Tom McCarthy är en bra regissör, ibland briljant till och med. Min favorit från honom är dramat Spotlight. Dramakomedin The Station agent är nästan lika bra men i en helt annan genre. De båda bygger på mycket välskrivna manus.
Stillwater å sin sida är helt klart gedigen men den lider av ett svagt manus utan tydlig inriktning. Filmen skrapar på ytan på flera intressanta frågeställningar utan att egentligen bryta igenom. Mer fokus generellt sett och en mustigare andra halva hade behövts.
Matt Damon spelar Bill, en oljearbetare från Texas som beger sig till Marseille för att försöka rentvå sin dotter som sitter i fängelse.
Bill är en enkel och rent ut sagt tämligen ointelligent "blue collar red neck MAGA screamin' Trump lovin'"-supporter. Intressant val som huvudperson i sig kanske. Historien om den lille mannen mot den stora maskinen? Men i detta fall en bättre idé på pappret än i slutresultatet.
Vad han saknar inom för uppdraget relevanta områden som att kunna tala och förstå det franska språket, förstå det franska rättsväsendet, eller Liam Neesons Taken-skills för den delen, väger han upp med en otrolig envishet. Han tar sig an sin uppgift som en gruvarbetare en särdeles stor sten, genom att enträget hacka med sin hacka om och om igen.
Filmen berör många områden; chansen till en andra chans, brusten relation till dottern, begynnande relation till nya dottern, relationen med modern och som lök på laxen en eventuell rättslig skandal. Tittaren utmanas att sy ihop filmens handling, budskap och moral. Slutet tes vara ganska stängt men trots det känns filmen allt annat än komplett.
Regin är tajt och Matt Damon är kompetent utan att göra det där lilla extra. Filmen är okeyish till bra men den är långt från så bra som McCarthys bästa.
Tyvärr har jag på några få veckor nästan helt glömt denna film. Det hände sannerligen inte med Spotlight.
Betyg: 2/5
PS, det slår mig att Jesse Plemons antagligen hade spelat denna roll bättre än Matt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar