Skate Kitchen (2018)

Filmen Skate kitchen är 100% känsla för mig. Handling är sekundär. En grym stämning, en fantastisk filmmusik och härliga karaktärer är allt denna film erbjuder. Och det är inte så lite det! Feelingen i filmen är som en blandning av Tangerine, Hair och The Warriors. Den dryper av New York-känsla. Den beskriver en subkultur som känns extremt kopplad till det stora äpplet. Filmstilen är närgången och "up in your face", en stil som påminner mig om Sean Bakers Tangerine som vi njöt av på festivalen 2015.

Filmens underbara karaktärer spelar i princip sig själva. Gänget Skate Kitchen spelar huvudrollerna i filmen Skate Kitchen. Är det en dokumentär? Nej, men filmen verkar vara förtvivlat nära gränsen. Regissören Crystal Moselle såg några av tjejerna på tunnelbanan och gillade hur de såg ut. Det blev en kortfilm och nu en fullängdare. Moselle har tidigare gjort den renodlade dokumentären The Wolfpack och jag ser likheten mellan filmerna. Skate Kitchen är en coming-of-age om tonåriga Camille som bor med ensamstående mor. Hon är en fantastisk skejtare, längtar efter en mor, en far, en kompis. Hon träffar på gänget Skate Kitchen. Tjejerna lever i en mansdominerad värld men de tar inte skit från någon. Stentuffa brudar helt enkelt. Sa jag att filmen har en otrolig stämning?

Bra film, med rätta en snackis som inte bör missas!

Det var lätt att sätta betyg på denna film. Det blir en fyra!

Betyg 4/5