måndag 19 december 2016

Rogue One (2016)


Den nya Star Wars-filmen är ju inte episode 8 utan den första specialfilmen. Detta är mycket spännande. Skulle det betyda lite friare tyglar med avseende på form och innehåll? Jag hade hållit mig väldigt ospoilad inför dagens visning. Jag visste inte ens om filmen hyllats eller sågats av fansen. Det enda jag visste var att detta utspelas precis före A new hope inleds. Det var också spännande. Hur fick rebellerna tag på ritningen över Dödsstjärnan? Och var är alla dessa rebellhjältar under episode 4-6?


Filmen inleds mäktigt utan den ikoniska Star Wars-fanfaren. Vi kastas in i en mörk och regnig värld och den första vi ser är dansken Mads Mikkelsen. Han är äcklig. Nåja, vi får i alla fall oss till livs en liten origin-story om filmens hjältinna Jyn (Felicity Jones). Sedan drar filmen iväg i ett högt tempo om Imperiet, Alliansen, rebeller och extremister. Det är onödigt rörigt. Inte för att jag inte hänger med utan för att det tar från det viktiga i dessa filmer, karaktärerna. Det är ett av de problem som den usla Star Wars-filmen med nummer I som också lider av - onödigt röriga och komplexa politiska historier som är helt meningslösa.

Jyn är intressant men hon är inte super-duperbra. Man måste kanske inte jämför med förra årets suveräna The Force Awakens men det är lätt hänt och då är tyvärr Jyn en klart svagare karaktär än Rey. Det gör att hela Rogue One inte känns lika mycket i hjärtat.


Detta är inte den bästa Star Wars-filmen, långt därifrån. Men den är totalt sett riktigt bra. Den introducerar en lite mörkare och hårdare värld (givetvis helt utan blod dock vilket var förväntat).

Jag kommer med stort intresse se om filmen så snart den släppts på plastbitar men efter denna första titt känner jag tydligt att filmen saknar partier där den får ANDAS. Var var de lugna scenerna där vi lär känna och lär oss känna för huvudkaraktärerna? Det är ett fasligt tempo hela vägen och om man ska lyfta en sak som är så bra både med A new hope och The Force Awakens är att de filmerna får andas och inte känns stressade.


En film som denna behöver också en bra och tydlig villain och tyvärr är väl inte Director Krennic den mest karismatiske skurken vi sett. Han var slätstruken på ett sätt som gjorde att jag inte brydde mig om vi fick se mer av honom eller ej. Helt tvärt om jämfört med Kylo Ren alltså. Men det var givetvis otroligt bad ass närhelst Darth Vader var med. De hade med honom perfekt mycket. Jag var lite orolig över att de skulle ha med honom för mycket.

Under en majoritet av filmen kändes den bra men lite åt det "helt okey-iga" hållet. Det lutade åt en trea. Men sedan kom den sista tredjedelen. Filmen har en fantastisk avslutning med speciellt de allra sista scenerna som knyter an till A new hope. Jag blev helt tårögd då Princess Leia dök upp, datorgenererad eller ej. Hela sekvensen med Darth Vader som bordar det första skeppet och hur rebellerna kom undan var en snygg lösning. Jag stormysde och tårades upp samtidigt.


Jag hade spekulerat i hur det skulle gå för rebellerna. Då de upplevs som helt okända för rebellerna i Episode 4-6 kunde man ju räkna ut det enkelt. Men hur skulle de göra? Och skulle teamet bakom filmen våga? Detta är ändå en filmserier för alla åldrar och ville de verkligen ta sagan till en sådan mörk plats undrade jag. Till min belåtenhet prioriterades sagans integritet. George Lucas är ju lyckligtvis inte med och styr längre. Här har vi en film där en av "hjältarna", Cassian Andor, inte bara skjuter först, utan också i ryggen, dessutom en av sina rebellkompisar.

Denna film har förvånande lite humor men den som finns kommer mestadels från den omprogrammerade imperiedroiden K-2SO. Jag gillade honom skarpt och gladdes lite extra när det var favoritskådisen Alan Tyduk som voicade honom. Jag antar att en del surpellar kommer störa sig på K-2's torra humor dock, men för mig funkade det bra på det där cheesiga sättet som det gör i en bra Star Wars-film.


