Blackmail (1929)

Denna veckas film i Shinypodden säsong 4 är Blackmail, Hitchcock’s första talfilm. Filmen spelades egentligen in som en stumfilm men i mitten av produktionen bytte de till talfilm. Filmen är av detta skäl intressant som ett historiskt dokument. Jag och Frans roas av att vissa scener är helt tysta, vissa har tal och vissa har enstaka ljudinslag, som en i övrigt tyst scen från en trafikerad gata där det helt plötsligt tutas med ett horn.

Blackmail är en ganska bra film. En crime och thriller. Anna Ondra spelar Alice, en ung kvinna som råkar ha ihjäl en man som försöker våldta henne. Efter dråpet får hennes fästman polisen i uppdrag att söka mördaren och han döljer bevisen han hittar som pekar på henne. De båda blir utpressade av en skojare som vet vad som hänt.

Hitchcock hade tänkt sig ett mycket bra men olyckligt slut. Vi diskuterar om originalslutet skulle varit bättre än nuvarande slut. Frans har dessutom en annan tolkning om huruvida slutet i filmen ens var lyckligt eller ej.

Vi nämner också vissa filmtekniska aspekter som känns igen från Hitch. Kameravinkeln från översta våningen ner i en trapphall, zoomningar med kameran, dråpscenen som kanske påminner om mordet i Psycho samt att ännu en oskyldig man jagas av polisen!

Filmens bästa scen är den från morgonen efter dråpet inne på tobakshandel som Alices pappa driver. Mycket spännande! Jag tror att detta var en av de filmer i vilka Hitchcock upptäckte sin fallenhet för spänningsscener.

Cameon: Hitch sitter och läser en bok och blir störd av en liten pojke cirka 10:30 in i filmen. En humoristisk scen.

Jag ger Blackmail två Gordon’s London Gin av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Gå in på shinypodden.se och lyssna, ladda ner, läs show notes eller kommentera avsnittet.

The Manxman (1929)

Veckans andra film i podden. The Manxman är den första filmen sedan The Lodger som känns som en bra film, en intressant film. Detta är inte en komedi, vilket är bra för det verkar ändå inte vara Hitchcocks starkaste sida. Vi får ett seriöst romantiskt triangeldrama. Den handlar om två barndomsvänner och en kvinna i mitten. Filmen är ett rejält kliv uppåt jämfört med de tidigare farserna men även bättre jämfört med The ring.

Hitchcock sätter känslan för miljön och karaktärerna från första början. Historien är tajt berättad, filmen har ett ett driv och effektivitet som jag hoppas få se i fler filmer från mästarens hand. Denna film är endast 80 minuter och den känns precis så lång som den borde vara.

Det är kul med flera olika tidsmarkörer som att det var olagligt att begå självmord i England på den tiden och att ett löfte till synes sagt utan större eftertanke kan påverkas hela livet för en man och kvinna då det gäller trohet, giftermål och skam om man bryter löftet.

Pete spelas av Carl Brisson som vi såg i The ring, Phil spelas av Malcolm Keen som vi såg i The Lodger och Katie spelas av Anny Ondra som vi kommer se i nästa film Blackmail! Hon omtalas som Hitchcocks första favoritblondin.

Detta var ett klart fall framåt! Nu är vi redo att ta oss an hans första talfilm Blackmail vilket kommer ske i nästa veckas podd från Shinypodden.se.

Jag ger The Manxman två triangeldramer av fem möjliga.

Betyg: 2/5