onsdag 23 december 2020

The Mandalorian - Season 2 (2020)

 

Varning för spoilers! You have been warned!


Mando och Baby Yoda tillbaka. Vad härligt! Den andra säsongen känns också som ett stort steg framåt. Första säsongen var underhållande men kanske mer mysig än jättebra. Den var lite ojämn och jag fann den övergripande story arcen om Baby Yoda den mest intressanta.

Säsong 2 är tajtare och mer fokuserad. Även om man inte inser det direkt, har nästan alla avsnitt moment som leder upp till hur säsongen avslutas. Mando skaffar bundsförvanter och verktyg som behövs i det sista avsnittet. På minussidan kan man kanske sätta upp att serien känns lite som ett tv-spel där man utför ett antal utmaningar för att samla på sig styrka och prylar för att klara sista "banan".

Ett stort plus för mig var att jag fick en större känsla av ett litet team då flera karaktärer deltog och samarbetade med Mando. Så kändes det för mig i alla fall. Karaktärer och relationer över action och explosioner. Det var också det bästa i första säsongen, de avslutande avsnitten när Mando samarbetade med Cara Dune, Greef Karga, Kuiil och IG-11.

Jag gillar jag hela teamet vi får följa i denna säsong; Mando, Cara Dune, Mayfeld, Boba Fett, Fennec Shand, Bo-Katan Kryze och Koska Reeves. Det är dock tre figurer vilka alla kan använda kraften som står för säsongens höjdpunkter. 

De bästa avsnitten är Chapter 13: The Jedi när vi i ett samurajavsnitt får möte Ashoka Tano, Chapter 14: The Tragedy när vi får möta Boba Fett och där Baby Yoda gör en "ET phone home", samt såklart sista avsnittet Chapter 16: The Rescue när vi får möta The jedi, Luke Skywalker himself.

Jag såg avsnitten när de kom ut, en gång i veckan, och det gav en tid att vänta på vilken jedi som skulle besvara Baby Yodas signal. Under stora delar av sista avsnittet funderade jag förväntansfullt på om Jon Favreau skulle ha the balls att ha med Luke. Sen när man ser Baby Yoda börja vifta med öronen och titta sig omkring förstod man att nu var det nära. Vem är det som kommer?

Sista sekvensen av avsnittet är helt enkelt magnifik. Mystiken, klippningen, musiken, the build up, Grogu som känner att han närmar sig, en ensam X-Wing, bilderna på övervakningskskärmen i svart-vitt, sen i bländande färg en grön lightsaber, handsken...

Luke stiger ut ur dimman som en annan Darth Vader och lyfter på sin huva. Jag jublade inombords. Där står en ung Luke Skywalker som tagen från Jedi. Borde inte kännas så stort, men när The Skywalker theme startar ryser jag över hela kroppen och ögonen tåras. Star Wars är ändå en fantastisk grej. Och jag rörs av att showen behandlar karaktären på ett så kärleksfullt och respektfullt sätt. För att det känns rätt, helt enkelt, och för alla fansens skull. Luke kommer till oss i sina bästa år, som en räddande ängel, till en värld som lidit nog nu...

I efterhand känns det som det bara kunde vara Luke, alla andra alternativ hade känts fel tror jag. Och personligen hade jag inga problem alls med cgi'n och de-aging.

Actionsekvenserna har ofta varit bra i serien med en tidig höjdpunkt när vi fick se Ashoka in action. Men scenerna när Luke besegrar mördarrobotarna var ännu bättre. Helt fantastiska till och med, tycker jag. Snabbt men tydligt, effektivt och brutalt. Det var vackert, nästan som en dans, precis som det skulle vara. Showen hade tidigare i avsnittet etablerat hur svåra dessa robotar är då Mando hade stora problem att besegra en enda. Nu får vi se vad en jedi med full styrka klarar av. Jag kunde inte undvika att längta efter WoT en liten skvätt. Till. Samma typ av stegring av "power" kommer visas där.