Som helhet var jag mycket nöjd. Det är en mörk film och det gillar vi ju som ni vet. Sedan var slutet accelerande bra med en fantastisk slutscen som gjorde mig rörd och nästan på gränsen till sammanbrott. Jag fick rysningar och det är det ultimata beviset att jag älskar det. Jag gillar ansatserna och tycker att detta var en mycket positiv spin off eller vad man än kallar dessa mellanfilmer i Star Wars universat.

Jag ger Rogue One fyra konstruktionsritningar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag såg filmen tillsammans med Johan. Läs hans tankar om filmen här.

Andra filmspanares texter:
Magnus på Spel och Film


16 kommentarer:

  1. Ja, jag håller med om det mesta du skriver men för mig tippade det över mot det negativa tyvärr.

    Just det du nämner om fria tyglar hade jag hoppats på. Men jag kände att det snarare var strama tyglar.

    Just det, den andades inte den här filmen och den har inte heller det hjärta som The Force Awakens hade.

    Mads äcklig? Hmm. Intressant.

    Ja, scenerna med Vader när han bordar skeppet var bra, medhåll där.

    Gillade roboten men jag kände ändå att det var ett trött grepp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog gärna sett ännu mer av fria tyglar jag med. Nu fokuserade Gareth på action eller till och med kriget. Fann scenerna på söderhavsstranden bland palmerna som smått udda.

      De sista scenerna med Vader som bordar det större rebellskeppet samt hur det mindre skeppet kom undan med planerna och att vi fick återse Princess Leia var filmens starkaste för mig.

      Radera
  2. Vilket angrepp på Mads Mikkelsen. Är det generellt eller bara den här rollen?

    Mitt intryck är att de flesta verkar uppskatta K-2SO, oavsett vad de tycker om filmen. Det är starkt att leverera dräpande tajming genom robotfiltret. Sådant funkar sällan för mig, men gjorde det denna gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mads? Det är sedan gammalt. Har alltid tyckt att hans karaktärer är äckliga och jag gillar honom inte. Kolla bara på Casino Royale!

      Kul om folk gillar K-2SO. Jag tyckte ju han var kul som sagt.

      Vad tyckte du om filmen i övrigt, Carl?

      Radera
    2. Mitt inre SW-fan uppskattar filmen långt mer än The Force Awakens. Vissa detaljer är usla, men den här gången filtrerade jag bort dem och njöt av det bra.

      Angående skurkar hade jag hellre sett att det fanns någon ännu torrare och kallare än Krennic, typ Peter Cushing i episod 4. Det är knepigt att utveckla i ett kommentarsfält.

      Radera
    3. Jag kan gilla ambitionen med Rogue One, en mörkare och mer skitig Star Wars. Jätteintressant. Synd att det blev lite mellis av det hela bara. Antingen skulle han gått all in och gjort en bad ass krigsfilm där han kunnat slänga in hur många scener som helst som påminde om Vietnam-kriget, eller så skulle han tonat ner filmen till en mindre heist movie.

      Förstår nog, trots kommentarfält, vad du menar med att Krennic kunde varit ännu torrare och kallare...

      Radera
  3. Håller med om att det kändes lite spännande att se en fristående film, även om jag var osäker på om den skulle vara en del av en trilogi eller inte (hade också hållit mig undan att läsa om den). När jag precis innan filmen fick reda på att det skulle utspela sig precis innan A New Hope, förstod jag att det inte borde vara mer än en film.

    Tyckte inledningen med Mads och Ben i regnet funkade fint. Men efter det var det precis som du är inne på för rörigt och för mycket fokus på fel saker. Karaktärerna kom mycket riktigt i andra hand och det åtgärdade man aldrig under filmens gång. Det var en av orsakerna till varför man inte riktigt kände för karaktärerna. Precis som du säger är Jyn en svagare karaktär än Rey.

    Jag hade bara sett en teasertrailer för flera månader sen och då såg man att det kunde vara en mörkare Star Wars, vilket lockade. Den är också lite mörkare, men när man inte riktigt lyckas med varken stämningen eller karaktärerna förlorar man en hel del av potentialen som fanns.

    Saknade också lite mer andrum, men främst för att jag vill kunna ta ett steg tillbaka och känna av helheten, stämningen.

    Håller med om K-2, för det mesta funkade humorn fint och var så där typisk för Star Wars.

    "Den blinde" tyckte jag man gick för långt med. Blev lite larvigt efter ett tag. Gick inte hem hos mig.

