Terminator: Dark Fate (2019)

Ännu en Terminator-film? Behöver vi verkligen en sådan? Well, denna gång är det en soft re-boot och filmen ska ses som en uppföljare på "T2: Judgement Day". Då blir åtminstone jag mer intresserad i alla fall. Jag ger den en chans...

Wow, vilken nostalgirush! Ren och skär nostalgi. Filen bryter inte någon ny mark, men för oss som gillar de två första Terminator-filmerna, "The Terminator" från 1984 och "T2: Judgement Day" från 1991 är detta faktiskt helt ok!

Både Linda Hamiltons Sarah Connor och Arnolds T-800 model terminator är åter. Till och med en cgi:ad ung Edward Furlong är med i inledningen. Under inledningen får vi se en datorföryngrad Arnold kliva upp ur havet och mejja ner folk. Det var lite oroande då allt för mycket föryngrande kan bli uncanny, men lyckligtvis var han gammal i resten av filmen. Hur nu en T-800 blir gammal...? Man kan tänka sig att den mänskliga vävnaden utanpå roboten måste åldras... Japp, ok, all is good, move along!

Den nya "Kyle Reese" dvs soldaten som reser tillbaka för att skydda människan hopp i framtiden är en augemented kvinnlig krigare som görs ganska bra av Mackenzie Davis (Blade runner 2049, The Martian och Breathe in).

Den nya big bad är en Terminator av model Rev-9. Han är tyvärr extremt OP (over powered) vilket gör att mycket av fajtscenerna i slutet av filmen blir lite tradiga. Den spelas av Gabriel Luna som vi såg som Ghost Rider i Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. Han gör det dock bra, spelar sin terminator helt utan känslor.

Natalia Reyes som Dani Ramos filmens svaga kort. Jag gillade konceptet och den förväntade switchen jämfört med de tidigare filmerna, inga överraskningar här Movie, du borde inte spela det som att det är en stor grej. Men som sagt är skådespelerskan svag, eller om det ligger i att  karaktären inte är intressant nog.

I vilket fall är det inte de nya karaktärerna som lockar. Jag älskar Arnold i denna film. Han visar än en gång att hans acting chops då det gäller komisk tajming är gravt underskattad. Tyvärr fyller inte Linda Hamilton sina stora egna skor från de tidigare filmerna. Hennes arga Sarah Connor blir lite pajjig. Jag har aldrig hållit henne i samma nivå som tex Sigourney i Alien/Aliens och det visar sig tydligt här.

Summan av allt blir att det är action utan slut med flera kul blinkningar tillbaka till de två originalfilmerna och en Arnold i högform. Betygstrean är given.

Betyg: 3/5

The Terminator (1984)

Man kan helt enkelt inte se en film utan påverkan av sina minnen, sina referensramar eller sina nostalgikänslor. Därför blev specialvisningen av klassikern The Terminator i måndags en ren nostalgiresa för mig. I ett promotionjippo inför den nya Terminator-filmen visades originalet från 1984 på bio i en specialvisning. Välbesökt sådan. Filmen var otextad men det gjorde inget då alla i publiken var i min ålder och de flesta verkade ha sett filmen ett otal gånger vardera. I vimlet syntes både Jojjenito, Movies-Noir och Mr X.

Jag har sett The Terminator fler gånger än jag kan räkna, men aldrig på bio. Nu var det dock länge sedan jag såg filmen. Skulle denna titt bli en lika stor success som när jag såg om The road warrior nyligen?

Det första som slår mig är att specialeffekterna i den inledande framtidsscenen är extremt sunkiga. Detta var en lågbudgetfilm bör man komma ihåg. Personligen stör jag mig allt som oftast inte på om det är dåliga specialeffekter så länge karaktärer och känslan i filmen finns där. På samma sätt som bra effekter inte kan rädda en film med dåliga karaktärer eller uselt manus.

Skön känsla och minnesvärda karaktärer finns det gott om i The Terminator. Arnold är perfekt i rollen som den dödliga terminatorn. Han rör sig kanske något överdrivet som robot, men jag gillar det tydliga i hans tolkning. Scenen när han attackerar polisstationen är en av filmens bästa sekvenser. Där går han systematisk från rum till rum och pepprar ner människorna. Jag gillar hans ryckiga stil där. I scenen när han opererar på sin arm och sitt öga är specialeffekterna igen risiga men funkar konstigt nog ändå. Annars är flera av scenerna från framtiden favoriter. Den med en annan terminator som tar sig in i människornas hemvist nere i katakomberna är fantastisk. Den med de skällande hundarna.

En annan favorit är givetvis Linda Hamilton som Sarah Connor. Hon börjar som en alldaglig "nobody" för att långsamt under filmen bli hårdare och hårdare. Hon funkar väldigt bra i denna film och hon förbereder oss på hennes totala bad ass karaktär som vi får möte i T2. Slutet av filmen är bra, absoluta slutet menar jag då, med Sarah Connor och hennes hund på väg söderut. Jag fick lite gåshud under sista scenen när den olycksbådande musiken började ljuda. Damn, nu blev jag sugen att se om T2:an också.

Humorn i filmen är bra. Polischefen och framför allt psykologen som hanterar Reese är hysteriska. Underbart att se Bill Paxton i hans lilla roll. Han är en favvis. Till sist måste jag nämna alla de ikoniska "one liners"... Visst funkar de för det mesta fortfarande. Speciellt i en biosalong fylld till bredden med fans av filmen var det kul med de klassiska linjerna "I'll be back", "Fuck you, asshole", "Come with me if you want to live"...

Det var riktigt kul att få se denna film på bio. Jag hade bara sett den på video eller dvd förut. Filmen sågs med Jojje och det var lika trevligt som alltid. Efter filmen träffade vi på Christian också. Järngänget från Decennier alltså. Passande på något sätt då det vi såg var en klassiker från drygt 30 år sedan.

Jag älskade denna film som ung. Den är fortfarande mycket bra men som helhet nöjer jag mig med att ge den fyra potentiella framtider av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

Jag såg filmen med Jojjenito. Movies-Noir skriver också något om biokvällen. Är de kvar eller blev de terminerade?