lördag 24 november 2018

The Kindergarten Teacher (2018)



The Kindergarten Teacher blir den sista filmen från årets filmfestival som jag skriver om. Detta är ännu en film som skulle passat in på favoritsektionen American Independents, även om filmen var med i sektionen Competition istället. Indie-drottningen Maggie Gyllenhaal spelar Lisa, lärarinna på förskolan med drömmar om ett mer kreativt liv, ett liv som innehåller poesi. Hon tar poesikurs om kvällarna men hon påvisar ingen större talang. Allt detta ställs på huvudet när hon upptäcker att Jimmy, en av femåringarna i hennes klass, är en äkta poet. Lisa blir mer och mer engagerad i Jimmys liv då hon snart förstår att hon är den enda i världen som har de insikter och känslor som behövs för att kunna hjälpa Jimmy blomma ut till det geni han är ämnad att bli.

Filmen är helt klart spännande. Gyllenhaal gör en intressant tolkning som går obemärkt från mysig till galen. Hennes tolkning påminner mig om Robin Williams i festivalfilmen One Hour Photo (2002). Gael García Bernal spelar sin poesilärare med igenkännbar glöd. Han påminner lite om sig själv i den underbara tv-serien Mozart in the Jungle, vilken jag för övrigt kan rekommendera. Femårige Jimmy spelas av Parker Sevak och han gör ett bra jobb. Det blir inte skämskudde på grund av barnskådespelaren i detta fall vilket var skönt.

Även om filmen har kvalitéer och var nog så intressant under titten känner jag snabbt att filmen föll tillbaka. Den gav inget extra värde efter titten och redan en dag efter titten hade glansen falnat. Tyvärr blir den en av de svagare filmerna från årets festivalskörd.

Jag ger The Kindergarten Teacher två tveksamma beslut av fem.

Betyg: 2/5


2 kommentarer:

  1. Upplevde du att det var rimligt att gossen var en sådan poet? Jag hade väldigt svårt att köpa att en sådan knatte kan skriva sådan poesi (vilket förstås fungerar för historien). Det hade varit lättare för mig om det var musik, men då hade det inte varit lika tydligt att han är ett underbarn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tämligen osannolikt men jag såg det lite som en släng av magisk realism i filmen. Det stödde handlingen i alla fall.

      Radera