söndag 27 juni 2010

An Unfinished Life (2005)


They call 'em accidents cause it's nobody's fault.

Robert Redford! Stenhård. Han var en av de allra största i Hollywood för tidigare generationer. Han räknas säkert fortfarande dit av många, men hos en hel del av yngre biobesökare är han nog bara en gammal gubbe. Jag har förhållit mig ganska sval inför honom tidigare, men nu bejakar jag. Han är för djäkla bra.

Efter ännu en trist match från fotbolls-VM hamnade jag i denna sköna drama via det goda folket på SVT. Jag hade redan sett slutet av filmen, så den måste ha gått på tv vid tidigare tillfälle, men nu fick jag se hela filmen. Detta är en briljant, lågmäld och ofta underspelad drama regisserad av vår egen Lasse Hallström. Vi ser två av filmindustrins giganter bära filmen, Redford och den alltid suveräne Morgan Freeman.

Filmen handlar om en familj på en ranch i Wyoming. Nutid. Jennifer Lopez spelar Jean, änka till Griffin och modern till en elvaårig dotter. De tar sin tillflykt hos flickans farfar då Jean's senaste pojkvän slagit henne en gång för mycket. Farfar Einar spelas av Redford. På gården finns också den halvt invalidiserade gårdskarlen Mitch, spelad av Freeman. Filmen handlar om sorgen efter Griffins död och vägen åter till livet. Den sluskige kvinno- och barnmisshandlande pojkvännen finner givetvis ut var Jean har tagit sin tillflykt och spänning uppstår.

Filmen bygger till 100% av suveränt skådespeleri. Alla fyra huvudrollerna spelas mycket bra, inklusive den unga Becca Gardner som spelar dottern Griff. Jennifer Lopez bevisar ännu en gång att hon är minst lika stark inom skådespeleriet som hon är sångerska. Dessutom är miljön sagolik, ett Amerika som inte allt för ofta visas på film. Tänk er "Lilla huset på prärien" fast i nutid och lite mer seriöst. Det är samma miljöer som för övrigt visas i den omåttligt bra filmen "The straight story", David Lynch's mästerverk från 1999. Den borde du se. Snarast.

Filmen är bra och får givetvis fyra vilda björnar av fem möjliga.

Betyg: 4/5



Trailer

2 kommentarer:

  1. Vidderna. Den måste ha varit nära en femma men den simmar kanske här och var lite nära den religiösa dravelströmmen. Jag tycker också att den hade varit ännu bättre om den våldsamme pojkvännen förblivit osynlig; ju mindre handling desto bättre är sådana här filmer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vidderna! Mycket bra. Alla tre bra skådisar också.

      Radera