söndag 11 oktober 2015

The Walking Dead - Season 1 (2010)


Det är kanske på grund av att vi lägger så mycket tid på tv-serier som gör att vi antingen älskar eller hatar en serie så mycket. Till skillnad från en tvåtimmarsfilm tenderar ju tv-serierna att ta längre tid och därmed "krypa under huden" på oss. När jag pratar tv-serier med vänner är det ofta starka känslor. Antingen är serien i fråga super-duper bra eller så är den inte värd ett ruttet lingon. Såklart att det finns serier mitt emellan, serier man slötittar på. Det kan vara simpla komediserier eller lättsamma dramakomedier. Men när det gäller ordentliga seriösa storserier blir vi fans oftast rejält engagerade.

Jag tog mig nyligen an en serie jag uteslutande hört bra om, The Walking Dead. Jag hade smått otroligt höga förväntningar på serien. Jag hade skjutit upp att se serien tills ett bra läge uppstod då inga andra serier pockade på uppmärksamheten. Nu var det dags. Den korta första säsongen om sex avsnitt låg i pipen. Men ack, som så ofta när vi har med höga förväntningar att göra, den föll platt för mig. Damn, jag vill bita i någon av ren frustration.


The Walking Dead har en jättebra set-up. Den startar just efter zombieapokalypsen. Det är inte många människor kvar och de som fortfarande är i livet måste kämpa med allt de har för sin överlevnad. Och serien kör med långsamma zombies, som det ska va. Jag älskar miljön och alla de möjligheter till kluriga situationer den ger till berättelsen.

Men som alltid, det går inte att nog betona detta, film och tv-serier lever till stor del på sina karaktärer. Och fan ta mig, jag gillar inte huvudpersonerna i The Walking Dead alls. Jag tycker de är dö-trista helt enkelt. Den alltid miserabelt sammanbitne Rick, hans vilt stirrande fru Lori och hans ointressante loser till kompis Shane engagerar mig intet. När jag i inledningen direkt förstod att showen skulle spela upp deras triangeldrama till max suckade jag av nervositet. De kan väl inte...? Jodå, det där skulle ältas om och om igen.


Jag saknar en glimten i ögat i en serie som denna. Jag menar med denna set-up, zombies!, skulle det fungera bra. Men detta är kliniskt befriat från glimten i ögat. Detta är ett allvarligt och tungt drama och därmed måste serien bedömas som ett sådant. Och om jag bortser från kontexten och tänker bort zombiesarna för en stund finner jag en ganska platt dramaserie. I ett av mittenavsnitten uppstår en intressant situation då Glenn blir kidnappad av ett annat gäng överlevare. Jag hoppades då på en bad ass upplösning av konflikten men den rann ut i sanden. Showen vågade inte göra något roligare av den scenen. Tyvärr.

Säsongens mest överraskande och därmed positiva saker var dels hur Merle blev kvar uppe på taket, dels överraskningarna i sista avsnittet. Det påminde mig lite om Richard Adams bok Den långa flykten... Kaninkolonin som hade så mycket mat ni vet?


Efter att ha sett första säsongen kan jag nu konstatera att serien är helt ok. Den är inte dålig (zombies för tusan!!), men långt från så bra som de flesta andra verkar tycka. Av alla jag pratat med är det nog bara Halo som, till slut, gav mig en rättvisande bedömning av serien. Men även Halo lät mer positiv före jag såg S1 än vad som framkom nu när vi efter min titt snackade detaljer.

Jag känner inte ett jättestort sug efter att se vidare på detta. Måste man umgås med Rick, Lori och Shane hela tiden?? Nej, jag ska kanske ge spin-offen Fear the Walking Dead en chans istället...

Betyg: 2+/5

10 kommentarer:

  1. Verkar som du gillade serien lite mer efter du sett hela säsongen jämfört hur det lät efter något avsnitt (då såg modell större användes). =)

    Jag kan avslöja att triangeldramat som du oroar dig för, _inte_ är huvudtemat för serien.
    Faktum är att efter säsong två/tre någonstans så går man vidare från detta och det behandlas inte mer.
    Kanske skall du hålla ut dit om du oroar dig så mycket för det?


    Fear the Walking Dead skall du hålla dig borta från. Så otroligt dålig.
    Om du tycket TWD karaktärerna var trista, då kan du inte ana hur tråkiga FtWD personerna är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Asch då, det var ju inte riktigt det jag ville höra. En serie om tiden när apokalypsen bryter ut till skillnad mot post-apokalypsen lät ju riktigt intressant.

      Får se om/när jag travar vidare med The Walking Dead då... Just nu blev det The Fall istället.

      Radera
  2. Ja, du vet ju vad jag tycker om den här serien. Kan bara hålla med Halo i det att serien utvecklas en bra bit bort från detta tema ganska snart ändå. Och fokar på helt andra grejer.
    Med den äran.

    När det gäller FTWD så börjar den lite segt...men säsongsavslutningen lovar gott ska jag säga! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Triangeldramat var bara ett exempel i ett försök att förklara vad jag menade. Tyvärr fann jag de flesta karaktärerna tråkiga och ointressanta i övrigt också. Samtidigt ger själva set-uppen en bra grund för intressanta historier...

      De flesta jag hört från har gillat S1 ungefär lika mycket som resten. Därför känner jag mig inte speciellt peppad inför fortsättningen.

      Radera
    2. Nä men det är klart...har du den vibben så ska du ju inte lägga mer tid på serien förstås. Det kan jag förstå. :-)

      Radera
    3. The Fall, Black mirror och The Killing i kön just nu... :-)

      Radera
  3. Instämmer med föregående talare men jag anser att s.02 även kallad "Livet på landet" var ett riktigt stolpskott men sedan tar serien fart även om jag personligen tycker att man drar ut på en del saker för mycket.
    The Fall är en höjdare men jag har inte sett s02 än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hörde att det fanns en av de tidigare säsongerna av tWD som var lite sömnaktig. Nja, det ökar ju inte direkt mitt sug att se mer...

      Men du jag ska försöka förstå din kommentar om The Fall. Du gillar den men har bara sett S1?? What? Säsongen slutar ju mitt i fallet... Varför i hela friden har du inte sett S2? Som jag för övrigt just startat upp nu. Det ligger en hund begraven här! :)

      Radera