The Shop Around The Corner (1940)

Miss Novak: Oh, my Dear Friend, my heart was trembling as I walked into the post office, and there you were, lying in Box 237. I took you out of your envelope and read you, read you right there.


Ni skulle bara veta hur svårt det är att välja ut filmerna till detta projekt. Listorna med potentiella filmen jag skulle vilja se är långa och ofta byter jag ut filmer än in i det sista. En film som ramlade in som på ett bananskal var denna Lubitsch-film med James Stewart. Jag blev inte riktigt helt tillfredsställd av Trouble in paradise och ville ge den gode Lubitsch en chans till. The Lubitsch Touch lockade fortfarande. När så Movies-Noir gav den en sällsynt fyra kändes det som att jag ville ge filmen en chans.

Filmen utspelas i en liten väskaffär i Budapest. Alla anställda är rädda för eller har i alla fall stor respekt för den barske ägaren Mr Matusceck (Frank Morgan) , alla utom Alfred Kralik (James Stewart). Mr Kralik säger istället vad han tycker och tror och får genom det respekt tillbaka. Filmen drar igång när Klara Novak (Margaret Sullavan) börjar som nyanställd i butiken. Kralik och Novak kommer inte överrens och de bråkar mest hela tiden. Samtidigt har Kralik svarat på en personlig annons och inlett en brevväxling med en underbar kvinna som passar honom perfekt och han ser fram emot att träffa henne för första gången. Han undrar så över vem den hemlige och anonyma brevskriverskan är. Som givetvis visar sig vara just Miss Novak som just blivit anställd i butiken.

Detta är en typiskt MYSIG film. Lubitsch är en elegant filmmakare som bygger sina filmer med försiktiga penseldrag. Vi får inga grova utbrott eller häftiga vändningar. Allt är sansat och intellektuellt. Filmen är som en konversation på ett bibliotek, stillsamt, lågmält och omgivet av smarta tankar. James Stewart passar in som den rakryggade mannen i fokus. Han har alltid rak rygg och han är lång. Margaret Sullavan är inte attraktiv på det där djuriska sättet, men hon ser väl ganska snäll ut i alla fall. Därför funkar det inte fullt ut när hon är som mest elak mot Kralik. Hon borde varit lite mer av en "predator" för att de scenerna skulle funka fullt ut. Jag kommer ihåg en djäkligt härlig tjej i plugget för många år sedan. Vi kallade henne kärleksfullt "rovdjuret". Hon hade den auran...

Filmens stora behållning vid sidan av Jimmy Stewart kommer från de mustiga birollerna. Mr Matuscheck är stor och bufflig, perfekt i rollen som den försmådde butiksägaren. Kraliks snälle kompis Pirovitch (Felix Bressart) passar perfekt som side kick och comic releif. Samt filmens stjärna, den slajmige Ferencz Vadas (Joseph Schildkraut) som lismande försöker ställa sig in, men som egentligen är den falskaste av dem alla.

Filmen utspelas under julrushen och det är ju alltid småtrevligt. Detta är en film som man säkert kan se om många gånger. Jag tror att en del av dialogen kommer växa ut i full blom vid en tittom då man kanske inte är så fullt fokuserad på handlingen. Däremot kan jag för mitt liv inte förstå varför de amerikanska skådespelarna måste hålla på med den fåniga östeuropeiska brytningen. Antingen spelar man in film på ungerska eller så får de prata engelska, men blanda inte!

Nåväl, jag blev lite förtjust i denna film och jag ger The shop around the corner tre röda nejlikor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Movies-Noir bjuder på storfrämmande idag med en ondskefull Chaplin.

Trouble In Paradise (1932)

Lily Vautier: Darling, remember, you are Gaston Monescu. You are a crook. I want you as a crook. I love you as a crook. I worship you as a crook. Steal, swindle, rob. Oh, but don't become one of those useless, good-for-nothing gigolos.

Ernst Lubitsch som regisserat denna film var en tysk regissör som flyttade över till Hollywood i slutet av 20-talet. Hans filmer anses vara mycket betydelsefulla för en massa filmer som följde, inte minst romantiska komedier. Trouble in paradise är just en romantisk komedi. Den har en sofistikerad humor som bygger på en kvick dialog och ett bra samspel mellan skådespelarna. Filmen har mycket riktigt också en skön stämning. På den gamla goda tiden fanns tydligen uttrycket "the Lubitsch touch" som hänvisade till Lubitsch intelligenta komedier (se trivia underst i revyn). Filmen kom också ut under den korta perioden på tidigt 30-tal då Hollywood inte använde sig av självcensur, dvs "Pre-code Hollywood".

Trouble in paradise är ett romantiskt triangeldrama. Gaston (Herbert Marshall) och Lily (Miriam Hopkins) är ett par lurendrejare som har som specialitet att lura och bluffa sig till pengar och annat från överklassen. Vi möter dem i Venedig där de båda stjäl från de rika. Gaston och Lily finner varandra och ömsesidig uppvaktning inleds med fler lustiga scener där de ficktjuvar både det ena och det andra från varandra. Efter de tvingats lämna Venedig drar de till Paris och där inleds en långsiktig scam mot en rik änka, Madame Mariette Colet (Kay Francis). Gaston tar jobb som Madame Colet's assistent och nästlar sig in i hennes företags ekonomiska förehavanden. Under resten av filmen ligger spänningen dels i om Gastons plan ska gå i lås eller om de ska bli avslöjade, dels i triangeldramat som uppstår då Madame Colet fattar tycke för Gaston och då han inte är helt säker på vilken kvinna han vill ha.

Lily, Gaston och Madame Colet

Filmens inledning är ett exempel på Lubitsch humor. Redan när självaste titeln presenteras under förtexterna visar han oss i publiken vad som komma skall. Orden "Trouble in" kommer upp och kameran fokuserar på en säng. "Trouble in bed"? Men efter ett ögonblick fylls titel på till "Trouble in paradise". En mycket vederkvickande blinkning till att detta kommer bli en film om det rika folket och med ett och annat ekivokt skämt.

Denna komedi är ganska underhållande och då mest på det intellektuella planet. Jag hade kanske trott att den skulle vara mer hejdlös med tanke på beskrivningen av filmer från Pre-code Hollywood. Mest gillade jag scenerna mellan Gaston och Madame Colet. "Madame" tillsammans med "änka" låter gammalt och osexigt men Fru Colet var alls inte det, snarare tvärtom. Hon var het. Jag hejjade ganska hårt för att de två skulle få varandra. I filmen verkar det dock som att regissören håller mer på Gaston och Lily. Varför vet jag ej. Exakt hur det slutar ska jag inte avslöja här, men jag kan säga att jag blev överraskad flera gånger om i slutet av filmen över val som Lubitsch gjorde.

Jag vet att jag satt och smånjöt lite under filmen, men samtidigt har jag inte så många tankar eller känslor om den nu i efterhand. Det är inte så lysande... Som sammanfattning tycker jag att filmen var med beröm godkänd. Men jag kan inte ge den ett toppbetyg.

Jag ger Trouble in paradise tre flörtar av fem möjliga.

Betyg: 3/5 

Hur kan då Movies-Noir och Jojjenito ha mottagit denna film? Jag tror nog att båda herrarna gillat den mycket.

The Lubitsch touch: Trouble in paradise is the most widely known of director Ernst Lubitsch's films. The "Lubitsch touch" as his style was called, emphasized subtlety and elegance, expressive of good taste, and being economical about what does and doesn't need to be shown, relying on the audience to tell the difference