'Doc' McCoy: [referring to Carol scratching her leg] I told you to cut that out! This isn't a game!
Carol McCoy: It's all a game!
Jag har nog bara sett två filmer av den så hyllade Sam Peckinpah, eller är det tre, men jag kan redan säga att jag inte gillar hans stil speciellt mycket. Han har en "poserande" stil med en massa hyss för sig som rikligt med plötsliga "freeze frames", ett flitigt användande av ljusrött blod som inte alls ser verkligt ut och i denna film en hysterisk musik. Jag känner igen en del av stilen från Peckinpah's The wild bunch. Senare på sjuttiotalet skulle han dock göra en av min ungdoms favoritfilmer så helt fel var han kanske ändå inte ute!
Jag trodde mig få en frejdig actionrökare med Steve McQueen och snabba bilar, men ack så fel jag hade. Detta är mer en karaktärsstudie än en renodlar actiondängare, och det tackar jag för. I inledningen gillade jag inte alls filmen. Men en bit in i filmen började jag först fascineras av Steve McQueen och Ali MacGraw's samspel och sedan växte filmen till riktigt skapliga höjder.
Steve och Ali spelar det äkta paret Doc och Carol McCoy som kanske lite kan liknas med Bonnie and Clyde. Precis som den lite med kända duon samarbetar paret McCoy i brottets skumma kvarter och jagas av polis. Det som fångar mig är relationen dem emellan samt ett manus som är mer komplext än vad man först skulle kunna tro. Ali MacGraw som Carol är inte bara ett kuttersmycke och även om Doc slår till henne i en scen, en scen som nog inte tagit sig igenom klippningen i en film av idag, så pendlar övertaget dem emellan genom filmen. Steve McQueen är lika cool som jag väntat mig, men i vissa scener och i vissa situationer är han absolut inte the master of the house...
Trots att jag gnällde på Sam Peckinpah över hans olater, som jag står fast vid, gör han en hel del bra också. I flera scener ser man Doc eller Carol tveka i sina beslut. Man ser tydligt att de överväger det ena eller det andra beslutet. I en scen funderar Doc på att skjuta en skurk en gång till för säkerhet skull, men avstår vilket kommer få ödesdigra konsekvenser. I en annan scen överger han nästan Carol men ångrar sig.
Filmens andra favoritpar är en bisarr duo; skurk och kidnappad fru! Skurken som kidnappat en veterinär och hans fru får oväntad support från den uttråkade frun, suveränt spelad av Sally Struthers. Hennes stackars äkta man får bevittna otrohet av första och andra graden sittandes fasttejpad vid en stol. Sedan blir han dominerad och hånad av dem båda till bristningsgränsen. En mycket vederkvickande sidohistoria som jag gillade skarpt.
Totalt sett var denna film en stor överraskning. Bra skådespelare, lite skavande dialog som höll mig på tårna hela tiden, en enkel men effektiv handling (och manus av Walter Hill!), samt ett intressant karaktärsgalleri.
Jag ger The getaway fyra otrogna kvinnor av fem möjliga.
Betyg: 4/5