À Propos de Nice (1930)

Detta var en mycket trevlig liten dokumentärkortfilm på 24 minuter av Jean Vigo. Vi tas till Nice i Frankrike 1930. Inledningsvis filmar han folkmyller på Promenade des Anglais, stranden och fasaderna på hotellen. Filmen blir snart mer och mer lustig. Via klippning och glimten i ögat blir den både lite ironisk och surrealistisk, han klipper till exempel mellan en stroppig rik dam och en struts. 

Filmen är politisk utan att det trycks ner i halsen på åskådaren, men det finns där. Vigo belyser att både överklassen och arbetarna ser ner på varandra. Samtidigt zoomar han ut och påvisar hur lika fåfänga alla är. Jag ser framför mig en myrstack som man tittar på från avstånd där det inte går att avgöra vilken sorts myror som studeras. Kanske är likheterna mellan olika samhällsklasser inte så stora ändå? Det kanske är mer intressant att få reda på moral, etik, färdigheter, olater, drömmar och planer hos olika individer ur massorna? 

Jag älskar hans roliga kameravinklar, som till exempel när han underifrån filmar ett gäng tjejer som står på en balkong och dansar helt vilt som en skock med berusade studenter som dansar på lastbilsflak.

Denna kortfilm var veckans positiva överraskning. Vederkvickande, underfundig och kul helt enkelt.

Betyg: 3+/5

Lyssna på Shinypodden när Henke, Måns och Carl snackar om filmen, finns där poddar finns eller här.

The Silent Child (2017)

 

Gutted! Vad är de säger i England när de sett något hjärtskärande? Gutted är det va? Det uttrycket poppar upp i mitt huvud när jag sett klart "The silent child", en kortfilm från 2017.

Skriven av skådespelerskan  Rachel Shenton och regisserad av hennes sambo Chris Overton. Filmen vann en Oscar för bästa "Live Action Short Film" för 2017. En film som begåvats med en hel drös andra priser också, typ var än den dykt upp på filmfestivaler.

Kommer du ihåg hur orolig du var inför första dagen i skolan?

Ibland är det lätt att blanda ihop ett viktigt budskap med hur bra en film är. Denna film kan sorteras in i kategorin "viktig film". Den belyser hur fel det är att inte ge barn som föds döva vederbörlig hjälp, inte minst i skolgången. Filmens sista bild på den lilla flickan är totalt hjärtskärande. Gutted.

Filmen är bra på många sätt. Den får fram sitt budskap tydligt, check, och både Shenton själv som socialarbetaren Sue och Maisie Sly som spelar den lilla flickan Libby var mycket bra.

Personligen fann jag Libbys föräldrar och familj på gränsen till osannolika. Manus där känns inte helt klockrent och personerna runt Libby känns artificiella. I och för sig kan det mycket väl vara så ett barn som lever i tystnad upplever sin omgivning. Men så kan väl inte folk hantera sina barn, väl...?

...tills jag läste Shentons budskap efter sista scenen... Som sagt hjärtskärande.

Superbt att den vann en Oscar då filmen får mer spridning och jag tror att det kan vara en långfilm på g. Hoppas bara att de utvidgar idén så att de fyller en hel långfilm i så fall.

Filmen ligger på youtube.

Betyget då? I slutändan kan jag inte bortse från hur det kändes i hjärtat och magen när filmen tagit slut. Det har trots allt värde.

Betyg: 4/5

Mickey's Christmas Carol (1983)

 

Som vanligt på jul blir man sugen på julfilm. Denna vinter blev det endast två sådana för mig och den första är dessutom en mycket kort långfilm eller en lång kortfilm på 26 minuter. Nja, en kortfilm helt enkelt.

Detta är en Disney-variant med Kalle och hans vänner i den klassiska sagan från Dickens, A Christmas carol. Ni vet den där med Scrooge. Detta måste vara en av de mest filmade historierna i filmhistorien och jag har otroligt nog inte sett en enda. Jag har varken sett de äldre klassiska eller de nyare med skådisar som Bill Murray eller Jim Carrey.

Men trots att jag varken sett någon av filmatiseringarna eller läst boken så vet jag ju handlingen på ett ungefär. Det handlar om den snåle Scrooge som i drömmar eller någon form av magisk realism får besöka dåtiden, nutiden och framtiden och därmed får se hur hans snålhet och vresiga leverne påverkar hans omgivning och till slut blir han... Ja, hur går det tror ni?

Jag gillade filmen en hel del. Det var kul att återse alla karaktärer från barndomen, Musse, Mimmi, Kalle, Långben osv. De har på ett sinnrikt sätt fått in alla man förväntar sig i passande roller. Vi får till och med besök av Benjamin Syrsa! Jag blir lite imponerad av hur mycket story de hinner berätta under den korta tiden. Filmen är mer dramatisk än humoristisk men underhållande oavsett.

Kul liten bagatell.

