I researchen inför den annalkande poddningen om albumåret 1990 hamnade jag såklart till slut vid Sinéad O'Connor. Detta år släppte hon sitt andra album I Do Not Want What I Haven't Got. Hennes debut är fortfarande magiskt bra men det får vi ta när vi närmar oss albumåret 1987.
Jag ramlade i vilket fall ner i kaninhålet och har umgåtts med Sinéad en hel del denna vecka. Hon var en otrolig människa, starkare än någon annan jag känner till och en av de argaste. Hon hade en gudabenådad sångröst. Hennes livs historia är lika hjärtskärande som fascinerande. Sinéad RIP.
Ovanligt nog är faktiskt första spåret på albumet bästa låten. Den påminner dessutom mest om materialet på The Lion and the Cobra. Det är musik som bjuder in till uppmärksam lyssning. Hennes ord, hennes musik, hennes röst...
Jag besökte två av hennes konserter under april 1990, på Brighton Centre och London Hammersmith Odeon. Konserterna inleddes med denna låt.
Veckans låt: Sinead O'Connor - Feel so different (1990)
Jag har valt en live-version från en konsertvideo från 1990-turnén. Mycket nöje!
Inte samma tråkighetsvarning som Taylor Swift och visst lyssnade jag på Nothing compares... när det begav sig. Men...nej. Tydligen vill jag ha antingen mer upptempo eller ett tyngre sound
SvaraRaderaAsch då, jag har sannerligen inte en bra serie med mina veckans låtar hos dig på den senaste tiden. Det kommer säkert lite mer upptempo inom kort och hoppas på bättre lycka då. Eller så får du se mina obskyra låtval som ett av livets mysterium. ;-)
RaderaInte då, i min bekantskapskrets är det snarare mitt musikaliska ointresse som är mysteriet :)
RaderaHehe, ja det är ju en annan förklaringsmodell såklart... :-)
RaderaInte alls oäven låt. Aldrig ngn favorit men helt klart en bra artist. Har du sett dokumentären på SVT. Den dök upp innan hon dog. Jag såg den och en månad senare läste jag att hon gått bort
SvaraRaderaJag älskar hennes debutplatta men sen tappade jag bort henne lite. Såg just dokumentären på SVT och den är brutal. Fy tusan vilken barndom. Något för dig Johan! Jag blödde i hjärtat när jag såg filmen... Jag tror nog att jag kommer kolla upp hennes skivor lite närmare när det nu kan av...
Raderaoch inte bara barndom - fick mycket skit under karriären - ok visst var hon konfrontativ men någon måtta får det lov att vara
RaderaAbsolut mycket skit under karriären. Den biten kände jag dock till så det var mest chockande att få lära sig om hennes uppväxt med tyranniskt mamma och de jävla nunne-nassarna.
Radera