The Zone of Interest (2023)

The Zone of Interest är en fruktansvärt hemsk film. Vi får följa familjelivet hos paret Höss med barn i en lyxig men steril och kall villa vägg i vägg med koncentrationslägret Auschwitz. Rudolf Höss var kommendanten över lägret och arkitekten till mördandet av hundratusentals judar under WWII.

Filmen inleds med en svart skärm som ligger kvar länge, flera minuter som det känns. Vi tittare triggas att spetsa öronen och börja lyssna på filmen. Det mesta av det horribla sker via ljuden från lägret; skrik, ett skott efter ett annat, gråt, och ugnarnas dova mullranden som pågår dygnet runt oavbrutet. Det är lite som med filmerna från den 7/10 som är mycket, mycket, mycket värre med ljud påslaget. Inget som rekommenderas...

Rudolfs fru Hedwig tar del av stölderna från de judiska dödsdömda som dagligen anländer med de vidriga tågen. Det är guld och smycken, guldtänder och dyra pälsar. Hedwig samlar på sig av värdesakerna som om det vore en gudagiven rätt. Uppenbarligen kommer hon från en enkel bakgrund och är tämligen korkad rätt och slätt.

Hedwig och andra som bodde i området runt koncentrationslägret, the zone of interest, var alla "enablers" till ett av mänsklighetens vidrigaste och värsta brott. Jag har noll sympati över för kvinnorna eller barnen som utgjorde grunden för Nazitysklands brott. Den tyska armén skulle aldrig ha kunnat erövra och terrorisera länder i Europa om inte maskineriet hemma i Tyskland hållits uppe av alla "civila". Detta gäller än i dag med "enablers" för terrorgrupper som utför brott mot mänskligheten.

Jag fann filmen brutalt jobbig att se och när jag blev tillfrågad om filmen av en judisk vän avrådde jag henne å det kraftigaste från att se filmen. Den säger inget nytt i frågan om brotten som begicks. Den säger inget nytt som gör brotten värre eller, hur det än skulle varit möjligt, mildare. Men uppenbarligen räcker den inte för att dämpa vänsterns judehat som sprider sig som pesten genom Västeuropa och USA i den mörkaste av mörka tider under min egen livstid.

Filmen är regisserad av Jonathan Glazer som själv är jude. Han gjorde ett uttalande på Oscarsgalan som har använts i politiska syften. Han sa något om att krig gör att vi avhumaniserar den andra sidan. Sen får man tolka det han sade hur man vill antar jag. Det han gjorde var som att kasta in en granat i rummet, och sedan snabbt backa ut ur detsamma (till hans trygga hem i England antar jag). Riktigt fegt kan jag tycka. Är han ett sådant asshole han verkar? 

Personligen är jag inte lika snabb på att säga att alla är lika goda kålsupare, att allt kan relativiseras, att inget är bättre än något annat... om det nu var det han menade. Ibland är det faktiskt svart och vitt. Om jag tar hans egen film som ett exempel finner jag inte offren i Auschwitz vara lika onda och vedervärdiga som Rudolf och Hedwig Höss... "trots att de var judar".

Betyg: N/A, kan inte förmå mig att betygsätta detta efter Glazer uttalande/ställningstagande.

Läs gärna Jojjes text om filmen, han kanske klämde ur sig ett betyg i alla fall.

Under The Skin (2013)

 

It: Come to me. 

Det är svårt att skriva om denna film utan att ge ifrån sig lite, lite spoilers. Jag kommer inte avslöja handlingen men det är svårt att undvika att beskriva vad för film det är och det kan vara spoilers för viss. Om du vill se filmen helt "ren" sluta läsa nu och återkom efter du sett filmen.

Filmen inleds med att en alien långsamt lär sig alfabetet och engelska uttal. Ett öga skapas och en död kvinna hämtas av motorcykelmannen. Kroppen tas till ett skjul med ett oändligt stort vitt rum inuti. Där klär en naken Scarlett Johansson av den döda kvinnan hennes kläder och tar på sig desamma. En tår rinner ner för kinden på den döda kvinnan.

Scarlett Johansson (hon är inte namngiven i filmen) åker omkring i Glasgow i en skåpbil och plockar upp ensamma män om natten. Hon leder dem till ett skjul för den fullständiga förförelsen. De kommer inte ut från skjulet efter de gått in. Med full fräs går de sin död till mötes, så att säga.

Detta är en helt galen film. Den får en att tänka på Lynch, Kubrick och von Trier. Den primära känslan jag hade när jag såg filmen var ett stort "what the fuck??". Jag närmade mig filmen utan speciellt mycket förhandsinformation. Jag visst att Scarlett Johansson skulle vara med, och det var hon, men det var en film olika alla andra jag sett med henne. Jag hade hört att det var en sci-fi och det var det men den var olik alla andra sci-fi jag sett. Jag hade hört att Scarlett Johansson skulle vara naken i filmen och check på det också. Allt av det lilla jag hört om filmen fanns med men inget var som jag föreställt mig.

Filmen bygger på en bok och jag antar att det är en sådan typ av bok som antagligen var svår att filmatisera. Jag vet inte om filmen har en "first person perspective" eller om den är skriven i neutral passiv form. Den är oavsett helt klart en mycket intressant adaption.

Filmens "look and feel" är mörk och Glasgow-skitig. Flera av scenerna har spelats in utan att människorna i omgivningen vet om att det var en filminspelning. Scarlett Johansson går omkring i en huvtröja helt anonym i ett köpcenter i Glasgow. Hon åker också omkring i en van och raggar upp ovetande ensamma män om kvällen. Dessa scener spelades in med dold kamera. Intressant filmteknik som ger filmen en dokumentär känsla.

Efter ungefär halva filmen ändrar den karaktär då utomjordingen i Scarletts Johansson's kropp börjar bli självmedveten och börjar känna känslor. Jag håller andra halvan av filmen som den klart starkaste. Från och med att hon flyr från motorcykelmännen blir filmen en mer renodlad, men fortfarande mycket skum, sci-fi om identitet och självinsikt. Filmen har sedan ett överraskande och mörkt slut. Den slutar som den inleds.

Scarlett Johansson är mycket bra, överraskande bra. I vissa filmer är hon "för" snygg så att hennes talang inte "syns", men här är hon jättebra.

Äckligaste scenen var den med en liten pojke på stranden. Usch. Har tänkt på den scenen flera gånger efteråt.

Detta var en crazy film. En konstig film. En utmanande film. Allt detta gör att jag per definition hyllar den för dess ambitionsnivå. Det är gött när någon kommer med något nytt. Den påminner lite om Primer eller Another Earth, sci-fi-filmer som med små budgetar skapade tankeväckande och ibland förundrande filmer. Under the skin hamnar i den kategorin.

Jag hyllar Under the skin och ger den fyra "vad har jag i muttan?" av fem.

Betyg: 4+/5 

Fiffi med filmtajmet har också sett filmen. Förblev hon oberörd av Scarlett's öde, eller kom filmen in under hennes hud?