Vi har nått fram till näst sisa avsnittet av Filmskolan denna termin. Veckan bjuder på tre filmer; den argentinska politiska filmen The Hour of the Furnaces från 1968, den Angolanska politiska filmen Sambizanga från 1972 samt den italienska euro-crimefilmen The Big Racket från 1976.
Dessutom pratar vi lite kort om andra filmer vi sett; Amadeus (1984), Sisu (2022) samt Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves (2023).
Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.
Jag måste säga att det känns som om jag valde helt rätt vecka att gästa podden :)
SvaraRaderaVad kul att ni testade Amadeus och att det blev både en bra ny- och omtitt! Visst starten fullkomligt fenomenal?! Både film- och musikmässigt.
Och vad trevligt att även Sisu gick hem. Jag som var helt oförberedd på vad jag skulle få satt med ett stort fånleende på läpparna nästan hela filmen. Det var ju lite extra kul att norrmannen Aksel Hennie som spelat motståndsman i Max Manus nu fick vara ondsint nazist.
Den argentinska filmen låter som om man satte ned foten i det andra kaninhålet jämfört med det vi pratade om förra veckan i samband med Jeanne Dielman. Att en film med ett Budskap inte kan anses som särskilt lyckad om det budskapet inte är särskilt lätt att uppfatta. Å den andra sidan har vi då den här argentinska filmen där Budskapet är övertydligt och dessutom föreläsande och tråkigt (som jag uppfattade Måns). Ingen bättre väg om man vill fånga "the hearts and minds" tänker jag...
Jag gjorde det visst lite lätt för mig när jag försökte benämna den italienska subgenren i podden förra veckan. Själv måste jag erkänna att jag inte är jätteförtjust i den här typen av filmen (har iofs bara testat några få). Särskilt inte jämfört med tex giallo eller riktig spaghetti-westerns
Ja, det känns som att du träffade in en sweet spot i "din" vecka. :-)
RaderaTack för sparken i rumpan att se om Amadeus. Jag älskar den och Måns var ändå överlag positiv även om han kanske inte har samma relation till musiken som jag har.
Hehe, Sisu var precis vad jag längtade efter bland Filmskolans alla absurda filmval...
Kommer inte ihåg men nämnde du inte den italienska euro-crime genren helt rätt?? Låt oss säga så. :-D
Ibland kan det väl finnas en proggig styrka i bristande verkshöjd i filmer som Sambizanga. Desperationen i att vilja få ut sitt budskap utan att ha verktygen kan ju inspirera någon (även om det inte verkar ha funkat för er i detta fall). När man ser nyare film från någon väldrillad filmskoleprodukt kan det ju ofta slå åt andra hållet, att det är så polerat att man inte riktigt känner passionen i berättelsen.
SvaraRaderaJag är inte heller särskilt förtjust i poliziotteschi, förutom när det är uppblandat med giallo (t.ex. What Have You Done to Solange? eller Suspicious Death of a Minor). Men det är intressant att den här sortens vigilantefantasier poppar upp i vissa kulturer med fascistoida drag när det känns otryggt. I Sverige har vi istället haft våra potenta poliser i Beck, Wallander, Johan Falk osv. Nu när det stormat lite och vi har en högerauktoritär regering skulle man väl förvänta sig att även vi skulle se den här sortens film, men vi har istället fått t.ex. Netflix-Snabba Cash och Peter Grönlund som försöker skildra utanförskapet. Var är Sveriges S. Craig Zahler?
Helt klart, visst kan en film var mer värd än dess tekniska nivå om skaparna brinner för ämnet, antingen politiskt ämne som här eller ett smalt intresse som någon guidar oss inom, något som jag hellre hade förkovrat mig inom för övrigt.
RaderaJag är helt blank inför poliziotteschi så för mig var detta en ögonöppnare. Tackar för tipsen på giallo-filmerna.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i de svenska polisserierna eller svenska crime, så jag vet inte. Hojta till när du finner honom. :-)