onsdag 22 juli 2020

Furious 6 (2013)


Ok, så var jag klar med sexan. Den kommer inte upp i femmans nivå, men eftersom femman öppnat dörren för en ny typ av film, "over the top"-actionrulle passar sexan väl in ändå.

Filmen utspelas till stor del i London och "the big bad" Shaw är en internationell skurk och terrorist. Denna film påminner mig mest om de lite modernare Bond-filmerna i stil och innehåll. Bond brukar ju till och med kunna slänga in en biljakt lite då och då. Givetvis kommer inte denna film upp i nivå med Bond men det är de filmerna jag tänker på när jag söker vilken film de efterapat med denna.

Jag gillar och välkomnar London som skådeplats för äventyret. Det är en cool miljö. Tyvärr utspelas många actionscener in under natten och mörkret gör att man inte ser riktigt vad som händer.

De två mest bombastiska biljakterna är den med stridsvagnen och den med Herkulesplanet. Båda traktar popcorn i handen och hjärnan på "sleep mode". Helt orealistiskt men kul action för stunden.

Mina favoritkaraktärer är Hobbs, Gisele (Wonder Woman), Han och Tej. De spelas av bra skådisar och är coola karaktärer.

Dom och Brian är ganska tråkiga i mina ögon. Mina åsikter om Dom har gått lite upp och ner men han växer aldrig till sig till den karaktär han var tänkt för i mina ögon.

Roman verkar bara finnas i gänget som "comic releif" men han är inte rolig och hans existensberättigande är minimalt.

Mia är urtrist och jag väntar bara på att de ska skriva ut henne ur serien.

Letty är nog den jag är mest kall inför. Trots att det känns som att nästan hela filmserien handlar om henne är hon svintråkig. Tyvärr ä inte skådisen speciellt bra, karismatisk eller intressant heller.

Gina Carano som vi såg som bad ass i The Mandalorian gör här debut i serien. Hon är kul. Verkar dock som att hon kom och försvann i en blinkning.

Bästa scenen var trots ovan den när Dom uppvaktar Letty medelst räsertävling. De efterföljande scenerna nedanför Battersea Power Stations majestätiska skorstenar var bra också. Antydan till "Heat"-feeling i scenen mellan Dom och Shaw.

The Rock hade mycket mer glimten i ögat som Hobbs i denna film. Kul när Tej hade honom som "Samoan Thor" i mobilen. Tyvärr var Hobbs skyldig till en av filmens mest orimliga scener när han drog vapen mot militären i slutet.

En annan svaga del var när Brian skulle gå till fängelset utan att passera gå. Enda kul med den sekvensen var att vi kort fick återträffa hans lustiga kollega, han med bruten näsa.

Allt som allt fick jag precis vad man kan förvänta sig från F&F men en hel del av hantverket verkar lite förhastat.

Betyg: 3-/5

Lyssna gärna på mig och Joel om filmen i Femtonde rapporten från apokalypsen, Shinypodden.

Gänget samlade

London

De tre favoriterna i Doms gäng

Orimliga scenen

Samoan Thor


Lustiga kollegan med bruten näsa

Evig kärlek?
Familjen

söndag 19 juli 2020

Fast Five (2011)


Serien gick i och med "Fast five" in i en ny fas. Från drama med "street racing"-fokus till bombastiska "summer block busters". Detta är popcornaction rakt av, med lite av serietidningsaction över det hela.

Coolt att de inleder med att vi får se hela scenen med fritagningen av Dom, även om det verkar varit mycket våghalsigt att skapa en krasch på det viset. Dom kunde lika gärna gått åt i den kraschen men det är så här det är i serietidningar.

Kul också att se samma storskurk i denna film som i favoriten "Desperado" med Salma Hayek och Antonio Banderas. Joaquim de Almeida spelar Bucho i den äldre filmen, här heter han Reyes, men de båda karaktärerna är mer eller mindre identiska.

Vi får en hel del biljakter men det är två andra actionscener som står ut i mina ögon, dels fajten med skjutvapen och springande på taken med tre team mot varandra i favelan i inledningen, dels bakhållet mot Hobbs och hans team när Hobbs fraktar Dom och gänget i en fångtransport. Inga bilar i rörelse men en massa skjutande och hög adrenalinnivå. Bland övriga actionscener var tåg-heisten i inledningen min favorit.

Trots att jag inte känner supermycket för alla karaktärer i serien var det också coolt när teamet samlades, hur figurer från de tidigare fyra filmerna återintroducerades en efter en. Det var tjusigt.

