måndag 14 juli 2014

Snowpiercer (2013)



Mason: Know your place. Accept your place. Be a shoe.

På pappret är denna film hur dum som helst! Bang! Ganska neggig inledning, va? Jorden har i en nära framtid gått in i en ny istid och alla människor har dött förutom de som åker på det långa supermoderna tåget Snowpiercer som kör i en rasande fart varv efter varv runt jorden. Tåget är ett slutet och självuppehållande system. Inne i denna moderna version av Noaks ark delas människorna upp i klasser, de privilegierade i de främre vagnarna till de utstötta smutsiga och svältande i de bakre regionerna. Givetvis vill de där bak ta sig fram (här i livet). Uppror, inbördeskrig, utveckling.


Filmen är gjord av den sydkoreanska regissören Joon-ho Bong som bland annat gjort filmen The host (som jag inte sett). Han har i Snowpiercer lyckats blanda en klart asiatisk vibbav martial arts-fajting med västerländska kända skådespelare. Förutom Chris Evans ser vi John Hurt, Jamie Bell och en kraftigt förklädd Tilda Swinton bland andra.


Ok, idén är lite på den fåniga sidan, men film som denna blir bra eller dålig mer beroende på regissör, skådespelarnas karisma och dialogen. Jag menar den är inte allt för avlägsen från idéerna bakom klassiker som Mad Max 2: The road warrior eller Escape from New York. Det är dystopier. Där finns hjältar, Max, Snake och här Curtis i Chris Evans skepnad.


Hur står den då upp mot sina äldre kusiner från 80-talet. Helt ok skulle jag säga. Den är inte alls lika cool i persongalleriet eller dialogen, men vilka moderna filmer är det? Däremot är den lite råare i tonen och våldet är filmens starkaste kort, utan att den för den delen gå in i gore-genren. Filmen är brutal. Och det vinner den på. Den är också hysteriskt komisk i vissa delar och jag gillar blandningen. Däremot är jag inte så imponerad av de delar där den försöker vara filosofisk eller känslig. De bitarna håller inte.


Såklart att man inte ska överanalysera en film som denna! I know, I know, I know. But, damn it. Det blir så fånigt när alla människor på jorden har dött förutom de som lever på tåget. De kunde ju med en liten ändring i manus helt sluppit denna nagel i ögat. Varför inte låta människor på tåget tro, eller veta, att andra människor har överlevt i skyddsrum under marken. Då hade också filmen fått ett ännu bättre slut. Eller?


Slutord. Jomenvisst, jag gillade vad jag såg. Filmen engagerade så länge den spelade. Men dess djup var inte så stort som filmmakarna kanske ville få oss att tro. Den är en actionstänkare som underhåller för stunden. Tja, ganska likvärdig med Doomsday som jag nyligen skrev om här på bloggen. Blir nog samma betyg också. Japp så får det bli.

Jag ger Snowpiercer tre Adam och Eva av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jojjenito har också sett Snowpiercer. Smälte han inför filmen eller var han kall som en isglass?

9 kommentarer:

  1. Jag smälte alltså.

    Fast jag tror att kanske några faktiskt misstänkte att andra överlevt där ute. Sen var det väl så att såna "tokiga idéer" undertrycktes av de som styrde längst fram i tåget eftersom de tyckte om situationen som den var, fast nog borde de också velat komma ut ur tåget om de kunnat...? Hehe, ja, logiken går kanske inte riktigt ihop här. Men nånstans tror jag ändå att Ed Harris & Co ville behålla status quo trots att det skulle innebära ett liv på ett tåg.

    Kul att du gillade stilen, just blandningen av bisarr ganska mörk humor, action, våld är ju lite speciell. Me like. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du gjorde! Det var ju helt klart en Jojjenito-film!

      Jag gillade den också. Tror inte att den komma dröja sig kval lika länge hos mig som jag misstänker att den kommer hos dig, men man vet aldrig.

      Det bisarra var bra, ett sådant inslag kan bli lite "hit or miss" men det var great i denna film. :-)

      PS, det kom två identiska inlägg. Jag tog bort ett av dem...

      Radera
  2. Nä, jag kan hålla med om att de filosofiska bitarna kanske inte övertygade lika mycket som våldet eller det visuella. Men fortfarande riktigt trevlig. Och det där med överlevande -- var det inte snack om att det nu skulle ha blivit lite, lite varmare och att det därmed skulle vara möjligt att överleva utanför tåget? Jag gillade faktiskt att man _inte_ klämt in någon form av fristad eller överlevande mänsklig enklav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du tänker. Det är mest det orimliga i att det enda slutna systemet som människorna på jorden lyckades skapa och som kunde motstå kylan var ett tåg som susar fram i 250 km/h. Men som sagt man ska inte överanalysera en film som denna. Den är grund och då ska man låta den vara det. Silly fun! :-)

      Radera
  3. Kul att du gillade den! :-)

    SvaraRadera
  4. Gillade faktiskt Doomsday mer än denna, fast så lyckades den bättre med Flykten från New York-känslan. Fast i båda fallen är filmerna ojämna. Och som jag varit inne på tidigare har jag ofta svårt för dystopier.

    Snowpiercer
    Doomsday

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, om man inte är så förtjust i dystopier kan jag tänka att det blir problem med Snowpiercer. Men lite svårt med Doomsday och Flykten från New York också!

      Men så finns ju filmer som The French connection och Dirty Harry istället! ;-)

      Radera
  5. Bra jämförelse med Doomsday men jag håller Doomsday lite högre än denna. Helt ok action dystopy som hade vunnit mycket på ett bättre slut som faktiskt var lite av en Matrix rip-off (och det funkade inte där heller).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle jag köra Doomsday mot Snowpiercer i en "death match" skulle jag välja Snowpiercer då den bjöd på något lite nytt och fräscht.

      Håller med om att slutet var för svagt för att filmen skulle bli sådär riktigt bra. Men på vilket sätt jämför du den med Matrix? Jag hänger inte riktigt med.

      Radera