torsdag 24 augusti 2017

Black Mirror - Season 2 (2013)


Det känns nästan orimligt att jag inte gillar serien Black mirror. Det är en sci-fi serie till att börja med och jag brukar gilla sådant. Dessutom rekommenderar Patrik den och hans smak är allt som oftast kompatibel med min egen, dvs lysande. Han är en bra en att ta tips från. Dessutom (igen) verkar Black mirror vara hyllad i poddar och på sajter som "har koll". Jag såg en lista över de bästa sci-fi tv-serierna under 2000-talet och där hade de rankat Black Mirror som nummer 1. Nu kommer jag inte ihåg var jag såg listan men jag har för mig att Dr Who var trea och Firefly femma för övrigt.

Men jag gillar det inte! Jag kan inte med denna serie. Det är så konstigt för jag gillar premissen. Det är "what if"-historier. Vad händer i en nära framtid när teknologiska framsteg gjort att vi är än mer beroende av social media, tekniskt stöd som kameror i ögonen (linser) eller reality tv som dras lite för långt? Borde resultera i historier som bygger på intressanta framtidsvisioner.

Första säsongens första del var en grotesk historia som fick mig att känna avsky för serien som helhet. Det tog lång tid innan jag gav mig på denna den andra säsongen som också bjöd på tre korta avsnitt. Denna gång var det det andra avsnittet som var groteskt och som förstör hela känslan runt serien. Igen.

Det känns som att manusförfattaren Charlie Brooker skriver för att chocka istället för att kittla eller för att få mig som åskådare att tänka. Hans dragning mot det groteska gör mig inte imponerad utan får mig snarare att inse att det är en bonnlurk från England vi har att göra med här. Black mirror är som anti-serien till Sherlock som är en av Englands smartaste och snyggaste serier. Den är skriven för de pålästa och tänkande tittarna med en massa referenser till Conan Doyles böcker och annat. Black mirror är som om de värsta huliganerna från Manchester satt sig ner på puben efter det senaste huliganslagsmålet och i en grabbig atmosfär hittat på dessa framtidshistorier. Det känns som att författaren tror att han är jättesmart och att han tycker sig öppna ögonen på sin publik, men jag tycker inte ens att han är speciellt originell. Hans del två här i S2 gjordes till exempel redan på 80-talet med en springande Arnold i huvudrollen.

Jag har blivit totalt avtänd på serien och jag känner ingen tillit till Charlie Brooker och ändå är jag fortfarande lite nyfiken på vad den lite längre säsong 3 kan innehålla. Just nu har jag dock inga planer på att se fanskapet. Men man vet aldrig. Det lär ta ett bra tag innan jag ger S3 chansen i alla fall. S2 var dritt.

Betyg: 1/5

Inte ens Hayley Atwell räddar denna säsong

6 kommentarer:

  1. Inconceivable!!

    Jag vill minnas att nästa avsnitt "White Christmas" (en julspecial) är bland de bättre så kanske kan det vända trenden? *hoppas*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jag misstänkte att du kanske skulle komma ut ur skuggorna och kommentera detta inlägg...

      Är White Christmas också chockerande och groteskt, eller har det någon form av intellektuell höjd?

      Radera
    2. Jag kan inte minnas att det var speciellt groteskt.

      Se den ikväll så kan vi diskutera imorgon. ;-)

      Radera
    3. Nja, det lär inte hända. Men vi kan diskutera imorgon ändå. Finns annan tv-serie jag gärna dryftar just nu! :-)

      Radera
  2. Oj då har sett alla tre säsonger och har tom gjort en lista över avsnitten (ej publicerad än). Finner denna serie vara fantastisk. Så hemskt var väl inte avsnittet White bear? Håller med om att "grisen i säcken avsnittet" ;) var groteskt men det hade sina poänger. Däremot är säsong två den svagaste av de tre men jag väntar med spänning på fyran.
    Sherlock? Ptja den duger men står sig slätt mot Black Mirror som jag verkligen anser vara en serie för tänkande människor. Serien lyckas med att kommentera vår samtid, det mänskliga psyket och ställa ganska så obehagliga frågor till tittaren som rör etik och moral. Men smaken är som sagt alltid delad och kan debatteras i det oändliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gött att höra. Som sagt har jag nästan uteslutande hört positivt om detta elände. Det är väl bara pappa Daniel som också uttryckt att han inte gillar den...

      Jag har inte analyserat klart vad det är som jag stör mig på. Klart att det handlar om känslor och diffusa vibbar. Det känns som att serien stryker mig mothårs. Jag tror att det är en vibb av det förakt som Brooker verkar ha mot kulturelit och annan elit i samhället. Det är som att han inte står på sina karaktärers sida i historierna. Det är som att han leder ett gäng mobbare mot hans egna skapelser och trycker ner dem i skiten. Det är en känsla jag reagerar starkt på.

      Radera