The Magnificent Seven (1960)

  

Vad är cool? Vem bestämmer vad det är och vad det inte är? Fler än Xander har problem att fånga detta begrepp. Så tydligt när man ser det men så svårt att uppnå om man inte har det. Dagens film har det i överflöd. Flera av den tidens coolaste snubbar återfinns här, likt ett sextiotalets The Expendables har de samlats i en och samma film.

Yul Brunner, Steve McQueen, Charles Bronson, Robert Vaughn och James Coburn. Damn vilka coola dudes. Steve McQueen är ju cool sedan gammalt och han gör såklart ingen besviken. De största positiva överraskningarna var Yul Brunner och James Coburn som båda var bad ass.

Storyn bygger på Kurosawa's De sju samurajerna men den utspelas på dem Mexikanska landsbygden. Till en börja med kan jag inte annat än småle då jag bara tänker på Three amigos, men efter ett tag kommer jag in i det sävliga tempot och filmens feeling. Detta är en riktigt bra klassisk western. Yul Brunner är fåordig men fantastiskt rättfärdig. Han går med en stel och bredbent stil som om han alltid vore redo att dra sina pistoler mot någon buse som söker lyckan genom att utmana  honom.

Handlingen är ganska enkel. Sju revolvermän tar på sig ett uppdrag att skydda en liten by mot rövare. Alla de sju är där av olika anledningar. Färre än sju lämnar byn med livet i behåll. Under filmen får vi lära känna dem och förstå deras motiv. Filmen är inte överdrivet blodig eller ens speciellt actionfylld. Den lever istället på en fantastisk feeling och en massa bra skådespelarinsatser. Musiken skulle ha kunnat snäppa upp det hela än mer men den var bara sisådär skulle jag säga.

Men allt som allt var detta en klassiker som höll vad den lovade. Filmen har en lättsamhet över sig. Det är inte det att den har glimten i ögat för mycket, den tar sin historia och dess karaktärer på allvar, men den är våldsamt underhållande och omtittningsfaktorn är likaledes hög.

Jag ger The magnificent seven fyra motvilliga bondlurkar av fem möjliga.

Betyg: 4/5