Vi fick också några nya med i familjen. Hobbs introduceras i denna film och han är givetvis spelad av ingen mindre än Dwayne "The Rock" Johnson. Jag gillar honom så mycket att jag följer honom på sociala medier. Han är som bäst när han spelar sina roller med glimten i ögat. Tyvärr ska han här vara så tuff att det blir på gränsen till fånigt. Regissören gillar att zooma in på både The Rocks och Vin Diesels muskler i slow motion som om detta vore en åttiotalsfilm som "Rambo II" eller "The Predator".

Bäst i filmen blir därmed istället Han och Wonder Woman. De är det bästa paret av de tre som jongleras, men framför allt är de två karaktärerna bäst. Han är cool som få, han äter luf´gnt sina nötter. Men i mina ögon mer bad ass än Doms och Hobbs testorteronladdade hingstar. Wonder Woman, spelad av Gal Gadot, glöder på duken. Hon är snygg javisst, men det är något mer med hennes uttryck. Det känns som att hon är större än filmen själv i vissa scener. Det är väl det som kallas karisma.

Filmen är en renodlad heistfilm. Jag jämför den direkt med "Oceans 11" även om denna film inte har lika bra skådisar som Oceans med George Clooney, Matt Damon med flera kända ansikten. Jag gillar hur man får följa all planering. Speciellt med hur de olika rollfigurerna försöker lyckas köra sina bilar in i ett garage och en sväng under tio sekunder. Jag trodde länge att Wonder Woman skulle vara den som lyckades men till slut visar det sig att Dom släpper planen och hittar på en ny plan mitt i språnget. En kul twist på hesit-genren. Förberedelser be damned, let go with strong cars!

Sista scenen med polisbilsjakten efter det storas kassavalvet var så "over the top" att jag helt släppte taget till allt realistiskt. Det är en sådan typ av film och det enda man kan göra är att hänga med "on the ride"... Scenen är mer häftig än bra. Kul med twisten i mitten dock. Jag blev lite överraskad att de lyckades kasta in en twist också.

Allt som allt en mycket duglig popcorn-action. Kul film som säkert blir snäppet bättre om den ses om.

Betyg: 3+/5

Lyssna på Shinypodden där jag och Joel snackar om filmen.







fredag 17 juli 2020

Sully (2016)


Clintan är förbaskat tajt som regissör ändå. "Sully" är en överraskande bra film. Den beskriver miraklet på Hudson 2009 när kapten Chesley "Sully" Sullenberger landade en Airbus A320 på floden efter att båda motorerna slagits ut. 155 människor ombord och alla 155 överlevde nödlandningen.

Direkt efter att planet startat, under uppstigningen, flög de igen en skock kanadagäss vilket slog ut båda motorerna. Detta hade aldrig hänt förut och efterföljande utredning misstänkliggjorde Sully och hans andrekapten Jeffrey Skiles.

Men det de gjorde efter motorerna stannat är så osannolikt att ingen hade trott det möjligt innan han gjorde det. Det är en av dessa "första gången i historien"-historierna och det är bra att det gjorts på film. En häftig händelse, minst sagt.

Min väg till att vilja se denna film just nu är dock också något av första gången i historien... Jag kollar med glädje på "American pickers" på någon av de mindre nogräknade kanalerna. Där åker Mike Wolf och Frank Fritz omkring i USA och köper "rusty gold" som de säljer i sin antikhandel.

I ett avsnitt besöker de ett flygmuseum vars föreståndare är Jeffrey Skiles, andrepiloten på US Airways flight 1549 den 15 januari 2009. När jag såg detta kom jag på att jag missat att kolla in filmen som beskriver händelsen "Sully".

Sagt och gjort och nu är den sedd, och nu måste jag uppdatera min topp 10-lista för bästa filmerna 2016. Damn, detta var bra! Det är en tajt film-film, helt enkelt. En film-film är en film som är rejält gjord inom alla discipliner inom filmmediat. Filmen bygger på en mycket välkänd händelse så spänningen ligger inte i hur det gick utan hur de återskapar miraklet på film.

Och det är sannerligen hantverket och känslan i filmen som fångar mig. Det är en film med ett antal "Joel moments". Scenen som mest fångade mig var när alla båtarna och polishelikoptern kom till undsättning efter landningen. Snyggt foto, en kamera som likt en nyhetshelikopter cirklar runt planet och båtarna, musiken, klippningen. Mycket bra utfört.

Scenen är också mycket fin till sitt innehåll. Jag blev förbaskat rörd het enkelt. Iskallt vatten, ett sjunkande flygplan, "New York finest". Mycket fina scener vilket var värmande.

