The Alamo var något av ett drömprojekt för John Wayne. Redan 1945 började han arbeta fram ett manus med några manusförfattare men filmens budgetförhandling strandade och Wayne förlorade rättigheterna till det manuset. Han gjorde ett nytt försök i slutet av femtiotalet och denna gång gick det vägen. Lite som Hitchcock gjorde med Psycho gick Wayne "all in" med egna pengar till budgeten, han belånade sig upp över öronen med extra lån på sitt hus och så vidare. För att få behålla den kreativa kontrollen över filmen valde han att regissera den själv och för att få med United Artists och andra finansiärer fick han spela huvudrollen som Davy Crockett, något som han först inte ville.
Vid sidan av Wayne själv spelade Richard Widmark Jim Bowie (han med kniven) och britten Laurence Harvey rollen som befälhavare över posteringen i Alamo William Barrett Travis de övriga två huvudrollerna.
Filmen dokumenterar det kända slaget i Alamo 1936 då några hundra texianer och andra från öst och norr försökte stoppa en flera tusen stor armé under ledning av den mexikanska Generalissimo Antonio Miguel Lopez de Santa Anna. Vid denna tid höll Texas på att bryta sig ut ur Mexiko för att bygga en självständig republik. Texas blev en del av USA först 1845. The Alamo ligger i storstaden San Antonio sydväst om Austin, Texas.
Filmen är mycket lång, nästan tre timmar, men det finns tydligen en ännu längre version av filmen som enligt kommentarer ska vara bättre. Den var dock svårt att hitta så jag fick nöja mig med denna.
Av de tre huvudpersonerna är Bowie och Travis mest intressanta och jag hade gärna sett mer av deras konflikt över hur amerikanerna skulle försvara Alamo. Det fanns något spännande där. Jim Bowie var den naturlige ledaren som förstod vanvettet att försöka försvara den svårförsvarade stationen och han ville att de skulle överge stationen och inleda gerillakrig mot den mexikanska armén istället. Travis var en ung och ärelysten militär och en typisk paragrafryttare. Han ville gå ner med flaggan i topp, "crash and burn" så att säga. Hans karaktär kompliceras lite antydningsvis då det faktiskt fanns en taktisk vinst med att uppehålla Santa Annas armé vid Alamo om än så för bara två veckor då General Houston höll på att mobilisera och förbereda försvaret av Texas längre norrut och han behövde all tid han kunde få.
John Waynes Davy Crockett har en delvis undanskymd roll, speciellt under filmens tredje akt. Crockett är en av den amerikanska historiens folkhjältar. Han var en före detta kongressman från Tennessee som deltog i slaget med ett litet gäng frontier-män. Själva slaget utspelas i slutet av filmen, och det med ett känt utfall. Under de två första timmarna får vi en lång och omständlig etablering av karaktärerna och där framträder John Wayne mestadels. Han spelar sin vanliga figur, en stark man som pratar mycket om frihet. Wayne ger en monolog om hur bra republiken är för fria män. Filmen är inspelad mitt under det kallaste av kalla krig och kängan mot kommunismen i öst är tydlig.
Filmen är ganska seg överlag. Alldeles för lång för vad den hinner med att behandla. Samtidigt är den dugligt gjord och det är helt ok att hänga i dess värld några timmar. Slaget som vi till sist kommer till var tyvärr dock inte speciellt spännande heller. När jag läser om slaget verkar det så mycket mer dramatiskt än vad Wayne fick fram på duken. Samma slutresultat dock.
Man undrar lätt hur verklighetstrogen en film som denna kan vara. Under titten hade jag en känsla av att den inte var speciellt trogen och detta bekräftas efter några slagningar på internet. Det finns något spännande med historiska slag likt detta och jag hade gärna sett en film som tar historien på större allvar. Samtidigt är denna film gjord under en helt annan era i filmhistorien och jag antar att man inte kan förvänta sig jättemycket mer.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar