Sista Shinypodden inför sommaruppehållet. Vi bryter här mitt i säsong 13, efter femte filmen av bröderna. Hela fem härliga filmer plus companions väntar vi med tills i höst.
I detta avsnitt battlar vi om om brödernas The Man Who Wasn't There från 2001 och Billy Wilders Double Indemnity från 1944.
Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.
Podden är planerad att återkomma måndagen den 4:e september med Specialen med Henke och Niklas som rankar 1983 års bästa album.
En vecka senare, den 11:e september, återkommer Coenpodden och då med filmerna Intolerable Cruelty från 2003 matchad med David Mirkins Heartbreakers från 2001.
Ojsan, vilken upphämtning för Coens -- kul! Här måste jag dock enbart förlita mig på minnet eftersom The Man... inte verkade vara tillgänglig och jag inte hann se om Double Indemnity.
SvaraRaderaKanske skulle jag dock behöva se om The Man... för mitt minne av den är inte särskilt positivt. Jag tror att kruxet var att jag hoppades för mycket på någon slags reell payoff på snacket om aliens och den vagt olycksbådande stämningen.
Jag tyckte något bättre om Double Idemnitys förlaga av James M. Cain än filmen, men utifrån ert snack undrar jag om jag kan ha varit något på spåren när jag kallade Cain den felande länken mellan Hammet och Chandler. Alltså att en filmen blir bättre av att kombinera Cains historia med Chandlers dialog. Skarpa repliker men kombinerade med en något mer pang på rödbetan-historia.
När det gäller relationen mellan noirfilmernas femme fatale och den manlige protagonisten uppfattar jag att jag nog lutar mer åt Carls håll? Mitt intryck är att dessa män oftast är mer än villiga "offer" för de kvinnliga ränkerna. Det kan iofs också vara så att tittaren får det intrycket genom en (åter)berättarröst som oftast säger något i stil med "Jag borde ha fattat att hon..."
En liten koppling till dagens avsnitt har jag dock på gång eftersom jag just nu håller på att titta på Todd Haynes filmatisering (miniserie, HBO) av Cains Mildred Pierce. Och det är Carter Burwell som skrivit musiken!
https://bilderord.wordpress.com/2018/08/04/x2-double-indemnity-1936-1944/
Ja, det var underbart att se en så bra film och jag var minst lika överraskad som du och Carl! Ibland händer det! ;-)
RaderaJag blir lite avundsjuk på dig som läst så många förlagor till filmer vi pratar om. Jag saknar den vinkeln på analysen. Men kul att du kan fylla i luckorna för oss lite via dina kommentarer.
Jag är helt oduglig på analys av film noir så min bild av en "femme fatale" kan vara helt off. Jag tycker dock det skulle kännas lite härligt med en filmgenre där kvinnor får vara de aktiva, listiga och lömska. Att svänga på könsrollerna... :-)