The Grey (2012)

Don't be afraid.

Jag har legat sjuk några dagar och har då inte varit så sugen på att skriva på bloggen. Tyvärr har jag inte kunnat förgylla ert morgonkaffedrickande med bloggläsning på Fripps filmrevyer. För det jag ber om ursäkt. De senaste dagarna har jag istället läst klart den näst sista boken i The wheel of time, börjat titta på Homeland, skrivit klart inlägget för Filmspanarnas tema "På väg" (publiceras imorgon) samt sett en enda film - The Grey.

Filmen kom ut i början av året. Det känns som att denna pärla har blivit bortglömd på något vis. Jag har i alla fall inte läst så värst många revyer om den. Eller har jag bara missat dem? Jag tror dock att Har du inte sett den? har just sett den. Sa inte Markus att han gillade den?

Jag gillar också The Grey. Det är en riktigt bra, blodig, spännande, och mestadels realistisk thriller om man mot natur och beast. Allas vår hårding nummer ett Liam Neeson spelar Ottway, en jägare som har till uppgift att skydda arbetarna mot vilda djur, läs varg och björn, på ett oljefält långt ute i ödemarken i Alaska. När Ottway och flera arbetare ska flyga i ett mindre jetplan till Anchorage för ledig tid inträffar något dåligt. Planet kraschar på grund av en storm och de överlevande ligger därmed risigt till. Det är vinter och de befinner sig i vargarnas land.

Man mot natur och beast. Männen kämpar på under Ottways ledning. Handlingen är rak och enkel men ändå vet man inte riktigt hur det ska gå. Flera scener är ganska grafiska, tillräckligt blodiga för att få mig att bli vimmelkantig i alla fall. Nu brukar jag inte ha problem med blod på film, så jag får kanske tillskriva min reaktion mitt försvagade fysiska tillstånd?

Filmen gör inte anspråk på att vara det mest filosofiska alstret i filmhistorien, men jag tycker att männens inbördes relationer, deras historia och öden ändå är filmens behållning. Direkt efter filmen kände jag inte så, men efter några dagar har deras öden poppat upp i huvudet på mig som bojar som flyter upp till havsytan. Jag har tänkt på filmen mer än förväntat.

Hur realistisk filmen är med avseende på vargarnas beteende vet jag egentligen inte, men det verkade tillräckligt realistiskt för att jag skulle köpa historien i alla fall. Däremot har filmen en scen, en hopp-scen, som är helt orealistisk. Lite trist med tanke på att filmen i övrigt "andades" realism.

Jag gillade ändå The Grey rejält mycket och den har växt under dagarna sedan jag såg den vilket alltid är trevligt. Jag kan tipsa den som är lockad att se filmen om att det finns en kort, kort scen efter hela eftertexterna är slut. En scen som avslutar filmen på ett bra sätt. Något av en "bookend" skulle jag säga.

Jag ger The Grey fyra olika sätt att dö på.

Betyg: 4/5

Nej, efter en orolig natts sömn har jag tänkt om. Betyget känns inte rätt, jag ger den istället en stark trea. Den konkurrerar inte med många av de fyror jag har i samma kategori.

Betyg: 3/5