantastisk värld med alver, dvärgar och trollkarlar som målades upp. Under högstadiet och gymnasiet läste jag om trilogin flera gånger. Silmarillion och andra verk av Tolkien slukades också. Jag drömde mig in i den fantastiska världen, men jag höll mig bara till Tolkiens värld, jag läste ingen annan fantasy.

Hoppa fram till 1995 då jag skulle flyga hem från Montreal och saknade en god bok att läsa. På en gigantisk bokhandel blev jag tipsad av en ung tjej om Robert Jordan och hans fantasy-epos "The Wheel of Time". Jag köpte de första böckerna i serien och blev omedelbart förtjust i Jordans skapelse. De första sex böckerna var mycket, mycket bra. Sedan tappade Jordan tempo i sin berättelse och de efterföljande böckerna blev lite sega. Storyn stod och stampade på stället. Sen blev han sjuk! Dödligt sjuk. Robert Jordan dog 2007 med ett oavslutat verk liggande på sitt arbetsbord.

Jämmer och elände. Miljontals fans världen över sörjde. Alla ville veta hur det skulle gå. Jordans väv av historietrådar är mer komplex än Tolkiens saga och alla huvudtrådar var oavslutade. Nästan alla karaktärer är djupa med både bra och dåliga sidor, medan i Tolkiens sagor allt är svart eller vitt. Kvinnor har en större roll i Jordans värld, en annan skillnad jämfört med Tolkien.

Jordan hann lyckligtvis skriva centrala delar av avslutningen. Till detta hade han dikterat handlingen för de avslutande böckerna och på så sätt förberett för någon annan att avsluta hans livsverk. Robert Jordans änka valde sedermera ut en ung fantasy-författare för att sammanställa bokserien, Brandon Sanderson.

Jag har nu läst den första av de tre böcker Brandon Sanderson kommer skriva, vilken också är den tolfte delen i serien (av totalt fjorton). Sanderson skriver mycket bra. Boken hade ett högre tempo än Jordans senaste och flera händelsetrådar avslutades. Sanderson har en skön stil som förvaltar Jordans arv med en extra touch av humor. "The Gathering Storm" stillade alla farhågor över att Jordans värld skulle splittras av en ny författare. Det är tydligt att hela eposet nu börjar knytas ihop. Boken avslutas med en otroligt häftig batalj där en av våra hjältinnor får skina i solen extra mycket.

Jag ser nu verkligen fram emot de två avslutande böckerna i kampen mot mörkrets härskare.