Jag tycker denna säsong snäppade upp nivån rejält, dels hade den en intressantare röd tråd och framför allt bättre toppar. Hela säsongen kryllar av easter eggs och referenser till Star Wars lore. Men också en hel del andra referenser. Var det någon mer än jag som tänkte på Private Vasquez och Private Drake i Aliens när Cara Dune tog täten med sitt bad ass vapen när den lilla gruppen av kvinnor fajtade sig fram till kommandobryggan?

Ni missade väl inte post-credit scenen, stingern för The Book of Boba Fett. Mycket snyggt gjort.

Jäkligt bra detta. Det känns som att Jon Favreau och Dave Filoni har något bra på g. De kan förhoppningsvis trycka bort idioterna uppe på management level som så gravt misshanterade den tredje trilogin. Jag tror det vore bra om Favreau och Filoni får värna, vårda och vidareutveckla Star Wars-universat. De förstår bevisligen denna värld och de tar rätt beslut helt enkelt. 

Nu ser jag fram emot säsong 3, oavsett om den kommer handla om en bok eller om hur de nu ska lösa frågan med the dark saber och vidare äventyr med att återerövra Mandalore... Maclunkey!

Betyg: 4/5









4 kommentarer:

  1. Håller med om det mesta du skriver. En njutbar säsong och bättre än den första. Mer av team-känsla och nog högre toppar i avsnitten jämfört med den första säsongen som kanske var jämnmysig mest hela tiden.

    Kul också med referenser till klassiska filmer. Jag snappade upp Fruktans lön i avsnittet (The Believer) där de skulle frakta det där explosiva ämnet.

    Sista avsnittet var starkt, och det var nog säsongens bästa (trots mitt lilla försök att trolla på Twitter, som några nappade på. LOL.). Efter att ha tittat på några reaction videos på YouTube så växte avsnittet en del. Det är kul att se hur berörda folk blir när Luke dyker upp. Men det är förståeligt då det var mycket välgjort. De där dark troopers-robotarna var coola, snygga och skräckinjagande.

    Gillade den här reaktionen (ett danskt par) där snubben i princip bryter ihop av rörelse medan flickvännen behåller lugnet... i alla fall fram tills att det är dags att säga adjö till Grogu. Jag kände mig lite som henne; Lukes uppdykande var ok men inte nåt som berörde speciellt. Däremot var Mandos farväl till Grogu ruggigt fint. https://youtu.be/wkW1xOdS3ms

    Slutligen vill jag lyfta musiken av Ludwig Göransson. Helt underbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag såg att du tweetade om sista avsnittet fast det verkade som att du inte var speciellt nöjd. Vilket var rimligt i och med att du brukar förkunna att du inte bryr dig speciellt mycket om Star Wars-sagan eller dess "lore". Men kul att du ändrat dig! Alla är välkomna att hylla något bra.

      Det är väldigt tydligt att Favreau och Filoni fattar detta material bättre än Kathy Kennedy och att de gjort en serie som hyllar sagan istället för att försöka ställa den på sitt huvud. De älskar Star Wars och behandlar karaktärerna med respekt. Det är det videorna med reaktioner visar. Mando är en gåva till de mest inbitna fansen. Fint tycker jag.

      Kan stark rekommendera "behind the scenes" för båda säsongerna som finns på Disney+.

      Radera
  2. Personligen var jag likt en kall fisk när det rörde denna serie då jag som bekant inte är speciellt förtjust i Star wars. Milt underhållande för stunden. MEN min bror tjatade så förbaskat att jag skulle se serien och jag glufsade i mig båda säsongerna på en vecka. Helt ok tom bra i min bok. Ngn ståpäls fick jag iofs inte och serien dras med en del problem jag förknippar med filmserien överlag men serien är iaf bättre än alla filmerna - tycker jag. Ett längre inlägg kommer vad det lider på min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra din bror. Ser fram emot ditt längre inlägg. :)

      Radera