Malmö Filmdagar 2016

De senaste åren har sista veckan i augusti inneburit Malmö Filmdagar för mig. Jag och några andra aktiva filmbloggare blir inbjudna och får ackreditering till filmdagarna. Det är såklart jättekul och en superlyxig avslutning på semestertiderna. Filmdagarna är som en liten filmfestival då flertalet filmdistributörer visar höstens premiärfilmer på den svenska biorepertoaren. Detta är ett branschevent så det är inte öppet för den vanliga publiken. Vi bloggare är där som del av massmedia. Jag kommer senare att publicera mina recensioner om filmerna i anslutning till deras premiärer, men här kommer en kort lista på vilka filmer jag valde att se under årets filmdagar i Malmö.

Arrangemanget hålls på Filmstaden i Malmö och de har fem biografer som visar film parallellt i dagarna tre. Varje film visas två gånger under de tre dagarna och detta år var det fem visningsslottar vardera på tisdagen och onsdagen och tre visningar på torsdagen. Så om man låg i kunde man som mest få ihop till 13 filmer på de tre dagarna. En del av nöjet med filmdagarna är att man ramlar in i en filmbubbla under tre dygn då bara film konsumeras. Det är knappt tid för mat ens. På onsdagskvällen bjöd C More på mingel på en av barerna på lilla Torget och där serverades en buffé som vi hungrigt kastade i oss. Vi var mättade på film och hade fyrkantiga ögon men det var ett tag sedan vi ätit något förutom kaffe och dammsugare hela eftermiddagen. I år tog jag bara en dammsugare första dagen för nostalgin skull men sen fick det vara.

Med mig på resan hade jag "the usual suspects" Jojje, Sofia och Fiffi. Dessutom träffade vi på Jimmy som traditionen sig bör. Han arbetar med att välja ut filmer till den svenska handelsflottan. Många sjömän har inte så mycket att göra på sin lediga tid ute på de sju haven och då kommer Jimmys filmval sig väl till pass. Han bär således ett stort ansvar på sina axlar och han vill enligt egen utsago blanda sina val så mycket som möjligt. Och visst skulle han kunna lata sig och bara välja de kända filmerna från hemmamarknaden och Hollywood men han har högre ambitioner än så och vill variera sig både i ursprungsland och genrer. Jag tror att han gör ett mycket bra arbete.

Som sagt blev det tretton filmer för mig i år och här kommer en kort teaser på kommande recensioner. Jag listar filmerna i premiärdatum:

Hitta Doris (USA, orig. Finding Dory)

Uppföljaren till Hitta Nemo från 2003. Filmen har redan haft premiär. Alltid spännande med en ny Pixarfilm. Jag såg om Hitta Nemo inför dagarna och den revyn kommer upp väldigt snart och så kommer Hitta Doris därefter.

Suburra (Ita)

Detta är en svart och våldsam historia från den undre världen i Rom. Snyggt foto och en distanserad film som känns autentisk. Premiär den nionde september.

Vänner för livet (Spa, org. Truman)

Spansk film om en man i övre medelåldern som åker hem till Spanien för att besöka sin bästa vän som han inte träffat på många år. Vännen har cancer och inte lång tid kvar all leva. Filmen har blivit tokhyllad i hemlandet Spanien. Jag förstår varför. Premiär den nionde september.

Den allvarsamma leken (Sve)

Pernilla Augusts film på Hjalmar Söderbergs roman med samma namn. Ett kostymdrama och bitterljuv kärlekshistoria i ett. Antar att filmen kommer sopa banan med motståndet på nästa Guldbaggegalan... Premiär den nionde september.

Julieta (Spa)

Pedro Almodóvars nya film om en mor och dotters bångstyriga förhållande. Bygger på förlaga av Alice Munro. Det känns som detta var en mer "straight" Almodóvar än vanliga fall vilket är bra. Vasst skådespeleri och tämligen starka känslor. Premiär 21:a september.

Love & friendship (Irl/USA/UK/Fra/Hol)

Whit Stillmans adaption av Jane Austen är en galet rolig pastisch på Austens mest ironiska verk. Kan vara svårt att avgöra på vilken metanivå den ironiska humorn arbetar. Kate Beckingsale är magnetisk i huvudrollen. Premiär den 23:e september.

Min pappa Toni Erdmann (Tys/Aut, org. Toni Erdmann)

Tysk dramakomedi med svärta som gjorde succé i Cannes. Enigmatisk fader använder galenskaper för att nå fram till avstängd och utarbetad dotter på konsultuppdrag inom oljebranschen i Bukarest. Alla de viktiga frågorna hålls i schack och tillåts endast sippra in i filmen då den fokuserar på pappans upptåg. Porträttet av dottern och hennes konsultroll är dock bländande och filmen lämnar mig med en massa tankar som kommer ta lång tid att behandla. Superlativen kommer hagla i recensioner runt omkring och revyn här. Premiär den 30:e september.

Jag älskar dig - en skilsmässokomedi (Sve)

Typisk farsartad svensk fåntrattskomedi som försöker förklä sig med "svåra" ämnen. Magplask. Några lite mindre smärtsamma insatser får dock plats (se bilden). Premiär den 30:e september.

The girl with all the gifts (UK/USA)

Årets överraskning på dagarna blev denna riktigt fräscha zombiefilm som får en att tänka uppslitande tankar. Bygger på boken med samma namn. Riktigt najs helt enkelt. Väl värd att ses, och med fördel utan att blivit spoilad. Läs så lite som möjligt om filmen före titten. Premiär den sjunde oktober.

Café Society (USA)

Woody Allens årliga film. Detta är kanske den bästa från Woody sedan Midnight in Paris. Den filmen var en varm romantisk komedi med fantasyinslag. Café Society är något helt annat. Woody har föryngrat sin neurotiske intellektuella herre i fokus och låter Jesse Eisenberg spela honom. Jesse lyckas emulera Woody perfekt. Filmen är såklart ganska rolig, men den är framför allt ett kärleksdrama med ett för Woody intressant slut. Damn, är Kristen Stewart verkligen så här bra förresten? Väl värd att ses. Premiär den sjunde oktober.

Dagen efter denna (Fra, orig. L'avenir)

Ett franskt drama med Isabelle Huppert i huvudrollen. Premiär den 14:e oktober.

Kärleken är störst (Fra, orig. Un homme à la hauteur)

Fransk romantisk komedi. Jean Dujardin från The artist (2011) spelar en charmig och framgångsrik arkitekt som dejtar en framgångsrik advokat som nyligen separerat från sin äkta make. Mycket lustig. Storleken har ju ingen betydelse som de säger. Premiär den fjärde november.

Indignation (USA)

Filmen bygger på romanen av Philip Roth med samma namn (2008). Otroligt kraftfullt drama om en ung ateistisk student och hans flickvän som har en friare syn på sex före äktenskapet än vad samhället tolererade då där på femtiotalet. Bra skådespelat, spännande, vemodigt, vackert, intellektuellt, upprörande men framför allt attans sorgligt. Premiär den 25:e november.






De bästa filmerna var:
Min pappa Toni Erdmann, Vänner för livet, The girl with all the gifts, Indignation och Café Society.

Men jag kan också rekommendera:
Suburra, Kärleken är störst och Love & friendship.

Notera att allt kan ändras tills jag skrivit mina texter om filmerna. Upp som en fågel - ner som en pannkaka. Och omvänt...