2 Fast 2 Furious (2003)

Well, det gick rejält utförs, rejält snabbt. "2 Fast 2 Furious" är inte en favoritfilm. Allt är lite eller mycket sämre i denna film jämfört med ettan. Det är nästan osannolikt hur mycket blekare denna film är. Till att börja med är Paul Walker inte alls lika bra. Jag gissar att det beror på manus, regissör och "supporting cast" men det är notabelt att han inte kunde bära filmen på sina axlar.

Jag väljer dock att inte bli allt för orolig. Jag hoppas och tror att filmserien kommer gaska upp sig. Det är bara att jämföra med både "Missin:Impossible"-serien och Marvel Cinematic Universe där andra filmerna i serierna är de sämsta. Och båda de filmserierna hämtar ju sig efter deras respektive sorgebarn.

Här i "2 Fast 2 Furious" har vi en jobbig och pajas till side-kick, Roman, vi har en vacker men menlös "love interest" spelad av Eva Mendez och en lättglömd villain spelad av random okänd skådespelare.

Filmerna i denna serie är dessutom uppenbarligen inte superunika. Denna film påminner mest av allt Miami Vice, en blekare kopia förstås. Brian O'Connor är ingen Sonny Crocket och Roman Pearce är ingen Rico Tubbs. Den andra filmen man känner vibbar från är den gamla klassikern med Burt "mustaschen" Reynolds, "Nu blåser vi snuten" från det goa sjuttiotalet. Det var då biljakterna uppfanns och de ville liksom aldrig ta slut. Även i denna rulle är biljakterna för långa och de ger inget extra i form av action eller stunts.

De enda ljusglimtarna är Thom Barry som spelar den underhållande FBI-agenten Bilkins och så var det kul att återse James Remar, Dexters pappa från tv-serien och den roligaste karaktären i gänget i "The Warriors".

Men ack nej, överlag var jag ganska besviken. Detta är inte bra. Jag vill ge den en etta.

Betyg: 1/5

Lyssna gärna på Shinypoddens Elfte rapporten från apokalypsen där jag och Joel pratar om denna film och uppföljaren Tokyo drift.

Dexter - Season 8 (2013)

Så var Dexter över. Jag har följt serien ända sedan dess start. Den gode Dexter har funnits där länge. Denna revy kommer bli tudelad, först en kort fundering helt utan spoilers, sedan några bilder och därefter en spoiler-fylld revy på om sista säsongen.

Jag var ganska glad över att säsong 8 skulle bli den sista. Dels fick serieskaparna förbereda det slut de ville ha med framförhållning. Det är så trist när serier läggs ner i förtid (Firefly), efter velande fram och tillbaka (Friday Night Lights) eller helt oplanerat ("24").

Det kändes också som att de hade kommit så långt man kan komma med Dexter och risken för att serien skulle fortsätta att utvecklas till en relationssåpa var stor. De senaste säsongerna hade dalat oavbrutet i kvalité.

Sista säsongen av serien Dexter.

Jag är mycket kluven till den sista säsongen av Dexter. Jag hade hoppats på ett stort och magnifikt slut värdig serien. Men fortfarande en bra bit in i säsongen verkade det som att detta inte skulle ske. Jag och Patrik diskuterade avsnitten då vi såg serien samtidigt och vi spekulerade vilt om hur slutet skulle bli. Kanske en superelak storskurk? Skulle Dexter bli galen och döda alla han kände? Eller skulle en skurk döda alla Dexter kände? Skulle Dexter ställas mot flera fiender? Men tyvärr blev det ingetdera. Det blev inget stort slut och jag känner mig lite besviken över det.

Nu kan konstateras att Dexter nådde sin höjdpunkt med det spektakulära slutet av säsong 4, dvs The Trinity killer-säsongen. Tyvärr har manusförfattarna misslyckats att skapa bra och överraskande säsonger därefter. Serien var så otroligt bra i början men under de senaste säsongerna har de levt på publikens tålamod.

Säsong 7 avslutades mycket konstigt. De hade fyra händelsetrådar uppe och de avslutades en och en under flera avsnitt under andra halvan. Känslan blev att säsongen rann ut i sanden. Jag saknade en big bang i sista avsnittet. Tyvärr är det nästan samma sak i sista säsongen. Det rinner och rinner och sen är det bara slut.

Serien har haft en del bifigurstrådar under de senaste säsongerna som inte lett till speciellt mycket. Denna gång är det Masukas dotter. Vad var det bra för? Visst vi fick återse Becky från Friday Night Lights och hon är söt, men mer än några skratt gav den tråden inte. Varför spendera tid i sista säsongen på en helt ny tråd? Den andra (nästan) meningslösa tråden var den om Joey och Angels syster Aimee. Igen, waste of time.

