Harding & Beethovens trippelkonsert, Stockholm (2022)

Harding, Beethovens trippelkonsert & Suks Symfoni "Asrael", Berwaldhallen, fredagen den 9:e december 2022

Musiktisdag! En liten rapport från den första av flera konserter jag kommer gå på Berwaldhallen i Stockholm. Tidigare i höstas besökte jag London då min gode vän Fran bjudit in till två konserter med klassisk musik på välkända konsertarenor i den brittiska huvudstaden. London har ett stort utbud av kultur i allmänhet och klassisk musik i synnerhet.

Inspirerad av detta har jag nu bokat in mig på Berwaldhallen under vintern. För denna konsert lockades det med Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding och Beethovens trippelkosnert för violin, cello och piano. Detta inledde kvällen och efter paus spelade de Josef Suks symfoni i c-moll "Asrael" (dödsängeln).

Konserten gick av stapeln på fredag kväll och det är kanske den mest perfekta tidpunkten under veckan för en konsert som denna. En trevlig middag och sedan in i Berwaldhallen för att stressa av från en hektisk vecka på jobbet. Den perfekta inledningen på helgen och en buffert från stressen. Klassisk musik live kan ofta vara som att meditera.

Jag hade bokat bord på Brasserie Elverket på Linnégatan i god tid för konserten startade. Berwaldhallen ligger endast tio minuter promenad från restaurangen. Till middagen avnjöt jag en mycket trevlig hälleflundra och till den en Galipette från Bretagne. Körde ju bil så skippade vinet.

Väl inne i Berwaldhallen slog jag mig ner på parkett rad 11 lägst ut vid högra gången. Stolarna i Berwaldhallen är mycket bra och på parkett har man gott om plats både i sidled och framför allt mellan raderna. När man sitter på änden av raden fanns det ännu mer plats dessutom. Mycket positivt i sig.

Beethovens trippelkonsert var ett trevligt och oförargligt stycke. Melodierna som framfördes på soloinstrumenten påminde mig närmast om folkmusik eller simpla trudelutter. Det kändes långt från Beethovens majestätiska symfonier. De tre solisterna var helt ok, och minst två av dem, violin och cello, kom från Sveriges Radios Symfoniorkester. Det gav framförandet en mysig känsla då både Daniel Harding och övriga i orkestern var så förtjusta över solisternas insatser. Pianisten var bra men hans spel överskuggades måhända lite av ett lustigt minspel som nästan tog fokus från musiken.

Efter pausen var det så dags för Josef Suks ödesmättade symfoni som han skrev som en hyllning till sin läromästare och sedermera svärfar Antonín Dvořák. Under skapandet av symfonin avled Syks hustru Otilie hastigt endast 27 år gammal, och verket hyllade därmed både far och dotter. Mycket sorgligt. 

Modern klassisk musik som detta är alltid lite vanskligt, och jag förhåller mig avvaktande skeptisk, då musiken ofta är rörig och oharmonisk. Jag har länge ansett att den bästa symfoniorkestermusiken av modernt snitt är filmmusiken då modern "klassisk" musik ofta är för extrem och utmanande för mig. Men trots detta överraskade denna symfoni mig mycket positivt. Musiken var intressant hela vägen och jag blev mer eller mindre hänförd. Det är en dramatisk och dynamisk symfoni. Den påminde mig för övrigt mycket om just filmmusik och den framkallade filmiska bilder från havet i huvudet på mig. 21 minuter in i verket hörde jag till och med de första 2-3 tonerna av "Skywalker theme" mitt i allt, tror jag i alla fall, kan mycket väl misstagit mig... Jag hajade i vilket fall till, men så var det kända musikaliska temat som bortfluget. Kan John Williams ha varit ett fan av denna symfoni tro? 

Avslutar med citat från Sveriges Radios P2 Johan Korssell: "Josef Suks Asrael-symfoni fullbordad 1906 kan i format, orkesterbehandling och uttrycksfrenesi framstå som den Mahler-symfoni som Mahler inte själv skrev."