Kicking And Screaming (1995)

Cookie Man?

Så var det dags för andra träffen i Filmklubben. Andra träffen! Nu börjar det likna något. Vanessa, Marlene, Nathalie och Johan sammanstrålade hos mig i torsdags kväll. Vanessa gjorde god pastasallad och hade med ljuvliga ostar. Till detta drack vi en Chateau Prat-Majou-Gay som Nathalie tagit med. Till ostarna bjöd jag på portvin. Gott.

Till maten diskuterade vi ivrigt de fyra nominerade filmer som jag tagit fram. "Kicking och screaming" vann en stenhård finalröstning trots att undertecknad hårt lobbade för "Hedwig and the angry inch".

Valet föll allstå på Noah Baumbach's debutfilm "Kicking and screaming" från 1995. Filmen handlar om fyra killar sommaren och hösten efter de gått ur college. De filosoferar om livet, vidare studier på universitet och meningen med livet. De pratar om fortsättningen av livet, men de vågar/orkar av olika anledningar inte ta steget. Dialogen är mycket intellektuell och till del lite konstruerad. Baumbach kanske kan bli en arvtgagare till Woody Allen, men i denna debutfilm har han inte lyckats till fullo med en flytande och naturlig dialog. Filmen känns mer som ett provskott inför hans lysande film "The squid and the whale". Båda filmerna är troligen högst personliga, nästan biografiska. TSatW är uttalat biografisk. I SaK är hans alter ego något äldre, men den akademiska fadern och föräldrarnas skilsmässa återfinns i denna film också.

"Kicking and screaming" är en pratig ensemblefilm och den lever mycket på sina karaktärer och skådespelarna. Filmen är mycket underhållande och det finns en hel drös underbara citat från filmen, varav många återfinns på omslaget på Criterion Collection-utgåvan vi tittade på. Det är mestadels lite okända skådespelare i filmen. Den mest kända är kanske Eric Stoltz som en äldre övervintrad student som arbetar som bartender och sprider filosofiska kommentarer runt sig.

Chet: How do you make God laugh? Make a plan.

Annars är nog favoriten i filmen Otis, spelad av Carlos Jacott. Hans neurotiska men smarte figur skulle passa i vilken Woody Allen-film som helst.

Otis: It looks like a chicken wing or a cheese fry.

Filmens röda tråd är huvudperson Grover's (Joah Hamilton) bitteljuva förhållande med sin flickvän Jane (Olivia d'Abo). Hon har flyttat till Prague för att studera till författare. Jag är en "sucker" för dessa omöjliga kärleksförhållanden och trots att jag var ute på villovägar förstod jag till slut hur det hängde ihop och kärlekshistorien är fin.

Grover:  Prague... you'll come back a bug...

Grover: Oh, I've been to Prague. Well, I haven't "been to Prague" been to Prague, but I know that thing, that, "Stop shaving your armpits, read the Unbearable Lightness of Being, date a sculptor, now I know how bad American coffee is thing... "

En sak som jag slogs av när jag såg filmen är att den påminner om stämningen och miljön i Donna Tartt's "The secret history". Det är en av de bästa böcker jag läst och denna film har lite av samma känsla. Karaktären Max (Chris Eigeman) har ärvda pengar och alla fyra kompisar bor i hans hus (jmf Francis). Max är cynikern i gänget och den som driver dialogen framåt.

Max: I'm nostalgic for conversations I had yesterday. I've begun reminiscing events before they even occur. I'm reminiscing this right now. I can't go to the bar because I've already looked back on it in my memory... and I didn't have a good time.

"Kicking and screaming" var långt ifrån fulländad och regissören kommer senare i karriären att göra bättre filmer, men den hade en skön känsla och en dialog som är värd ett återbesök vid tillfälle. Jag ger filmen tre starka universitetsstudenter av fem.

Betyg: 3/5