onsdag 19 februari 2020

The Irishman (2019)


Som många vet är jag inte ett stort fan av Scorsese. Han har några fina filmer som "The Departed", "Shutter Island" och framför allt "The Wolf of Wall Street". Men hans många maffiafilmer är jag tämligen ointresserad av. Att folk hyllar dem som mästerliga är för mig obegripligt. De har väldigt tråkiga historier, ruttna budskap och känns för strikta för att kunna uppskattas som renodlad underhållningsvåld.

Varför i hela friden har jag då avdelat 3,5 timmar av mitt liv för hans senast i raden av alla dessa maffiafilmer? Ja, det kan man ju undra över. Är det kanske för att jag inte ville att Jojjenito skulle måla huset med mitt blod? I ett perspektiv är det ju så. Häng med i tankebanorna nu...

I Shinypodden special snackar jag, Jojjenito, Carl och Niklas om filmåret 2019 och listar våra top 10 favoriter från året. Jag var helt säker på att filmen skulle komma upp någon gång under poddningen, och jag ville helt enkelt kunna vara med och snacka om filmen. Samt inte komma på dålig fot med gudfadern Jojje.

Jag kunde ju, som en känd regissör gjorde med "Joker", kollat ett klipp och avfärdat filmen helt sonika...
“I saw clips of it,” Scorsese said of “Joker.” “I know it. So it's like, why do I need to? I get it. It's fine.”

Men nej, jag ville vara med i samtalet till fullo. Så nu har jag suttit mig igenom filmen. Såg allt i ett svep, behövde inte ens dela upp titten på fyra delar efter Alexander Dunerfors schema.

Well? Ja, den var väl helt ok och lite bättre än vad jag fruktat. Inte speciellt omvälvande såklart, men inte lika vanvettigt tråkigt som "Goodfellas" i alla fall.

Jag störde mig inte speciellt mycket över "the uncanny valley"-effekten av åldersföryngringarna.
Robert DeNiro och Al Pacino spelade inte över lika mycket som befarat, vilket var skönt.
Jag var helt ointresserad av hur det gick för precis alla i hela filmen, inga karaktärer kändes i hjärtat.
De två skådespelarna jag njöt lite extra av var Joe Pesci och Ray Romano.
Kvinnorna var lika få och lika menlösa som kvinnor i Sagan om Ringen.
Jag kände lika lite i slutet av filmen som Peggy Sheeran kände över slutet för sin pappa Frank. Jag tänkte bara "good riddance" ungefär...

Betyg: 2/5

Lyssna på Shinypodden Special om de bästa filmerna från 2019, ni hittar avsnittet här.


4 kommentarer:

  1. Ja här skiljer sig vår smak år rejält Scorsese hör inte till de absoluta favoriterna men han har gjort en hel del bra rullar men till de hör inte bla "The Departed" och "Shutter Island" medans jag älskar Goodfellas och anser att Casino är en riktigt bra film. The Irishman hamnar någonstans mittemellan. Intressant film men som du skriver man känner inte riktigt för personerna gav den 7/10 men tror 6/10 är ett mer rättvist betyg i min bok. "The Wolf of Wall Street" delar vi iaf samma åsikt om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, men det är klart! Vi gillar ju olika ibland, ibland inte. Denna gång är det kanske så att du gillar amerikanska italienska mafiosos med svettiga pungar mer än vad jag gör. Det är cool. :)

      Radera
  2. Jag kände mig ju också ganska tveksam och fick väl ungefär samma känsla av filmen som du. Men kanske handlar det om att jag har svårare att avfärda Scorsese? Tyckte det fanns en produktionskvalitet som jag inte kunde bortse från.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Produktionskvaliteten är hög. Den är ofta viktigt, men framför allt i filmer man gillar. Det är väldig sällan en film blir en favorit endast pga av produktionskvaliteten. Det enda exemplet jag kan komma att tänka på just nu skulle vara Mad Max: Fury Road.

      Radera