Visar inlägg med etikett Wayne Knight. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wayne Knight. Visa alla inlägg

torsdag 22 november 2018

Blindspotting (2018)



Blindspotting påminner i stilen om Tangerine (2015), The Florida Project (2017) och årets Skate Kitchen. Det är mer känsla och filmiskt "flow" än direkt handling. Denna film utspelas i Oakland i norra Kalifornien och staden har en central roll i filmen, precis som Los Angeles, Disney World/Orlando och New York City var centrala för filmerna ovan.

Filmen handlar om Collin, förträffligt spelad av musikern Daveed Diggs, som närmar sig slutet på sin villkorliga frigivning. "Inlåst" i Oakland på grund av det reseförbud han har under den villkorliga frigivningen kan han inte undvika att tvingas möta demoner från förr eller nya diton.

Det är inte bra att ha en våldsam och labil bästa vän som dessutom är vit om du själv är svart med dreadlocks och en fängelsedom på ditt "record". Vem kommer polisen anta har gjort våld av er två?

NFL laget Raiders kommer från Oakland. Jag har alltid hatat Oakland Raiders. Här är de hemmalaget! Encroyable! 

Colin Kapernick i laget på andra sidan bukten, San Fransisco 49ers, blev världskändis för några år sedan när han vägrade att stå upp under nationalsången inför matcherna. Han protesterade mot systematisk våld mot den svarta befolkningen från polisen. Det blev ett himla liv runt detta.

Blindspotting lyckas på ett osannolikt bra sätt beskriva problemet med att ha en "blind spot" då det gäller antaganden om vem som är skyldig, vad det än kan handla om. Folk har blivit mer och mer blinda, de ser inte individer utan bara grupptillhörighet. Detta är ett elände och källan till mycket av det onda i dagens samhälle.

Det tog ett tag att komma in i filmen, men allt eftersom blev jag mer och mer indragen och till slut var jag helt såld. Detta är en riktigt skön film och precis som de ovan nämnda växer den mångfalt efter titten. Den landar i sinnet och sprider ut sig i medvetandet.

Jag ger Blindspotting fyra ofördelaktiga frisyrer av fem möjliga.

Betyg: 4/5






onsdag 5 november 2014

JFK (1991)



Idag är det filmspanartema igen och denna gång är temat Konspirationsteorier. Jag brukar ju skriva listor vid dessa tillfällen, men ibland diskar jag istället av en film som passar in på temat. Det är enklare att välja listalternativet om man gillar genren och temat i fråga, och eftersom jag faktiskt inte är speciellt svag för filmer om konspirationsteorier har jag valt att se the mother of all consperacy theories - Oliver Stone's JFK istället för en lista.


70-talet var konspirationsteorifilmernas guldålder. När jag nyligen behandlade det decenniet såg jag mycket riktigt några filmer i genren. En av dem var Marathon man. Jag fann den tråkig och mycket överreklamerad. Döm om min förvåning när alla som kommenterade min revy gillade filmen mer än mig! Det är uppenbarligen jag som har den avvikande åsikten jämfört med "det normala" i detta fall. Movies-Noir ger den en fyra, Jojjenito likaså, Fiffi gillar 70-talsthrillers och ville se den, Sofia minns att hon gillade den och Filmitch likaså. För mig var det en mycket svag tvåa och tredje svagaste filmen av de 23 jag såg från 70-talet. Det var inte förrän på senaste filmspanarträffen då jag (äntligen) träffade någon som inte heller gillade filmen. Det var den mycket gode och intelligente vännen Fredrik förkunnade att han INTE gillade Maratonmannen! Puh, jag trodde ett tag jag var utsatt för en filmspanarkonspiration! :-)

Så det blir ingen lista från mig idag. Istället bestämde jag mig alltså för att fylla ett stort hål i min filmografi. Oliver Stones storfilm JFK med helylle-präktot Kevin Costner i huvudrollen.


Ni känner ju alla till handlingen så den skippar jag. Jag misstänker att det inte är många som läser denna blogg som inte sett filmen. Vad kan man då säga om detta? Den är extreeeeemt lång. Den är föööööör lång. Jag var inte underhållen på en nivå som krävs för att det ska vara ok att vara så himla lång. Jag säger till O Stone: "Inte ok!"

Jag var inte speciellt underhållen över huvud taget. Stone har en underton i många av sina filmer som för mig signalerar en självgodhet. Han verkar vara en riktig besser wisser. En del kan säkert se det som att han kämpar för sanningen och att avslöja "the man" men ha gör det på ett så pompöst och allvarligt sätt att jag nästan dör av uttråkning. Var är glimten i ögat? Var är lite självdistans? Var är ödmjukheten över att han kanske inte har den exakta sanningen?

En annan sak jag kom att tänka på är att Stone försöker dränka oss med detaljer om vad som hände. Jim Garrison (Kevin Costner) kommenterar väl till och med att den där stora statliga utredningen var så lång och detaljrik att ingen annan än han själv orkade läsa hela. Det är lätt att dränka eller dölja sanningen i en stor mängd detaljer! Och det är lika sant för en film som för en utredning! JFK var för lång och den bågnar under sin egen tyngd. Alla scener mellan Garrison och hans familj är svintråkiga och det mesta av delarna där Garrisons team utreder Tommy Lee Jones Clay Shaw är likaledes tråkiga.


Det som är spännande är tesen om en konspiration och rekonstruktionen om hur det kanske gick till. Det var en scen som jag sett på Seinfeld tidigare, den med Wayne Knight i centrum, "Back, and to the left. Back, and to the left... Back, and to the left." Det är inte ett bra tecken när detta, minnet av en scen i Seinfeld blir filmens höjdpunkt för mig. Kolla in när Jerry inte kan hålla sig för skratt vid 3:01 i klippet. LOL.

Vad tror jag då om konspirationsteorin? Kan man tänka sig att militärindustrin, armén och omoraliska politiker konspirerar mot en president som driver politiken i "fel" riktning? Japp, självklart! Är det troligt att militärindustrin, armén, CIA, Secret Service och omoraliska politiker dödade Kennedy och att ingen har läckt detta till pressen under 50 år? Nja, knappast va?


JFK som film är bättre än Dansar med vargar i alla fall. Båda är filmer från eran då Kevin Costner hade en aura av politisk korrekt sötsliskig världsräddare... Tänk Bono och Sting. Trist och blä. Filmen blir därmed trist och blä också. Nu blev jag sugen att se om The wolf of Wall Street istället...

Jag ger JFK två svaga bevisningar av fem möjliga.

Betyg: 2/5


PS, mina konspirationsfilmfavoriter (inte en lista-lista men väl en mini-lista): The conversation, All the presidents men, The Pelican brief, Enemy of the state, Conspiracy theory, the Bourne-trilogy.


PPS, egentligen skulle mina filmspanarkompisar också skriva om konspirationsteorier, men jag vet faktiskt inte riktigt vem som har skrivit inläggen på deras bloggar just idag. Bilden i Jojjenitos header ser lite skrev ut, och faller inte skugga fel där på bilden? Kan det verkligen vara ett av Jojjes inlägg? Har hans blogg blivit kapad? JAG VET DET INTE!!!!
Jojjenito
Flmr
The velvet café
The nerd bird
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Fredrik on film
Filmitch
Mackans film
Har du inte sett den? (podd)
Absurd Cinema