Detta är inte en av hans bästa filmer, snarare kanske den svagaste av dem alla, men det var ändå riktigt kul att se den då den visar en filmskapares mödosamma steg på väg mot sin högsta nivå som i Miyazakis fall kommer bli mästerlig. Det är en lekfullt berättad skröna om en charmig spelevink som stjäl pengar och hjärtan i det påhittade landet Cagliostro. Animationen och hela historien får mig att tänka på Tintin eller varför inte barndomens favoriter Johan och Pellevin. Det är fokus på actioninnehållet och vår hjälte Arsène Lupin uppvisar en imponerande räcka med fysiska färdigheter som var och varannan gång trotsar tyngdlagen och andra hinder i en realistisk värld.
Lupin ska bryta sig in i ett befäst slott för att rädda en vacker flicka och stjäla några dyrgripar. Vi får en antydan till kärlekshistoria, men karaktärerna är trots allt ganska grunda och det djup man kan uppfatta i senare filmer från Miyazaki saknas här till stor del. I denna film arbetar han mer med karikatyrer och farsartad humor än "riktiga" karaktärer. De släpps inte in i mitt hjärta, och jag kommer inte sakna dem när filmen är slut, som så ofta sker med Miyazakis figurer.
Jag kommer med all säkerhet någon gång se de tre återstående Miyazaki-filmerna jag har kvar; Porco Rosso, Ponyo och The wind rises, och att då ha sett alla hans långfilmer kommer känna bra. Detta var ett steg på vägen.
Jag ger Lupin III: The Castle of Cagliostro två starka rövare av fem möjliga.
Betyg: 2+/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar