Rebuilding (2025)

Carl gav ett filmtips om denna film eftersom jag gillar film om "wildfires". Lite oklart om det verkligen är klarlagt även om jag råkat gilla både Only the Brave och The Lost Bus. 

Men alldeles oavsett så är Rebuilding lyckligtvis ur en annan genre jag gillar, western. Detta är en modern western, iform av ett långsamt vemodigt drama. 

Vi finner oss i södra Colorado där vi får följa Dusty under tiden efter elden åt upp hans ranch. Han flyttar tillfälligt till en trailer park som myndigheterna satt upp för överlevande och hemlösa från branden. Där undrar han vad han ska ta sig för, och kämpar med relationen till sin dotter samtidigt som han lär känna de andra olyckliga.

Det är en film om livet. Om att bita ihop, kämpa på och gå vidare. Om en blåmålad lada.

Josh O'Connor dyker upp lite här och där nu för tiden. Han är bra, men så är alla skådespelarna i filmen. Detta är andra filmen av nykomlingen Max Walker-Silverman.

Det är en mänsklig film om riktiga människor. Marginellt mer än en slice-of-life. Bra drama, perfekt när det är just det du vill ha, men inget livsomvälvande.

Betyg: 3/5 

Wake Up Dead Man (2025)

Rian Johnsons tredje i Knives Out-serien heter Wake Up Dead Man. Detta är en mysig mysteriefilm och en inlaga i serien som står på helt egna ben. Efter den så positivt överraskande första filmen, Knives Out, var uppföljaren en besvikelse, mest på grund av dess struktur. Denna film är ett steg upp.

Filmen utspelas i en liten by där en karismatisk religiös sektledare med en hängiven skara följare härjar. Filmen navigerar alla religiösa referenser och blinkningar på ett pompöst sätt. Men mysteriet är egentligen ett klassiskt "locked room mystery" och det är det jag tar med mig mest.

Som med många av Johnsons filmer är det mycket referenser och meta av alla slag. Kyrkans läslista innehåller böcker av Edgar Alla Poe, John Dickson Carr och både The Murder of Roger Akroyd och Murder at the Vicarage av allas vår älskade Agatha. Dessa böcker beskriver hur ett mord av detta slag kan och bör utföras.

Problemet med Rian Johnsons filmer är att de är gjorda av en själlös regissör. Filmerna känns ofta lika kliniskt fria från själ och hjärta som de är kompetent gjorda. Han öser på med popkulturella referenser och jag gissar att han då putar ut med bröstet som om han gjort något fantastiskt. Visst, jag ser dem och letar efter dem jag med, som alla fånar som följer hans lilla dans. Men betyder det något verkligt egentligen? 

Detta är en av två "murder mystery"-filmer jag sett från året. Den andra är kolossen Netflixs direkt till streaming* The Thursday Murder Club. Och lika mycket som Wake Up Dead Man är den "större" filmen med bättre production design och sådant är The Thursday Murder Club filmen med mer hjärta och själ. Jag vet vilken film jag skulle välja.

Jag ids inte diskutera hans avklippta LotR-skämt eller hans malplacerade lilla stick emot Star Wars-fansen vilket mest visar honom som en dålig förlorare. Istället förtjusas jag av en antagligen helt omedveten blinkning till The Wheel of Time då Glenn Closes karaktär Martha i slutet gör en Verin. 

Filmen rekommenderas till fans av Johnson och de som gillar genren men som inte bryr sig om själ eller hjärta.

Betyg: 2/5

Notes:

• Jeremy Renners första film efter den stora olyckan, himla skönt att se honom agera igen ju
• Jag gillar Mila Kunis men här var hon gravt fel-castad

*) Mer eller mindre