Pale Rider (1985)

Det är lätt att tänka sig att allt Clintan gjort är superbra, men så är det inte. Uppenbarligen. Jag vet inte ens om jag sett Pale rider tidigare men jag hade för mig att den skulle vara riktigt bra. Clintan spelar huvudroll och regisserar. Mitten av åttiotalet. Men nej, tyvärr var detta inte den träff mitt i prick som jag förväntade mig.

Ganska tidigt i filmen upplevde jag att både regin och skådespeleriet i filmen var otajt. Flera scener är utstuderade för att åskådaren ska lägga märke till något och blir därmed övertydliga. Clintan som The Preacher och alla skurkar är väl så bra som de kan vara i en film som denna, men i princip alla i guldgrävargänget är riktigt dåliga. Usla. Både som karaktärer och framför allt skådespeleriet.

De filmälskare som kan ha svårt för barnskådespelare ska hålla sig borta från denna film då den 14-åriga Megan är bland de jobbigaste ungen jag sett på film på länge. Den unga Sydney Penny spelar över så mycket att jag snart ber om nåd.

Clintan är dock sig lik. Han har något speciellt som gör honom magnetisk. Filmens slutfajt mellan The Preacher och den onda sheriffen med hans sex "deputies" var klart bad ass. Unge herr Penn var bra som sliskig son till traktens rike och därmed onde man. Extra kul var att återse Jaws i egen stor person. Enligt imdb's trivia kollapsade en häst som Jaws skulle rida och de tvingades hitta en större och starkare häst...

Men filmens största svaghet var inte svaga hästar. Det är att den var ganska seg. Allt för lång tid läggs på en massa religiöst mumbo-jumbo samt långa längtande blickar mellan Carrie Snodgress Carrie och Clintans The Preacher. Långtråkigt helt enkelt. Jag antar att en hel del symbolik går att vaska fram ur denna historia för den som vill leta...

Jag blev inte speciellt mycket rikare av denna filmupplevelse i vilket fall. Den får nästan godkänt, en typisk medel-tvåa som också kan kallas "helt ok". Jag ger Pale rider två unga flickor som leker där de inte ska leka av fem möjliga.

Betyg: 2/5 

PS, några klädesombyten såg jag dock inte till...