Men för att få det helt ur vägen först. Detta är en blek, mycket blek, kopia av E.T. The Extra-trerrestrial som kom två år tidigare. Detta går inte att komma ifrån. Istället för den lilla leksaksfiguren får vi här en klonad Jeff Bridges som lär sig språket supersnabbt, förskräcks över människans ondska men också ser vår godhet. Jeff Bridges är inte speciellt bra i denna roll. Han ska spela sin utomjording i en människokropp som om han vore en dåligt finjusterad robot och det blir pannkaka.
Karen Allen gör dock en bra insats och hon står för värmen och den lilla personkemi som skapas mellan huvudpersonerna. Jag gillar henne, men det är givetvis lite svårt att inte se henne som Marion från Indiana Jones-filmerna när hon dyker upp på skärmen.
Historien som sådan är ganska gullig om än lätt att förutse under filmens gång. Den har hjärtat på rätt plats i alla fall. En film som denna har dock åldrats mycket dåligt i och med att vi har fått filmer som Arrival som behandlar besök från utomjordingar på en helt annan nivå.
Betyg: 2/5
