Why Him? (2016)

 

Lyckan när man av en ren slump ramlar på en okänd komedi som visar sig vara superbt rolig. 

Senaste fyndet av detta slag är filmen "Why him?". Ja, det kan man ju undra. Galningen James Franco och kompisar som Jonah Hill och Ben Stiller ligger bakom filmen. 

Detta är en ren komedi som fokuserar på snuskiga skämt och lämnar dramatiska livssanningar därhän. Om det är the dirt man är ute efter kan detta var ett svar. Men förvänta er inget finlir. Detta är snuskigt om att göra sexy times och droger i massor. Bara oegentligheter egentligen. Filth! Alla som är för fina för sådant innehåll bör hålla sig borta från filmen.

Familjens fina dotter har flugit iväg till college och där blivit med pojkvän. Hela familjen med pappan i spetsen är mycket upprörda. "Ingen ska få röra min dotter som är så fin." Typ. Det blir intrikat när dottern bjuder över familjen till jul. Upplagt för kollisioner mellan världar.

James Franco är mycket bra i rollen som it-geniet Laird Mayhew. Han har en skön stil och den är välbekant. Den andra huvudrollen, som pappan Ned, spelas av den urtråkige Bryan Cranston. Det är synd att den viktiga rollfiguren inte fick en bättre skådespelare, men Cranston levererar några kul scener i alla fall. En Steve Martin i sina glansdagar hade varit perfekt i denna roll. Som alla vet har Cranston långt från samma acting chops som Martin.

Handlingens, om inte filmens, huvudperson är ju dottern Stephanie. Hon spelas av Zoey Deutch som är lugn och välvårdad. Detta är en roll som Isla Fisher hade krossat. Zoey är helt ok, men känns alldeles för neutral. Skulle önskat mer kaos, därav att jag nämnde Isla. Eller mitt emellan dem, Zoey och Isla, och då hamnar man på Rachel McAdams. Fel ålder förstås...

Nåväl, istället är det en uppsjö av underbara biroller som tillsammans med Franco verkligen lyfter filmen. Mamman Barb spelas lysande av den för mig okända Megan Mullay. Sanslös dam, bra kämpat! Även sonen Scotty spelas ypperligt av ynglingen Griffin Gluck. 

Till dem har vi Cedric the Entertainer i rollen som Neds kollega, han dominerar när han är med i bild. Lairds betjänt spelas av Keegan-Michael Key och han är nog min favorit bland dem alla. Vill också nämna Adam Devine som Tyson Modell, mycket rolig.

Som komedi fungerade "Why him?" perfekt. Jag skrattade flera gånger så hämningslöst att jag inte fick luft för ett tag. Mycket upplivande! Och det är som snusk-komedi jag bedömer denna film...

Betyg: 4/5

Along Came Polly (2004)

Jag hade sett stora delar av filmen tidigare men detta är första gången jag sett den från början. Along came Polly är en mycket rolig komedi som till stor del lever på sina birollskaraktärer. Jovisst, Ben Stiller och Jennifer Aniston helt ok, men det är birollsskådisarna som firar komiska triumfer här. Vad sägs om Philip Seymour Hoffman, Alec Baldwin, Hank Azaria, Bryan Brown och inte att förglömma Debra Messing.

Seymour Hoffman spelar Reubens barndomsvän Sandy Lyle. Han är plufsig, röd i ansiktet och lever på berömmelsen från en enda film från när han var ung. Hank Azaria spelar "scuba diver"-kungen Claude.

Debra Messing spelar Reubens fru Lisa som är otrogen med Claude på smekmånaden. Hennes min när Claude glider upp naken i inledningen av filmen är underbar. Observera ryckningen i ena ögonlocket när den nakne Claude pratar om sin stora...segelbåt. Måste ses.

Alec Baldwin spelar Reubens chef Stan. Hans tal på bröllopet är hysteriskt. Mazel, mazel. Sen har vi förstås vildhjärnan Leland Van Lew som spelas till perfektion av Bryan Brown. Allt som allt en mycket trivsam cast och casting.

Typ av humor?

Visst finns där lite romantik, jag kan inte förneka det. Men filmen lever i sin humor i mina ögon. Den är först och främst väldigt rolig i partier.

Filmkvalité vs. humorkvalité

Detta är en ganska dålig film som har en del väldigt roliga scener. De svagare partierna är de mellan Ben Stiller och Jennifer Aniston. Speciellt filmens intresse i bajs- och prutthumor är sorglig. Den romantiska historien är inte speciellt engagerande heller. Visst, Anistons karaktär är på pappret gullig och skulle kanske kunnat varit härlig, men jag känner det inte. Det säger inte klick. Däremot är nästan alla scener mellan Stiller och olika birollskaraktärer komiskt guld. Jag tänker då på Seymour Hoffman, Baldwin, Brown samt Messing och Azaria.

Manus vs. skådespelare

Manus är svagt då det gäller filmens primära handling. Dialog och framför allt skådespelarinsatser från birollerna lyfter filmen.

Sandy Lyle: Make it rain... Raindance... Let it rain... Raindrop...

SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

Sensmoral: acceptera vem du är så kan du leva ditt liv "happy as a hippo".

Två stereotyper:
- Bryan brown spelar den våghalsiga företagsledaren... in absurdum. Men kul!
- Alec Baldwins överdrivna chef, bombastisk, ger snabba order som skjutna från höften. Alltid bra, han Alec!

