Visar inlägg med etikett Jennifer Coolidge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jennifer Coolidge. Visa alla inlägg

söndag 1 april 2018

Legally Blonde (2001)



Legally blonde passar perfekt in i Komiska söndagar. Det är en komedi jag gillat och faktiskt redan sett två gånger, men en film som jag inte skrivit om på bloggen. Av någon outgrundlig anledning missade jag den ändå när jag valde filmer från 2001. Men det är nu åtgärdat.

Här ser vi en alldeles förtjusande Reese Witherspoon som den dumma blondinen från Beverly Hills som visar sig vara både smart som få och med en stor person personlig integritet.

Filmens styrka är karaktären Elle Woods. Hon är principfast och ärlig, klok och streetsmart. Hon är en inspiration, positiv och rationell i varje motgång och med en guldkant på allt. Hon är lojal och öppen för nya människor. Hon gör inte skillnad på "fina" folk och "vanligt" folk helt enkelt. Det som vid första anblicken kan verka fånigt och överdrivet är egentligen anledningen till att filmen är så bra, även om filmen egentligen inte är speciellt bra.


Typ av humor?

Detta är en ren komedi med inslag av romantik, "fish out of water"-komedi och domstolsdrama.




Filmkvalité vs. humorkvalité

Filmen är egentligen inte speciellt bra. Den är ganska grund i sina konflikter och lösningarna på desamma. Domstolsfallet med den mordanklagade unga frun löses lite väl simplet, likaså relationskonflikterna Elle råkar ut för utfrysning från klasskamrater i inledningen. Speciellt konflikten med Vivian är extraordinärt slarvigt hanterat. Ena dagen dödsfiender, nästa dag bästa kompisar. Inte riktigt trovärdigt.

Filmen värde ligger i den underbara karaktären Elle plus några fina biroller.


Manus vs. skådespelare

Manuset är enligt ovan resonemang tunt. Filmen hade inte överlevt utan bra skådespelare som går in i och äger sina karaktärer fullt ut. Reese Witherspoon som Elle är bedårande och Reese äger till fullo Elle och gör henne därmed trovärdig. Andra bra skådisar i biroller är Luke Wilson som unge juristen Emmett, Jennifer Coolige som trashiga manikyrartisten Paulette och Oz Perkins som Dorky David.




SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En sensmoral: var lojal och ärlig så blir det bra... and don't let one stupid prick ruin your life!

Två stereotyper: Professor Stromwell (Holland Taylor) som den superhårda lärarinnan som visar sig vara god, varmhjärtad och bäst i hela världen!

Elles hjärtas man Warner är ett asshole och som dumpar henne för en finare flicka, men vill sedan ha tillbaka Elle när hon vunnit brottmålet. Vilken looooser!

Tre tropes:

a. Dottern Chutney och hennes styvnor Brooke är ungefär lika gamla, en gammal välbeprövad grund för oro och konflikt!

b. Bitch alert; Vivian bitch som blir bästa vännina, Professor Stromwell som är hård men visar sig vara mjuk och Enid som spelar för andra laget och som är spydig mot Elle i början. Hon verkar vara den enda som aldrig riktigt accepterade Elle.

c. att homsexuella män känner till kvinnliga skomärken, medan heterosexuella män absolut inte kan sådant. Vilket i och för sig kanske är sant? ;-)


Favoritkarakärer?

Klart man älskar Elle. Det är sedan gammalt. Men jag gillar också Emmett och Paulette. Att Paulette fick sin UPS delivery guy är så mysigt. "The bend and snap" fungerade!

Sen gillade jag också de två hejdlösa kompisarna från LA, Margot och Serena. Korkade men urhärliga!




Trivia

Professor Callahan beter sig weinsteinigt mot Elle och försöker förföra henne i utbyte mot fördelar i karriären. Filmen hanterar försöket lika upprört som Elle. Inga sådana fasoner i denna film. OBS, filmen är inte producerad av Harvey Weinstein, jag har kollat upp detta extra noga.


Omtittningspotential?

Nu har jag sett filmen minst tre gånger och jag börjar närma mig mättnadsgraden, men vem vet, detta är en jättemysig "inspirational movie". Kan vara balsam för själen om man känner sig nere.


Slutomdöme

Nej, detta är inte en ny The Thomas Crown affair. Riktigt så bra är den inte, men den håller ganska väl ändå. Man måste dock kunna skilja ut den tunna handlingen med dess simpla humor och finna russinet i kakan... som är Elle.


Betyg: 3/5

tisdag 19 november 2013

Austenland (2013)



Åter till filmerna från första söndagen på festivalen. Austenland var den andra filmen jag såg med Johan Sq och nu hade också Britta anslutit. Det var också andra filmen av tre med kvinnlig regissör. Jag hade mycket låga förväntningar på denna film. Keri Russell spelar Jane Hayes som nördat ner sig i Jane Austen's Pride and prejudice. Hon hoppar på en semesterresa till en Jane Asuten theme park i England där besökarna får låtsas att de lever i en Jane Austen-värld. På plats finns skådespelare som spelar de olika typiska karaktärer som ska finna i en sådan miljö. Idén till turistattraktion är kanske inte så dålig. Finns det Harry Potter-världar så varför inte Jane Austen-diton? Och dessutom om romantiskt lagda amerikanskor vill lägga sina pengar på en vecka med uppvaktning av brittisk adel, om än låtsad sådan, varför inte?

Alla tjejers dröm?
Själva anledningen till att jag såg filmen var att den låg perfekt i schemat mellan Afternoon delight och Enough said och jag hakade då på Johan och Britta på denna visning. Det visade sig vara en simpel och lättgenomskådad romantisk komedi som ändå var roligare än vad jag fruktat. Den största anledningen till munterheten var att Stifler's mom dök upp som en av de övriga gästerna på Austenland. I denna film spelar Stifler's mom miss Elizabeth Charming, en vulgär rik amerikanska som påminner mycket om karaktären Paulette från Legally blonde. Hon är i alla fall filmens behållning.

Stifler's mom till höger
Vi såg filmen på Park, aj det gör ont i baken bara jag tänker på det. Var jag än vände mig såg jag bara gamla tanter. Var kommer de ifrån undrade jag. Britta var lite sen och Johan hade tagit plats åt henne. Tanterna till höger var väldigt upprörda över att de behövde ställa sig upp igen och släppa förbi någon. Jaja, man får nya upplevelser var dag på filmfestivalen. Jag undrar dock om vissa av dem, tanterna, fattade vad som sades på duken. Ingen textning och mer moderna popkulturella referenser än vad de kanske tänkt sig. Detta var ju en film som driver med Jane Austen-världen mer än hyllar densamma. Detta var en amerikansk komedi, inte en brittisk variant av Downton Abbey.

En trevlig visning till slut och några lättviktiga skratt. Filmen kan säkert passa för all er som får krav från flickvännen/frun om att de vill se en romantisk komedi.

Jag ger Austenland två romantiska förvecklingar av fem möjlig.

Betyg: 2/5