Visar inlägg med etikett Claes Bang. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Claes Bang. Visa alla inlägg

måndag 13 juni 2022

The Northman (2022)


Detta var en häftig filmupplevelse. Det är den säregna filmregissören Robert Eggers, som tidigare gjort de två uppmärksammade filmerna The Witch och The Lighthouse, som nu kommit ut med sin tredje film. Någonstans i mitt bakhuvud visste jag att det var Eggers film, men det hade jag helt glömt. Därför kom insikten till mig när jag såg Willem Dafoes ansikte i en scen tidigt i filmen. Jag tänkte direkt på The Lighthouse och då klickade det vem som gjort filmen. Därmed stod det också klart att detta inte skulle bli någon glassig actionfilm likt The 13th warrior, ni vet den gamla Antonio Banderas-rullen från 1999.

Vad jag också inte kände till när jag började kolla var handlingen. Det blev jag snart varse då huvudpersonen hette Amleth och med det öde som väntade honom i inledningen av filmen. Enligt internet har Eggers filmatiserat den gamla nordiska sagan/myten/sägnen som låg till grund för Shakespears pjäs Hamlet. Oavsett om detta är en re-make av Hamlet eller bygger på dess förlaga så är det alltså Hamlet!

Jag har haft lite svårt att hitta rätt med betyget för denna film. Den har ett mycket tydligt unikt id. Samtidigt är den inte speciellt engagerande. Jag jämför den med The Green Knight, som Carl och Niklas effektivt pratade upp på vår Shinypodden special om de bästa filmerna från 2021. The Northman skulle gå en jämn match mot den gröne riddaren i en envig...

Alexander Skarsgård spelar huvudrollen Amleth. Han gör ett artistiskt val och går filmen igenom med huvudet sänkt och musklerna i överkroppen smärtsamt spända. Det är som att han är reda att kasta sig över oskyldiga bybor i nästa bärsärk-attack när som helst. Han spänner nackmusklerna så mycket att han verkar helt slut när filmen kulmineras med holmgången mot hans farbror.

Istället är det Anya Taylor-Joy i rollen som Olga från Björkskogen som är mest intressant. Ganska självklart nu när jag sätter orden på pränt. Hon är överlägsen all konkurrens i denna film. 

Jag inledde min mentala resa med en fyra men känner nu att denna inte når upp till den nivån. Självklart är det kul att se nordisk mytologi filmad så här. Men för mig blir filmen mer intressant än upphöjt bra. Det får bli en stark trea.

Eftersom filmen angränsar och kanske till och med överlappar fantasy kan jag inte hålla mig från att fantisera om  hur The Wheel of Time-serien hade blivit om den filmats av Robert Eggers... Wow, det hade varit något speciellt!

Betyg: 3+/5

onsdag 29 januari 2020

Dracula - mini series (2020)


Spoilers - beware!

Helt plötsligt droppade ett mess ner från Johan. Mark Gatiss och Steven Moffat har en ny miniserie ute, en adaption av Bram Stokers klassiska Dracula. Wow, vad spännande! De gjorde ju underverk med "Sherlock", i alla fall med de tidiga säsongerna. Den sista säsongen Sherlock var mycket bekymmersam, som om herrarna fått storhetsvansinne och löpt amok med konceptet.

Det de gjorde bra var att göra en modern och lätt vriden adaption på klassiska böcker. Det kunde ju passa perfekt för Dracula också. Miniserien består av tre 90-minuterslånga avsnitt.

Det första avsnittet var helt ok, ganska suggestivt och spännande. Det utspelades i samma tidsera som boken vilket var lite synd. Jag hade hoppats att hela historien skulle utspelas i nutid, på samma sätt som de behandlade "Sherlock". En kul grej var att Van Helsing i denna version var en nunna, jag gillade henne mycket, Agatha. Det första avsnittet hade också en twist då det visade sig att vårt överlevande vittne, Jonathan Harker, var död.

Andra avsnittet inleddes väldigt segt. Firma Gatiss och Moffat lyckades dra ut på det så att färden med båt från Östeuropa till England tog hela 90 minuter. Stora delar av avsnittet är extremt tråkigt men mot slutet blir det bättre. Twisten i detta avsnitt är att scenerna när Agatha intervjuar greven sker i hennes huvud och att hon är med på båten. Hon ligger halvdöende i hytt 9 och drömmer. Avsnittet avslutas med en gigantisk "cliffhanger". Väl uppe på stranden möts greven av poliser i vår nutid, 2020. Whaat? Spänningen inför tredje avsnittet var påtaglig.

Men ack, tyvärr de-railar miniserien totalt i detta tredje avsnitt. Jag hade hoppats på en adaption av Dracula i nutid men det skulle jag tydligen inte gjort för jag blev här slagen på fingrarna utan pardon. Ingenting i det tredje avsnittet fungerar. Visst vi får en ättling till Agatha (spelad av samma skådespelare) och jag gillar henne fortfarande, men allt annat är skit. Slutet är extra dåligt; ologiskt, orimligt, inte speciellt spännande eller känslomässigt eller dramatiskt. Bara rent ut sagt uselt.

Håll er borta, det finns bättre serier att lägga sin tid på.

Betyg: 1/5