    Ok, så här skrev jag om Rogue One.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev nästan lite parodiskt i inledningen när de hoppade mellan planeter i ett rasande tempo...

      Jag gillar ändå att de vågade avsluta filmen som de gjorde. När viktiga karaktärer kan dö skruvas per automatik insatserna upp. Det hade känts riktigt svagt om de inte vågat gå så långt som de gick i denna film. Det gillade jag skarpt.

      Radera
  4. Du prickar nog helt rätt om the villains i den här filmen. Det var inget jag hade tänkt på. Det kanske var en av anledningarna att Vader funkade så jävla bra i dom få scenerna han var med. Jag tror hela filmen hade funkat så mycket bättre om dom hade gjort den längre och gett alla karaktärer lite backstory. Funkade inte riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krennic var inte mer än en känslokall administratör. Och som sådan kan han vara nog så skrämmande. Men det gick inte igenom duken på ett bra sätt. Antingen göra mer med honom eller ha en annan mer formidabel fiende med i filmen.

      Jag tycker inte att de skulle haft med Darth Vader mer än vad de hade.

      Sen tycker jag att filmen hade rätt längd. Lika lång som The Force Awakens för övrigt. Däremot skulle de skurit bort några av sina "darlings". Dragit ner antalet scener och låtit karaktärerna komma till liv i några få lite långsammare scener.

      ett förslag skulle vara att ta bort det mesta med Saw Gerrera och addera en längre scen med Jyn, Cassian och K-2SO. En scen då de bygger feeling mellan karaktärerna själva, men också mellan filmen och oss i publiken.

      Radera
  5. Precis hemkommen efter titt - mitt snabba och korta omdöme blir: Milt underhållande 5/10.
    CGI ansiktena var groteska men roboten rolig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men en femma är kanske ok ändå för denna sorts film. Eller hade du högre förväntningar?

      Lustigt att du också störde dig på cgi-ansiktena, precis som Johan. Jag la inte märke till att de var dåliga. Ansiktet i sista scenen gav mig till och med chills down my spine... den bra sorten. :-)

      Radera
  6. Hmm, jag vet inte om jag egentligen störde mig särskilt mycket på bristen på backstory för vare sig Jyn, Cassian eller de andra -- det kanske kommer fler filmer? ;) Och ja, slutet var oväntat konsekvent vilket kändes bra. Hur dammigt hade det blivit i biografen om du sett filmens absoluta slut idag då? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bristen på backstory? Är det så du tolkar mina rop på att filmen ska få andas mer? Jag fann filmen innehålla för många scener och hopp mellan världar, check. Men det är inte mer backstory jag är ute efter utan mer lugna scener där vi får lära känna karaktärerna i nuet. Hur är de, hur tänker de, vad är deras motivation i stunden, hur är deras humor funtad? Det fanns en massa sådana scener i The Force Awakens, stilla scener med Han Solo, Princess Leia, Rey och de övriga viktiga karaktärerna, till och med Ben. I denna film känns det som att alla scener med karaktärerna endast existerar för att föra handlingen framåt, och jag tycker de missar att etablera huvudpersonernas personligheter...

      Hehe, hur menar du med filmens absoluta slut? Jag hänger inte med...

      Slutet var jättebra, dvs från och med att ritningarna kommit upp till alliance-skeppet (Vader bordar - men litet skepp kommer undan - vi får se Leia...).

      Scenen precis före. Den sista fajten mellan Jyn och hennes mors mördare var sådär. Gillade inte alls att Cassian dök upp som gubben i lådan och räddade henne. Va faaan? Är det inte 2016? Har vi inte en hjälte i Jyn redan? Klart vi ville se Jyn hämnas sin mor...

      Radera
    2. "Absoluta slut"=när vi får se Leia. Aha, då tolkade jag dina invändningar fel. För mig blir nog "veta mer"=mer bakgrund. Jag är dålig på att läsa i nuet ;)

      Radera
    3. Ahh, "idag då?" pga av Carrie Fishers bortgång! NU fattar JAG också. :-) Nja, jag blir inte så sentimental av att hon gick bort, blir mer skraj för egen del... Men visst, lite extra hade det kanske känts i hjärtat.

      Det blev dammigt i den scenen på grund av floden av nostalgikänslor. Att jag för ett kort ögonblick mötte mig själv från 35 år sedan...

      Radera