Nulla?
Den första filmen från Malmö Filmdagar 2014 är den svenska invigningsfilmen Medicinen från firma Colin Nutley och Helena Bergström. Regissören och hans kvinnliga huvudrollsinnehavare var på plats och presenterade filmen vilket adderar en liten krydda till visningen och en fasa inför revyskrivandet.Det är alltid kul när svenska filmer visar sig vara bra och då tvekar jag inte att hylla dem. Men fan ta dem om de inte är bra, för då kan jag inte med rent samvete skriva upp dem bara för att de är svenska. Den nya filmen är en "finna-sig-själv"-komedi om en kvinna som jobbar på en tidningsredaktion. Det är en herrans massa kvinnor på redaktionen plus en "samvetskille". Då blir det jämlikt plus att de kan slänga in ett och annat bögskämt.
Medicinen är en soppa som är "all over the place" som man säger. Ibland allvarsam a la "kvinnor kan" trots medelålder, ensam mamma och dåligt självförtroende; ibland lite romantisk komedi, och ibland oavsiktlig komedi. Det dåliga behöver inte ens komma från manus utan från att skådespelarna fått fria händer att improvisera, vilket just denna ensemble uppenbarligen inte var så väl anpassad för. Bergström sa innan filmen att Colin Nutley ju arbetar mycket med improvisation och att de hade haft så kul under inspelningen. Tyvärr har detta uppenbarligen gått ut över filmen kvalité. Denna film hade behövt tajtas upp lika mycket som det eventuella hullet på magen som huvudkaraktären oroar sig för.
Ewa Fröding spelar en chef från helvetet. Hon verkar ha haft mycket kul med sin roll, och separerat från filmens magplask var hon lite underhållande, men det passar tyvärr inte in i filmen. Dialogen är ibland absurd, ibland absurt dålig. Jag hade hellre sett en elak, hård eller psykopatisk men framför allt trolig chef än denna karikatyr på "den onda chefen". Filmen hoppar mellan allvar och ett försök till något som kanske skulle kunna liknas vid "Djävulen bär Prada". Men de allvarliga partierna känns inte äkta, filmen har inte tjänat ihop till dessa scener eftersom den i övrigt är farsartad och spretig. Man måste på något sätt kunna tro på någon av karaktärerna i en film för att kunna känna något för dem...
Vid sidan av alla de scener som man skrattar åt på grund av att det är så skämmigt finns där faktiskt några scener som var roliga på riktigt. Dels när kvinnorna på redaktionen diskuterar modern sex såsom analsex. Cecilia Forss minspel var mycket underhållande. Dels när de i samma sekvens pratar om ett nytt namn för kvinnlig onani. De prövar bland annat klittra, snitsla och nulla. I den senare scenen började Helena Bergström och Katarina Ewerlöf skratta så att de nästan bryter ihop. Det charmiga är att det känns som att de verkligen skrattar på riktigt när det spelar in scenen. Den scenen gick genom duken. Men en scen gör tyvärr inte en hel spelfilm.
Jag är ledsen att behöva säga det men jag fann Medicinen otroligt dålig, ja den var faktiskt den svagaste av alla de tretton filmer jag såg på årets Filmdagar.
Jag ger Medicinen ett piller av fem möjliga.
Betyg: 1/5