Betyg: 3/5

World of Tomorrow Episode Two: The Burden of Other People's Thoughts (2017)

 

Kortfilmsregissören Don Hertzfeldt är otrolig. Jag upptäckte honom för några år sedan och skrev om hans film från 2015 "World of Tomorrow" här på bloggen.

Nu har jag sett uppföljaren "World of Tomorrow Episode Two: The Burden of Other People's Thoughts" från 2017. Wow, ännu en resa i vemod om en mycket skrämmande framtid. Vemod kan vara den mest skräckinjagande av känslor ibland.

Denna gång får Emily-prime besök av Emily 6, en tredje generationens clone av sig själv. Ett besök från ännu längre in i framtiden. Emily 6's minne håller på att degenereras och hon söker information för att läka sig själv. Precis som i den första filmen drabbas jag som tittare av det omöjliga i situationen då Emily-prime fortfarande är ett litet barn. Kan hon vara fem år kanske. Max.

Vad handlar filmen om? Uppenbarligen handlar den om den starka driften att leva oavsett i vilken form det än må vara. Kan det också vara en kritik mot den snabba tekniska utvecklingen vi ser i dagens samhälle? Eller är det tvärtom ett rop på hjälp om räddning via just den tekniska utvecklingen? Det är oklart, möjligen gömmer sig båda känslorna i denna fullspäckade lilla film. 

Don H är i alla fall en stjärna. Jag gillar hans tanka och filmer! Åter igen hör vi systerdottern Winona Mae som Emily-prime och Julia Pott som framtidens Emily 6.

Kortfilmen är bara 23 minuter lång men fullsmockad av känslor och mer eller mindre svårbegripliga sci-fi koncept. Jag blir uppfylld av att se filmen. Den kommer inte upp i samma nivå som den första filmen men detta är bra nära så jag ger den en stark fyra.

Betyg: 4+/5

Trailer:

Länk till filmen på Vimeo

World of Tomorrow (2015)

Emily Prime: "I had lunch today."

Uppenbarligen har jag börjat skriva revyer på kortfilmer nu också. Idag skriver jag om Don Hertzfeldt's fantastisk lilla science fiction-film World of tomorrow. Det är en 17 minuter lång animerad film som är helt makalös. Min rekommendation till dig är att se den!

Lilla Emily är cirka tre år gammal. Hon svarar när videotelefonen ringer och det är en vuxen tredje generationens klon av henne själv som ringer från framtiden. Vi får under filmens gång följa hur den framtida Emily berättar för den lilla Emily om hur framtiden blir.

Jag var tvungen att se filmen två gånger för att förstå vad som sägs. Efter första gången var jag bara förvirrad och det enda jag visste var att jag genast ville se om filmen. Efter andra titten satt jag stilla och tänkte länge. Ett stort vemod hade fallit över mig, en av de starkaste känslorna som finns. Vemod är en känsla som biter sig kvar länge.

Filmen är animerad i en naiv och barnslig stil, figurerna är inte mer än streckgubbar, men innehållet är klassisk idébaserad sci-fi. Filmen har en tydlig humor om än svart sådan, men framför allt är den sorglig. Det ger en framtidsvision som inte alls känns bra. Kanske känner jag vemod över att allt det framtids-Emily berättar tas emot av lilla, lilla Emily Prime som omöjligen kan bearbeta eller ens förstå informationen.

Film är ett fantastiskt media när kreatörerna gör något extraordinärt med det. World of tomorrow är gjord av av Don Hertzfeldt, tja han har gjort allt från manus till post production. Framtids-Emily är röstspelad av Julia Pott och lilla Emily's dialog är taget från Hertzfeldt's fyraåriga systerdotter Winona Mae. Hon är förtjusande.

Damn, detta var brutalt bra. Kan man lägga en kortfilm på sin årsbästalista? På topp 10?

World of tomorrow får högsta betyget av mig. Den bästa kortfilm jag har sett. Jag har inte sett så många men det förminskar inte denna film.

Betyg: 5/5 

Emily Prime: "Someday you have to not make a snake boy."

Teaser trailer:

Kung Fury (2015)

Saknar du de goa gamla kung fu-filmerna från 80-talet? Jag såg häromdan den lustiga hemmagjorda pastischen Kung Fury. Finansierad via "crowd funding" och gjord med en stor portion humor och en del datorkraft är detta en trettio minuter lång skön förfestfilm. Den är egentligen inte speciellt bra, men den har en massa kul detaljer och några scener här och där som är hysteriska.

Look och feel är nästan 80-talet och filmens skapare David Strandberg lånar från både kung fu-filmer, generisk 80-talsaction och arcade-spelen från vår ungdom. Kung Fury som den överlägsna polisen får en dinosaurie som ny partner (ett skämt som för ovanligheten skull funkar bättre i text än i filmen), han reser genom tiden, träffar asaguden Tor och jagar Hitler.

Jag fick mig till livs ett antal goda skratt men jag lämnades också med en känsla av "Jaha, var det inte mer än så här?". De tyska mustascherna var roligast ändå.

Jag ger Kung Fury två roliga cameos av fem möjliga.

Betyg: 2/5