Jag kom att tänka på alla idioter som springer omkring i USA (och här hemma) och skriker om "defund the police". Korkade barnungar. Någon borde dra in deras veckopeng.

"Sully" var en överraskning. Jag vill ge den en hyfsat stark fyra!

Betyg: 4/5

Intressant "History vs Hollywood"-artikeln om filmen.





onsdag 15 juli 2020

Crimson Tide (1995)


"Crimson tide" var en de numera ganska få filmerna av Tony Scott som jag inte hade sett. Han har en egen stil som jag gillar och rent generellt sett har han en hög lägstanivå, och man får ungefär vad man förväntar sig.

Denna film måste dock vara en av hans svagaste. Jag kan gilla spännande ubåtsfilmer men det är inte en favoritgenre direkt. Man tänker direkt på "Jakten på Röd Oktober" och då ligger denna film rejält i lä.

En av filmens spänningsmoment är fajten mot den ryska ubåten men den delen blir ganska enkelspårig och bjöd inte på något extra. Dessutom gillar jag inte Gene Hackman i denna film, men när gillar man honom över huvud taget egentligen? Hans stroppiga och paragrafridande ubåtskapten var allt för enkelspårig för att tvekampen mot Denzel Washingtons XO skulle bli speciellt intressant. Denzel var stabil som vanligt. Han och Tony Scott samarbetade ofta med bra resultat.

När den allmänna nivån var lite blek som här blev själv huvudproblemet med de ryska terroristerna som fått tag på atomvapen mera i fokus. Tyvärr blev den viktiga delen av filmen, därom hela spänningen vilade, inte speciellt bra. För det första var det inte så terrorbalansen mellan supermakterna fungerade. Om någon skulle bomba terroristernas bas med atomvapen skulle det vara ryssarna själva. Som ett liknande (men ej identiskt) problem hanteras i filmen "The Rock".

Hotet från USA var hela tiden att anfalla Moskva och andra storstäder om någon skjuter atomvapen från Ryssland mot USA. Inte att amerikanarna måste bomba del av Ryssland för att stoppa dem.

Den andra delen jag inte fick ihop var att det blev en minutkamp, om inte en sekundkamp, i slutet trots att det sades att terroristerna håller på att tanka raketerna som tar "en timme". Allt mellan cirka 50 till 70 minuter skulle rimligen beskrivas som "en timme", ändå blev det superexakt i slutet av filmen, allt för en konstgjord spänning. Dessutom etableras det aldrig i filmen hur lång flygtid de amerikanska raketerna hade från ubåten till målen. Ytterligare en sak där filmen sket i detaljerna för det som hela spänningen byggde på.

Nej, tyvärr blev detta ingen favorit från Tony Scott, snarare en av hans svagaste.

Betyg: 2/5








fredag 10 juli 2020

Fast & Furious (2009)


Den fjärde filmen i serien känns lite vuxnare och snäppet mörkare än de tre tidigare. Det är också den film jag gillar mest av de vi sett hittills. Filmen är inte tung som en film som "Sicario" men den har en tydlig stämning och lite äkta känslor.

Jag gillar känslan av familj utanför familjen som börjar byggas upp. I denna film gillar jag Vin Diesel mer än Paul Walker, en 180 graderssväng jämfört med hur jag uppfattade dem i första filmen i serien. För övrigt känns detta som en ren uppföljare till ettan, som om tvåan och trean inte ens fanns.

Jag blev glad av att se Han även om han bara var med lite, lite. Jag blev överraskad av Lettys öde och undrar varför vi aldrig fick se en död kropp, "proof of death".

Men filmens största positiva överraskning var att Wonder Woman dök upp i en biroll. Jag gillar Gal Gadot! Mycket trevligt att se henne. Låt oss hoppas att hon dyker upp i fler filmer i serien, hennes intresse för Dom antyder en sådan möjlig fortsättning.

Jag och Joel pratar om filmen i "Tolfte rapporten från apokalypsen" (Shinypodden), och precis som Joel gillade jag kvalificeringsracet i början av filmen. Det är den biljakten där Brian har en gps-röst som säger hur långt från målet han är hela tiden. Och där han ber bilen om ursäkt för att han kör ner för en rappa så att trävirket flyger.

Scenerna med racing i tunneln på gränsen mellan Mexiko och USA var jag dock inte så förtjust i. Det såg lite fejk ut.

Allt som allt en stabil underhållningsfilm med lite mer allvar i tonaliteten. Kul med sista scenen där man får en antydan om att "familjen" kommer frita Dom från fångtransporten. Gör att man blir sugen på att se femman!

Betyg: 3+/5

Dom arg

Brian

Han

Lustgasen

Uppenbarligen en skurk

Wonderful

Fortsättning följer?


onsdag 8 juli 2020

The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006)


Tredje filmen i serien, "Tokyo drift", har en helt annan känsla än de tidigare två. Filmen genomsyras av känslan av Tokyo som jag finner stämma väl överens med känslan av Tokyo irl. Den stora överraskningen är dock att Paul Walker inte är med i filmen. Vi får en helt ny huvudperson Sean spelad av den för mig okända Lucas Black. Tyvärr känner jag inte speciellt mycket för honom.

Däremot gillar jag Han (Sung Kang) som dominerar filmen med karisma och en tyst beslutsamhet. Hans öde i filmen var en chock.

Jag och Joel diskuterar filmens förtjänster i "Elfte rapporten från apokalypsen". Vi jämför den med "Karate kid 2" och jag lyfter likheterna med "Black rain" avseende känsla och miljö samt med "Rocky"-filmerna med liknande underdog arc, träningsmontage och bejublad vinst i slutet.

Här handlar det dock inte om boxning utan att drifta med bilar dvs sladda på ett kontrollerat och vackert sätt. Scenerna från garaget i inledningen var inte speciellt häftiga men tekniken (drifting) kom till sin rätta i biljakter "på stan" och framför allt i serpentinvägarna upp och ner för ett berg. Vissa scener var såpass häftiga att till och med jag kunde njuta av dem. Rent generellt sett är jag inte såld på biljakter för sakens skull. Jag vill gärna se att det för handling eller karaktärsutvecklingen framåt, alternativt är bad ass stunts a la "Fury Road".

En lustig detalj som jag utvecklar lite i podden är att Seans släpiga sydstatsdialekt påminner mig om Peyton Manning...

Denna film var ett stort steg upp jämför tvåan. De coola miljöerna i Tokyo adderade en hel del ambience för mig.

Slutscenen var bad ass och den öppnade upp en större värld för denna serie. Den adderade ett spänningselement på samma sätt som "post credit"-scenerna i MCU som gör att jag nu är väldigt pepp på att se vidare på serien. Jag vill ge den en trea.

Betyg: 3/5


Tokyo

Peyton Manning?

Drifting down a mountain

Han

"Joel moment"

"Peter" in Buffy Season 7 Episode 4


måndag 6 juli 2020

2 Fast 2 Furious (2003)


Well, det gick rejält utförs, rejält snabbt. "2 Fast 2 Furious" är inte en favoritfilm. Allt är lite eller mycket sämre i denna film jämfört med ettan. Det är nästan osannolikt hur mycket blekare denna film är. Till att börja med är Paul Walker inte alls lika bra. Jag gissar att det beror på manus, regissör och "supporting cast" men det är notabelt att han inte kunde bära filmen på sina axlar.

Jag väljer dock att inte bli allt för orolig. Jag hoppas och tror att filmserien kommer gaska upp sig. Det är bara att jämföra med både "Missin:Impossible"-serien och Marvel Cinematic Universe där andra filmerna i serierna är de sämsta. Och båda de filmserierna hämtar ju sig efter deras respektive sorgebarn.

Här i "2 Fast 2 Furious" har vi en jobbig och pajas till side-kick, Roman, vi har en vacker men menlös "love interest" spelad av Eva Mendez och en lättglömd villain spelad av random okänd skådespelare.

Filmerna i denna serie är dessutom uppenbarligen inte superunika. Denna film påminner mest av allt Miami Vice, en blekare kopia förstås. Brian O'Connor är ingen Sonny Crocket och Roman Pearce är ingen Rico Tubbs. Den andra filmen man känner vibbar från är den gamla klassikern med Burt "mustaschen" Reynolds, "Nu blåser vi snuten" från det goa sjuttiotalet. Det var då biljakterna uppfanns och de ville liksom aldrig ta slut. Även i denna rulle är biljakterna för långa och de ger inget extra i form av action eller stunts.

De enda ljusglimtarna är Thom Barry som spelar den underhållande FBI-agenten Bilkins och så var det kul att återse James Remar, Dexters pappa från tv-serien och den roligaste karaktären i gänget i "The Warriors".

Men ack nej, överlag var jag ganska besviken. Detta är inte bra. Jag vill ge den en etta.

Betyg: 1/5

Lyssna gärna på Shinypoddens Elfte rapporten från apokalypsen där jag och Joel pratar om denna film och uppföljaren Tokyo drift.