Tre troper:

a. kvinnlig karaktärers förtjusning över stora saker... som stora båtar.

b. före detta barnstjärna: Sandy gjorde succé i Crocodile tears (en travesti på The Breakfast Club) och lever fortfarande på sin tidigare berömmelse...

c. runaway bride-tropen även om Lisa väntade till smekmånadens första dag! Ben Stiller gör för övrigt samma sak mot sin fru i The Hearbreak kid (2007)

Favoritkarakärer?

Gillar Hank Azarias Claude. Han är snäll innerst inne vilket är tydligt i flera scener, bland annat att han skjutsar Reuben till flyget på St Barths. Philip Seymour Hoffmans Sandy Lyle är störtskön, en egocentrisk och bullrig shartande skitstövel. Men med hjärtat på rätt ställe.

För extra humor vänder jag mig till Bryan Browns Leland Van Lew, Debra Messings Lisa och Alec Baldwins Stan Indursky.

Trivia

Från imdb:

The green flag on Leyland Van Lew's yacht features the 'boxing kangaroo' which was flown from Australia II during the 1983 America's Cup campaign in which Australia was successful.

Omtittningspotential?

Den är så rolig att man kan lätt kan fastna om den visas på tv, men det dröjer nog tills jag väljer att se den igen.

Slutomdöme

Rolig men dålig. Går det ihop? Jo i detta fall eftersom filmen är så sablans ojämn. Vissa delar får mig att skratta så att jag gråter, vissa delar är svaga och nästan lite sega.

Betyg: 3/5

Along Came Polly (2004)

Midsommarhelgen. Lördag kväll. Hemkomna från den lokala puben nere på "landet" skulle jag och svågern se fotbolls-VM för damer. Det var Sverige mot Tyskland i första utslagsrundan. Jag trodde svågern ville se matchen och han trodde tydligen att jag ville se den. Hmm, så det kan gå. Några få minuter in i matchen upptäcktes fadäsen och vi kunde snabbt slå över till Along came Polly som gick på en annan kanal. Hehe, mycket bättre nu...

Jag hade sett filmen förut, före bloggen. Den var lite småroliga som jag mindes den, men den drogs ner i skiten av... skiten om jag kom ihåg det. Vid denna omtitt föll jag för filmen mycket mer. Den är ju jätterolig! Självklart inte utan sina problem men klart bättre än vad jag kom ihåg den i alla fall.

Ben Stiller är perfekt i rollen som lite fumlig och bortkommen huvudperson. Han stolpar fram bredbent med hans ben som trumpinnar. Han spelar den neurotiske men godhjärtade storstadsbon mycket bra. Detta är en roll som han ofta hamnar i, andra filmer där han spelar en liknande karaktär är The heartbreak kid och Meet the parents. Här i Along came Polly spelar han en riskanalytiker och det jobbet passar han som hand i handske för.

Filmens "love interest" spelas av Jennif Aniston. Hun är superstabil som en flummig "flower power girl". Aniston är inte en av mina allra största favvisar men hon är alltid bra i det hon gör. Inga djupa dalar alltså, även om man inte får de höga topparna heller. Hennes karaktär i denna film påminner oss också om andra roller som den i Office space till exempel.

Som vanligt i denna typ av romantiska komedier spelar birollskaraktärerna ofta en huvudroll. I Polly har vi hela fyra bikaraktärer som är helt underbara. Favoriten Alec Baldwin är sitt vanliga sliskiga jag i den lilla rollen som Ben Stillers chef. Objektet som Stiller ska riskutvärdera är den australiske företagsledaren med fäbless för base jumping och katamarankappsejsning Leland Van Lew. Han spelas förträffligt av Bryan Brown.

Kvar har vi stjärnorna i klassen. Hank Azaria spelar "the scuba diver instructor". "The nude scuba diver instructor"! Han som kallar Stillers Ruben för Luben hela tiden. Hehe, han är helt underbar i denna film. Hans lustiga figur var nästan det enda jag kom ihåg från första titten.

Till sist har vi ingen mindre än maestron himself Philip Seymour Hoffman i rollen som Sandy Lyle (!), Rubens kompis. Han är som alltid suverän och här är han extra pompös, vulgär och högljudd. Rest in peace, min gode Philip. Du lämnade oss allt för tidigt. Det var Sandy som för mig introducerade begreppet "sharting"... Det är en blandning av "shitting" och "farting" och det kommer från en av filmens lite mindre kul partier.

Filmen har nämligen ett enda stort problem och det berör just det. Filmen är fylld av extremt patetisk kiss- och bajshumor. Tyvärr drar det ner helhetsintrycket en hel del. Jag förstår inte riktigt varför det ska vara så mycket bajshumor i en film som denna. Alla komponenter för en jättebra romantisk komedi finns där, men som kunden som beställer "extra allt" på Burger King var filmmakarna tvungna att ösa på med mer extra allt. Tyvärr är det extra som erbjuds banalt och passande för en publik som befinner sig i kiss- och bajsåldern. Hur gamla brukar de vara? 4-5 år?

Filmen är uppe och flyger på betyg fyra under vissa sekvenser men dippar sedan titt som tätt när den blir onödigt nödig. Jag hamnar därför mitt emellan. Jag ger Along came Polly tre misslyckade smekmånader av fem möjliga.

Betyg: 3+/5