tisdag 20 november 2018

Cold War (2018)



Cold War är en gamla skolans romantisk tragedi. Den utspelas i Europa under åren efter andra världskriget under perioden då det kalla kriget lamslog kontinenten. Filmen är frustrerande fragmenterad. Handlingen hoppar titt som tätt fram en period, ibland flera år som det verkar. Vi får följa filmens kärlekspar Wiktor och Zula under 20-30 år.

Man kan lätt tro att en kärleksfilm som utspelas under kalla kriget skulle handla om de älskande som hamnar på olika sidor om järnridån. Men det är inte vad som sker i denna film. Wiktor och Zula möts i Polen. Båda är medlemmar i ett ambulerande musiksällskap. De fattar tycke för varandra. Hela filmen är fylld med förvecklingar. Ett tag är båda i Frankrike. Friheten! Men nej, detta är en tragedi. Den spela med gamla klyschor om kvinnan som kastar sig i allt för många mäns armar och mannen som prioriterar sin konst över allt annat. Detta är inte en film som primärt beskriver det hemska med det kalla kriget, ändå är det ständigt närvarande. Det är en film som beskriver en kärlek som aldrig vill dö, en kärlek mellan Wiktor och Zula men lika mycket kärleken till hemlandet, deras Polen.

Utmaningen för kärleksparet är inte livet självt, som i Brief encounter till exempel, det är deras egna beslut. De själva är orsaken till att det går så dåligt så ofta för dem. Men filmen handlar kanske lika mycket om en nationalistisk kärlek till hemlandet och där blir det kalla kriget mycket påtagligt.

Filmen är i vilket fall snygg i svartvitt och skådespelarna är bra. Jag gillar speciellt Tomasz Kot i rollen som Wiktor. Jag kan förstå de som inte gillar filmen (struktur och mening) men också de som hyllar den (innerligheten, slutet). Jag hamnar mitt emellan, jag anade dess storhet men fann den lite för distanserad, lite för kall.

Jag ger Cold War tre chanser att komma över till Väst av fem möjliga.

Betyg: 3/5








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar