fredag 26 juni 2020

Breaking bad - Season 1 (2008)


Damn, vad trist det är när man missat tåget på en tv-serie. Breaking bad är en sådan serie för mig. Många vänner har pratat sig varma om den genom åren men det har aldrig blivit av för mig att se underverket själv.

Jag började höra om serien förträfflighet från podden "Har du inte sett den?". Johan och Markus är än idag mycket övertygande om att jag måste se den. Så sent som på Midsommarafton för bara några dagar sedan fick jag veta var skåpet skulle stå då det gäller denna kult-serie.

Sen har jag, som den sucker för fina utgåvor jag är, gått och köpt alla säsonger på fina blu-ray boxar i steelbook-utförande. Och nu var det helt plötsligt dags. Jag har sett den första säsongen som bara består av sju avsnitt dessutom, så det gick i ett nafs.

Serien har en mycket långsam och lågintensiv första säsong. Huvudpersonen Walter White är smärtsamt passiv och undflyende. Man ser direkt vart de vill komma med den karaktären. Det har varit omöjligt att inte höra att serien är bra på karaktärsutveckling. Dessutom teasar de oss om en styggare Walter White redan mitt i säsongen då vi får se en flash forward till slutet av säsongen då han utför ett våldsdåd mot en knarkkung.

Jag gillar inte karaktären speciellt mycket. De beskriver honom som mycket intelligent och högpresterande inom sitt kompetensområde kemi, men han är ändå helt misslyckad känns det som. Han är också rejält korkad, eller trög i alla fall, inom lite mer handgripliga aspekter i att vara en blivande knarkkung.

Hans side kick Jesse Pinkman spelad av Aaron Paul är ännu jobbigare som karaktär. Han är korkad på de flesta sätten. Antar att han kanske är snäll innerst inne då han inte direkt kastar sig över uppgiften att ta död på en nemesis.

Favoriten är istället Walters svåger, DEA-agenten Hank, tätt följd av den gravida frun i huset, Skyler White. Jag trodde serien skulle ha mer svart humor, drypa av ironi eller kanske satir, men det lyser mestadels med sin frånvaro. De få lustiga scenerna berör Hank, Skyler och Walters coola son Walter Jr.

Trist att jag inte gillade de två huvudkaraktärerna, men vem vet, serien kanske utvecklas positivt alldeles snart? De två sista avsnitten av säsongen var bäst så det var lovande i alla fall. Dessutom älskar jag miljöerna från New Mexico så det är ett litet plus i kanten. Hej Anders!

Godkänt men inte så himlastormande som man kanske fått känslan av att det skulle vara...

Betyg: 2/5






6 kommentarer:

  1. Ja, det är väl ofta så där när man missar tåget vad gäller en serie. Själv har ju jag t ex inte sett enda avsnitt av Game of Thrones, och det ska mycket till om jag ger mig på den serien nu.

    Själv tipsar jag som vanligt om The Wire. Det är ju min käpphäst som jag ständigt kommer ridande på. 5 säsonger högklassigt tv-drama. Fråga Joel vad han tycker om The Wire. Men jag är kanske rädd att det tåget redan lämnat stationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är lustigt det där med att se en serien när den ligger i tiden. Jag har ju istället sett Ozark S1 och den är en modernare men ändock ren rip-off av denna serie. Jag var inte speciellt imponerad av Ozark, och samma med denna. Än så länge i alla fall.

      Vet att du hyllar The Wire men den ligger inte jättehögt hos mig. Det finns ju så många... Av de klassiska jag missat ligger nog Sopranos närmare för mig. Mycket för att jag har en fin blu-ray box på den serien.
      :-D

      Radera
  2. Gillade B.B mycket. Kan hålla med om att den är lite av slowstarter men det störde mig inte speciellt mycket.
    Min uppfattning om Walter är inte att han är trög eller misslyckad. Då han simmar i okända vatten är det klart att han gör en hel del misstag tror inte jag hade varit speciellt lyckad knarkkung ;) Misslyckad jovars men det är en timid man som skyr konflikter och han har en cancer som nog grumlar hans tankar rejält. Jesse kommer växa som karaktär - tyckta iaf jag.
    The Wire har jag inte sett än valet för sommarserien står mellan den och Gomorrah. Sopranos är min absoluta favoritserie all time.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känslan jag fick var att alla var mer eller mindre korkade och att nästan all drama skapas ur att de är korkade. Det tycker jag är trist, och tyder på dåligt manusskrivande. Gillar mer när drama drivs framåt i en balans där karaktärerna ibland visar på kompetens och ibland strular till det, har "otur" eller agerar rent ut sagt är korkat. Som det blir nu tappar jag intresset för dessa karaktärer väldig lätt.

      Hoppas på bättring i S2. :-)

      Radera
  3. Jag säger som Filmitch -- jag uppfattade inte heller WW som direkt korkad (även om han så klart är bra på att rationalisera allt han själv vill göra). Det är ju det som gör dynamiken med JP så bra, att han kan saker som WW inte kan och tvärt om. Och jag upplever att det iofs finns ganska mycket av svart humor i serien om än inte direkt satir eller ironi. Men såklart att man gillar Hank bäst!

    Det är bara att hålla tummarna för att andra säsongen levererar lite mer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar svart humor när den görs på rätt sätt, och då menar jag för mig alltså. Det är det som är så knivigt med humor, att den tas emot så olika av oss tittare. Samma sak med ironi eller satir. Älskar det. När det är bra. ;-)

      Är väl endast "slap stick" som jag oftast inte är med på om man ska generalisera. Gissar att jag kanske fått en fel uppfattning om serien och att förväntningarna är skadliga för mig i detta fall.

      Hoppas på bättring i S2. :-)

      Radera