Jag hade spekulerat i tre tänkbara slut för Dexter Morgan.
1. han dör - mäktigast och det jag hoppades på
2. han åker i fängelse - trist och osannolikt slut
3. han försvinner från Miami - Patrik trodde på detta

Eftersom vi fick den milda överraskningen att Hannah McKay kom åter in i serien började alternativ 3 ligga nära till hands. Dexter och Hannah planerar att fly till Argentina och ta med sig Dexters son Harrison. Med tanke på hur säsong 7-8 varit där Dexters känsloliv, ja till och med kärleksliv, behandlats borde nog serien fått sluta lyckligt. Men med tanke på hur serien var de första säsongerna tycker jag att de fick till ett logiskt slut. Det var mer troget seriens inledning än de senaste säsongerna och det är helt ok. Dexter skulle aldrig finna lyckan vid vägs ände. Gott så.

Det känns trist att de inte gjorde något mer av slutet. När Hannah dök upp i avsnitt fyra-fem, trodde jag att vi skulle få möta fler av Dexters gamla antagonister. Lite som en stjärnparad så att vi kunde få säga adjö till dem.

Några korta notiser:
- Dr Vogel, Charlotte Rampling är rejält creepy.
- The brain surgeon - det var en trist, svag och dålig skurk som utmanade Dexter i avslutssäsongen. Tänk bara på Trinity och du förstår hur lågt serien har fallit.
- Tonen i hela säsongen var dramatisk och sorglig, den svarta galghumorn från de inledande säsongerna var som bortblåst
- Jennifer Carpenter som Debra spelade deprimerad mycket bra. Jag har aldrig varit ett stort fan av henne, men som en knarkare, tunn och spinkig, var hon bra.
- Michael C Hall är suveränt bra som skådespelare.
- Masukas dotter skrattar på samma sätt som han själv, lustigt.

Men allra största insikten: It was always about Debra!

Sista avsnittet var om än ologiskt mycket känslofyllt. Scenerna med tillbakablicken på Dexter och Debra på BB tillsammans med allra sista scenen var tunga. En stor känsla av tomhet när allt var slut. Hej då Dexter. Hoppas vi aldrig ses igen.

Betyg: 3/5

48 Hrs. (1982)

Reggie: I've been in prison for three years. My dick gets hard if the wind blows.

Det blev inte så mycket film under semesterresan till Sicilien. Jag såg några filmer som ska ingå i nästa stora projekt, som jag för övrigt ska annonsera på fredag. Annars såg jag och Frans bara på en enda film. Han hade med Netflix på datorn och en sen kväll när jag blev sugen på lite nostalgi lånade jag skärmen och letade efter en komedi eller actionrulle. När jag såg 48 hrs. i listan tänkte jag att jag kunde slå två flugor i en smäll och se en action-komedi från det underbara filmdecenniet 80-talet.

Jag kom ihåg denna tidiga 80-talsfilm som en riktigt rolig rulle och jag skulle kunnat svära på att den var jättebra. Men ack, tiden förvanskar alla gamla sanningar. Komedi är en färskvara och mitt sinne har sett så många filmer sedan jag såg denna. Tyvärr visade det sig att denna film inte alls levde upp till mina förväntningar som byggts upp genom minnets förlåtande behandling.

Handlingen påminner lite om en annan favorit från 80-talet, Stakeout, men jag vågar inte ens gå i god för att den fortfarande är bra! Dialogen i 48 hrs. är stabbig och Nick Nolte skriker ut sina repliker helt onyanserat. Detta var kanske Eddie Murphys genombrottsfilm och han besitter en viss charm, men den biter inte lika mycket på mig nu för tiden som då. Det är mest en massa svordomar och sexskämt, men dessa känns förstelnade och daterade. Actioninnehållet är inte något att hänga i julgranen, trots att filmen är regisserad av en av veteranerna inom actionfilmens värld Water Hill.

Nej, det mest älskvärda i denna film är faktiskt alla välkända ansikten i biroller. Man skulle kunna köra ett drinking game på denna film, ta en drink varje gång ett känt ansikte kommer upp. Vi har David Patrick Kelly från Walter Hills The Warriors där han spelar den lille elaka marodören Luther. Här heter han också Luther vilket knappast kan vara ett sammanträffande. Eftersom han blev dödad i slutet av The Warriors måste någon dock tänkt fel där. Också från The Warriors, och tillika Dexters pappa, ser vi James Remar som skurken i 48 hrs. I The Warriors spelar han den lustigaste gängmedlemmen Ajax. Sen har vi Brion James som spelar androiden Leon i Blade runner från samma år som 48 hrs. Och till sist har vi Sonny Landham som var med i både The Warriors och Southern comfort men som framför allt spelade Billy i The Predator. Har jag missat någon? Skriv in i kommentarerna!

Nej, det är helt klart riskfyllt att se om gamla filmfavoriter. En del klarar av tidens test galant men flera faller ner från den upphöjda plats de har i minnets skimmer till en mer realistisk bedömningsnivå. 48 hrs. får nu ett knappt godkänt betyg, den levde inte upp till förväntningarna. Jag ger 48 hrs. två steg lägre på betygsskalan än vad jag hoppats den skulle få anno 2013.

Betyg: 2/5