lördag 16 november 2019

The Lighthouse (2019)



The Lighthouse är en rejält hajpad art-film från Robert Eggers som tidigare gjort den mysiga skräckisen The witch. Mycket av det stilistiska från den filmen återkommer i The Lighthouse men detta är ett ångestladdat drama mer än skräckis. Filmen handlar om två snubbar som ska sköta en fyr ute på en klippa utanför New Englands kust under 1890-talet. Filmen är i svart-vitt och den visas i en nästan kvadratisk form, 1.19:1 ska det tydligen vara. Det är instinktivt lätt att tro att Eggers gör dessa saker för att filmen ska bli mer konstnärlig och creddig, men man måste hålla alla sinnen öppna och inte klanka ner på någon som försöker.

Filmen har många saker den gör bra. Jag älskar ljuddesignen, speciellt det råmande dimhornet som ljuder över böljorna. Jag gillar också det svart-vita fotot i vissa delar speciellt då det visar det starka ljuset från fyren. Ibland blir dock bilden bara mörk, svart och skitig. Helt enligt regissörens önskan tror jag, men det är inte speciellt snyggt.

Handlingen är en djuping, super-duper sådan. Denna film är så djup att alla och ingen tolkning av filmen är rätt. Den kan vara vad du än vill. Det borde passa stiffa gamlingar som Martin Scorsese perfekt. Mr Scorsese är ju så duktig att han till och med tror sig få bestämma vad som är "riktig" film. Tydligen.

Det jag måste fråga mig är om jag var engagerad under filmen. Och efter herr Scorseses arroganta utskällning av Marvel Cinematic Universe vågar jag knappt skriva det, var jag underhållen av filmen? Svaret på båda frågorna är nej. Trots den täta stämningen och de ibland lite chockerande scenerna tror jag att jag nickade till några gånger under filmen. Det gör jag aldrig under de fasansfullt usla MCU-filmerna. Men samtidigt var det kul att ha sett The Lighthouse på bion. Det är en snackis och jag vill ju hänga med...

I efterhand har jag därmed också försökt vaska fram vad som var bra med filmen. Den hade ett antal starka scener! Fyren var vacker. Ljuddesignen var grymt häftig. Sa jag det? Dialogen var orimligt högtravande och språket tidstroget så jag skulle inte ha förstått mycket utan svensk textning. Och den hade svensk textning! Det måste ligga på plussidan i alla fall. Textad.

Filmen visar något form av helvetet. Kanske. Eller är det en allegori över någon som kämpar mot alkoholismen? Den har i vilket fall en grymt tät stämning i stora delar. Överdrivet snälla kritikers har jämfört med stämningen i Twin Peaks och The Shining. Det är lustigt på ett högtravande vis. Jag förstår dock var jämförelserna kommer från, men tycker samtidigt att de är helt malplacerade. I båda de förlagorna hade vi klart bättre presenterade och utmejslade karaktärer och de har en handling. Bara en sådan liten detalj.

Jag är övertygad om att denna film kommer dyka upp högt på många årsbästalistor från filmkritikers som vill känna sig sofistikerade och "Scorsese-kompatibla". Det är en film som kan få filmkritiker med "rätta" åsikter att känna sig nöjda med sig själva. Den vanliga publiken kan man skita i. Tydligen.

Betyg: 3/5

Såg filmen med flertalet kompisar och idag sampostar jag med Johan.
Mr Christian har också skrivit om filmen.





4 kommentarer:

  1. Jag vet inte men jag anar att du är liiite irriterad på Scorseses uttalande om att MCU inte är riktiga filmer ;)
    Personligen tycker jag att det bör finnas plats för all film - smaken är som den är delad.
    The Lighthouse sparar jag till dvd på bio vill jag ha fart och fläkt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jo du. Han har inte ens sett någon MCU-film! Enligt egen utsaga.

      Jovisst, jag är ett stort fan av MCU, men jag har också gett de 23 filmerna alla betyg i skalan. Det finns flera svaga och till och med usla filmer i den serien. Men jag högaktar filmserien som sådan. Det är en bedrift som ingen kunde förutse 2008, och som antagligen aldrig kommer återupprepas. Att inte se värdet eller åtminstone se det unika är anmärkningsvärt. Scorsese beter sig som gamla stofiler på sextiotalet som förfasades över att Beatles-killarna hade hår över öronen. Eller att Pink Floyd spelade för högt. Gamla stofiler!

      Vad som är extra lustigt är att han givetvis buntar ihop alla superhjältefilmer som lika. Att andra försöker göra som MCU men misslyckas bryr han sig inte om, allt är dåligt i hans värld. Till och med Star Wars kan uppenbarligen "misslyckas" (definitionsfråga). Efter deras mindre lyckade The Last Jedi och Solo har de tvärnitat och tar omtag, någon trilogi blir nedlagd och en ny plan tas fram. Folket bakom Star Wars skulle om några lyckas fullt ut om Scorseses "analys" vore gällande.

      För övrigt tycker jag att analysen som jag länkat till i min text är mycket bra, balanserad men också träffsäker. Och det finns delar i det han säger som är korrekt, ingen önskar att alla filmer ska vara sequels eller re-makes, klart man önskar sig nya unika historier, men det hade han kunnat säga utan att avslöja sig som en gammal stofil. ;-)

      Radera
  2. Det här får mig att tänka på hur Robert Eggers version av Shutter Island kunde vara. Det skulle kunna vara hur bra som helst. Lite mer artsy än Scorsese men mer mainstreamunderhållning än The Lighthouse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som ett kärleksbarn mellan Eggers och Scorsese! Mycket intressant! Eller är det barnet Jeff Nichols? :)

      Jag gillade Shutter Island en hel del ändå. Det är en av de bästa jag sett från Mr S...

      Radera