Visar inlägg med etikett Michael Powell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Michael Powell. Visa alla inlägg

söndag 29 december 2013

The Life And Death Of Colonel Blimp (1943)



Clive Candy: War starts at midnight!










Som sista film slängde jag in en film som i tidningen The New Yorker omnämnts med "may be the greatest English film ever made, not least because it looks so closely at the incurable condition of being English". Jag hörde om den för första gången då killarna i Filmspotting körde ett filmmarathon på den brittiska duon Powell-Pressburgers filmer. Jag ville redan då se filmen. Inför 40-talet kom den på tal som ett alternativ till gemensam film men Movies-Noir var inte så sugen och med en längd om cirka två timmar och fyrtiofem minuter vill man ju vara lite sugen i alla fall så den blev inte utvald. Till råga på allt höll den på att ramla ut ur min lista men den kom med i sista sekunden.


Åh, vad jag är glad att jag hann med att se denna film. Den är makalös och jag är helt fascinerad över den fortfarande. Den är lång men samtidigt lätt att se, fjäderlätt. Powell och Pressburger visar upp ett lekfullt filmskapande som jag närmast kan jämföra med Quentin Tarantinos bland nutidens filmmakare. Men de två parterna väljer olika medel att måla upp sina historier med, Tarantino med dialogen och våldet, Powell-Pressburger med karaktärer, romantik, humor och en fantastisk Technicolor.

Det svenska inslaget

Duellscenen, en av filmens höjdpunkter
Filmen inleds med avslutningsscenen vilket vi ibland ser i filmer. Denna gång görs detta mycket snyggt. När du ser scenen för andra gången i slutet av filmen ses den ur ett annat perspektiv. Och lika engagerad du var för den ena sidan när du ser scenen för första gången, är du för den andra sidan när du ser scenen för andra gången. Briljant.

De tre vännerna; Theo, Johnny och Candy

I slutet av inledningsscenen möter vi General Clive "Sugar" Candy (Roger Livesey) för första gången och där blir han förnedrad av en yngre löjtnant som kallar honom tjock och flintskallig och som dessutom snackar skit om hans mustasch.

General Candy: What do you know about me? You laugh at my big belly, but you don't know how I got it! You laugh at my moustache, but you don't know why I grew it! How do you know what sort of man I was - when I was as young as you are — forty years ago — forty years ago...

Candy gammal

Candy ung
Efter detta kastas vi tillbaka i tiden 40 år till 1903 och där möter vi en ung, snygg, spirituell officerare med glimten i ögat och alltid ett eller annat hyss för sig. Under filmen får vi sedan följa "Sugar" Candy genom livet. Vi får träffa den tyska officeraren Theo Kretschmar-Schuldorff (en fantastisk Anton Walbrook) som blev hans vän för livet. Vi får framför allt träffa Candy's tre kvinnor i livet; Edith Hunter, Barbara Wynne-Candy och Angela "Johnny" Cannon. Deborah Kerr spelar alla tre kvinnorna och hon ligger bra till för första plats i listan över skådespelare som spelar flera roller i samma film. Hon är lysande i denna film. Ja, ta mig tusan Roger Livesey i rollen som Clive Candy är också mycket bra. Jag trodde först att de satt in en annan skådespelare i rollen som äldre Candy. Men icke, väl?

Theo och Edith

Barbara

Johnny

Filmen är lång men låt det inte avskräcka er. Detta är en perfekt matinéfilm. Den utspelas under två världskrig men den är inte en krigsfilm. Den är så mycket mer, den är humoristisk, romantisk (som tusan), dramatisk, brittisk (som tusan), fantastisk, balanserad och en jädrans bra satir. Precis som med A matter of life and death är filmen så annorlunda jämfört med vad man är van att se att det tar ett tag innan man kommer in i filmens värld och börjar uppskatta den. Men det är så väl värt det.


Jag ger The life and death of Colonel Blimp fyra önskningar om att aldrig bli gammal av fem möjliga.

Betyg: 4/5


fredag 31 december 2010

A Matter Of Life And Death (1946)


Yes, Mr. Farlan, nothing is stronger than The Law in the Universe, but on Earth nothing is stronger than Love.

The Archers - den legendariska brittiska filmduon från 40- och 50-talen: Michael Powell och Emeric Pressburger. De gjorde filmer som var före sin tid, lekfulla, charmiga och utmanande. Filmspotting gjorde just en filmmarathon på flera av deras mest kända filmer och jag blev nyfiken.

"A matter of life and death" är en mycket romantisk saga. Filmen handlar om vad kärlek är, hur bevisar man den? Vad är vårt liv på jorden, vad händer efter? Vad är engelskt, vad är franskt och vad är amerikanskt?

En ung och "dashing" David Niven spelar Peter Carter, en flygare under slutet av andra världskriget. På vägen hem från bombuppdrag över Tyskland skjuts hans plan sönder och med det även hans fallskärm. Han ringer in till flygkontrollen hemma i England och får prata med June, en ung amerikanska. Inledningen av filmen, deras samtal är filmiskt guld. Den orubbliga brittiska torra humorn firar triumfer. Peter har förlikats med sitt öde. Hans plan brinner och hans fallskärm är förstörd av kulregnet. Han ska hoppa. June blir såklart bestört. Vad menar han?

Yes June, I'm bailing out. I'm bailing out but there's a catch, I've got no parachute.

Filmen klipper till när Peter sköljs upp på en engelsk strand. Han har överlevt (?). Det visar sig att "Conductor 71", den franske adelsmannen från 1700-talet missat att hämta in Peter till den andra sidan. Conductor 71 står för filmens komediinslag, och han är otroligt fransk, "quelle fantastique" skulle man kunna säga. Mycket underhållande.

Peter träffar sin June och de faller pladask för varandra. När Conductor 71 kommer för att hämta Peter, för att rätta till sitt misstag, vill Peter inte förja med. Resten av filmen handlar om dragkampen om Peters liv, och den efterföljande rättegången på andra sidan. På Peters sida står hans June och doktor Reeves som behandlar Peter för hans hallucinationer och huvudvärk i verkligheten. Åklagare är ingen mindre än Abraham Farlan - den förste amerikan som dödades av engelsmännen i det amerikanska frihetskriget.

Detta är en fantasieggande och romantisk film. Specielaeffekterna är givetvis gammalmodiga, men det gör inget. Allt passar in i sagan. Till skillnad från "The wizard from Oz" är verkligheten i färg och den andra sidan i svart vitt. Filmens inledning är jättebra och slutet är så fantastiskt ett slut bara kan vara 1946, året efter ett världskrig avslutats. Hoppfullt.

I've fallen in love with her. Her accent is foreign, but it sounds sweet to me. We were born thousands of miles apart, but we were made for each other.

"A matter of life and death" får fyra röda rosor av fem.

Betyg: 4/5