The Outlaw Josey Wales (1976)

The outlaw Josey Wales kommer ofta upp om man läser om hyllade westernfilmer. Clintan spelar huvudrollen och har också regisserat och den är som en föraning inför kommande mästerverk (jag tänker då på Unforgiven). Josey Wales är en mycket bister men bra film som är uppdelad i två halvor. Första halvan, som är klart bäst, påminner mig om förra årets The Revenant. Det ser ut som att man endast filmat med naturligt ljus och intrycken är mycket karga. När det är kallt och smutsigt ser det kallt och smutsigt ut. Kall våt gyttja får man i massor. Kommer att tänka på McCabe & Mrs. Miller också. Dessutom är handlingen i Josey Wales allt annat än mysig och feelgood. Efter att fått sin fru och barn slaktade av nordstatarna ansluter sig Josey till ett band sydstatare under slutet av inbördeskriget. När kriget tagit slut jagas han av samma avskum som mördade hans familj eftersom han numera definieras som en "outlaw". Kargt.

När Josey's familj blir överfallna sliter han på åkern en bit bort. Han hinner inte hem i tid för att hinna rädda sin lille son ur det brinnande huset och det sista han hör innan han blir klubbad medvetslös är fruns desperata skrik på hjälp under högen av råbusar. Senare när han vaknar till liv och allt har tystnat gräver han fram ett gammalt hölster ur askan och knäpper det runt midjan. Vi får inte veta mycket om Joseys historik mer än genom hans handlingar. Jag känner att han är en föregångare till Bill Munny. Samma skrot och korn och bad ass-mentalitet.

Andra delen av filmen påminner mig mer om John Waynes klassiker The Searchers. Josey får sällskap av en ung soldat, senare en gammal indianhövding. Sen tillkommer en ung squaw, en hund och till slut några missionärer. Den brokiga skaran söker sig till Texas och en möjlig fristad. Under färden utforskar filmen sorg, hämnd, förlåtelse och hopp. Filmen påminner här om The Searchers inte så mycket på grund av handlingen utan mer för den långa färden, den fantastiska naturen och något med känslan i filmen. Tyvärr tycker jag att filmen tappar under denna andra halva. Den ger mig en mindre hyperrealistisk känsla och den är inte lika engagerande från och med att missionärerna dyker upp. Filmen behandlar dock flera komplexa känslor under slutfasen och det är möjligt att detta kan vara en film som blir bättre efter att man tänkt på den länge. Hur lyckades han rädda sin själ till exempel...

Clintan är bra på sitt vanliga lågmälda sätt. Som många av hans filmer framkommer ett tydligt antikrig och antivåld-budskap  mitt bland kriget och våldet på duken.  Det är svårt att känna filmen som en favoritfilm i formen "varm and fuzzy feelings". Men filmen är väl värd vår högsta respekt. Den är med rätta en klassiker som det var kul att se och ha sett.

Jag ger The outlaw Josey Wales tre jordbrukare av fem möjliga.

Betyg: 3/5