Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings (2021)

Ännu en ny MCU-film och det blir ett givet biobesök. Efter att ha blivit mycket nöjd med den första filmen i Phase 4 gick jag in till denna film med vissa förväntningar och de blev uppfyllda. Det är  fascinerande att se MCU utforska olika filmiska genrer. Tidigare har de gjort konspirationsteori, heist movie, dansfilm, komedi och drama. Nu har turen kommit till fantasy blandat med karatefilm. Just fantasyinslagen var en trevlig överraskning.

Detta är en actionfylld film med hjärtat på rätt ställe, och den känns framför allt snäll. Är detta en ny trend? Har Ted Lasso ritat om kartan totalt? Bort med dystergökar som Batman och cyniska serier som "The Boys", in med lite mer snällhet? Vem vet...? Spaningen är svag.

Vad man kan sakna i denna film och de flesta MCU-filmer (utom några av de bästa filmerna från Phase 2 och 3) är riktiga "stakes". Trots att det utförs farliga saker och de fajtas på alla möjliga omöjliga ställen känns det aldrig som att våra hjältar är i fara. Detta är något som jag saknar. Jag skulle vilja se riktigt barnförbjudna filmer från MCU, som komplement till de filmer som vi normalt erbjuds. Ryan Reynolds "Deadpool"-filmer är fantastiska och när det nu ryktas om att han ska flyttas in i MCU spinner jag som en katt av belåtenhet. Då återstår endast att de i några filmer tar steget till hårdare, mer realistiska actionfilmer som får rating R, som "Logan" till exempel.

Vad kan man gilla med dagens film då? Den har flera bra skådespelare, som Simu Liu, Awkwafina, Meng'er Zhang och inte minst Tony Leung i rollen som skurken. Men jag hade också mycket kul med Ben Kingsley i den återkommande rollen Trevor Slattery. Till skillnad från vissa andra superhjälteserier har MCU svårt att hålla sig från att inkludera element med glimten i ögat i sina filmer. Jag gillade lurendrejeriet med de två lurviga drakarna eller hundarna eller vad det var, och kände mig lite snopen att den omtalade draken som vaktade porten var så... gulliga. Men det blev ju bättre lite senare i filmen. Drakar är coola.

För att knyta ihop nya MCU-hjältar med serien i övrigt brukar de ibland låta karaktärer från tidigare filmer hoppa in som att för hjälpa de nya på vägen. I "Ant-Man" var det en av de tristare i Sam Wilson (ni vet, The Falcon) som stöttade, medan i den första "Spider-Man" var det självaste Tony Stark som satte strålkastaren på den nya filmen. Här blev det tematisk nog Wong från "Doctor Strange" som hjälpte till. Inte den största hjälten i MCU direkt, men mer behövdes inte i detta fall.

Nu till min stora förvirring. Den lustige muskelmannen Razor Fist spelas tydligen av en skådis med det sällsamma namnet Florian Munteanu. Jag satt under filmen och trodde att det var Wes Chatham som spelar den älskvärde Amos i "The Expanse". De var otroligt lika i vissa scener... tyckte jag i alla fall.

Filmens action var exalterande men jag är egentligen inte ett stort fan av kampsportsfilmer (utan "stakes"). Istället myste jag över känslan i filmen, fantasyelementen, dess miljöer och de engagerande karaktärerna. 

Betyg: 3/5

Jumanji: The Next Level (2019)

Uppföljaren till Jumanji: Welcome to the jungle (2017) är lika lekfullt underhållande med galna upptåg och ett överflöd av glimten i ögat som föregångaren. Detta är en perfekt film för fredagskvällen om man vill ha ett mustigt äventyr med en massa humor.

Personligen håller jag denna som snäppet lägre än föregångaren. Mest för att de två nya figurerna, spelade av Dannyarna DeVito och Glover, inte adderar speciellt mycket utan snarare "stjäl" tid från de jag vill se mer av; Dwayne "The Rock" Johnson, Karen Gillan, Kevin Hart och Jack Black. Även Awkwafina har tillkommit i stjärn-casten. Hon är hyfsat underhållande men jag håller det ursprungliga gänget som filmernas styrka. Första halvan lider av uttunningen, men den senare delen av filmen kompensera så att vi kommer upp i närheten av första filmens nivå.

Jag har en känsla av att denna film fokuserar lite mer på action är karaktärer och humorn.

Men som helhet är detta helt klart mycket trivsamt. För er alla som låter er underhållas av lättviktiga underhållsfilmer är detta ett bra alternativ. Se den gärna tillsammans med den förra filmen.

Betyg: 3/5

The Farewell (2019)

The Farewell var första filmen på den årliga filmspanardagen på filmfesten. Vi var ett halvt dussin filmspanare som sammanstrålade på Bio Capitol vid lunchtid i lördags. Jag kände till lite om filmen, had läst och lyssnat på. Filmen är en klassisk BOATL, Based on a True Lie. En kinesisk familj återförenas i Beijing för att kusinen till vår huvudperson ska gifta sig. Det egentliga skälet till familjeåterföreningen är att farmor Nai Nai har diagnostiserats med cancer och har inte lång tid kvar i livet. Familjen bestämmer sig att inte berätta för Nai Nai om detta för att skydda henne, för att hon ska få vara lycklig ett tag till. Jag trodde dock att filmen skulle vara mer en dramakomedi än en drama med vissa dråpliga scener. Filmen blev tokhyllad i podden /Filmcast med David Chen.

Även om jag trodde mig vara förberedd på ämnet visade det sig att det var lite... "too soon". Min käre gamle far fick caner i våras och gick efter en längre tid på sjukhuset bort i september. Jag fann scenerna från sjukhuset i denna film ganska tunga att ta emot. Det blev lite för nära.

Men för övrigt tycker jag att filmen är bra, jag gillade Awkwafina i rollen som Billi och Shuzhen Zhao som Nai Nai var också duglig, och ihärdig. Jag fann inte speciellt mycket humor i filmen, vilket kan ha berott på min sinnesstämning när jag såg filmen. Däremot älskade jag miljöerna i Beijing som jag kände igen väl efter det dussintal resor till Kina jag gjort för olika jobb. Scenerna från New York var också bra.

Kul detalj om krabborna. Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger kinesiska restauranger har försökt sälja krabba till mig...

Som första film på filmspanardagen var denna film duglig. Den är kanske lätt överskattad på vissa poddar trots allt.

Betyg: 3/5

En eller några filmspanare skriver om filmen idag:
Sofia
Carl

Jojje