Men jag gillar det inte! Jag kan inte med denna serie. Det är så konstigt för jag gillar premissen. Det är "what if"-historier. Vad händer i en nära framtid när teknologiska framsteg gjort att vi är än mer beroende av social media, tekniskt stöd som kameror i ögonen (linser) eller reality tv som dras lite för långt? Borde resultera i historier som bygger på intressanta framtidsvisioner.
Första säsongens första del var en grotesk historia som fick mig att känna avsky för serien som helhet. Det tog lång tid innan jag gav mig på denna den andra säsongen som också bjöd på tre korta avsnitt. Denna gång var det det andra avsnittet som var groteskt och som förstör hela känslan runt serien. Igen.
Det känns som att manusförfattaren Charlie Brooker skriver för att chocka istället för att kittla eller för att få mig som åskådare att tänka. Hans dragning mot det groteska gör mig inte imponerad utan får mig snarare att inse att det är en bonnlurk från England vi har att göra med här. Black mirror är som anti-serien till Sherlock som är en av Englands smartaste och snyggaste serier. Den är skriven för de pålästa och tänkande tittarna med en massa referenser till Conan Doyles böcker och annat. Black mirror är som om de värsta huliganerna från Manchester satt sig ner på puben efter det senaste huliganslagsmålet och i en grabbig atmosfär hittat på dessa framtidshistorier. Det känns som att författaren tror att han är jättesmart och att han tycker sig öppna ögonen på sin publik, men jag tycker inte ens att han är speciellt originell. Hans del två här i S2 gjordes till exempel redan på 80-talet med en springande Arnold i huvudrollen.
Jag har blivit totalt avtänd på serien och jag känner ingen tillit till Charlie Brooker och ändå är jag fortfarande lite nyfiken på vad den lite längre säsong 3 kan innehålla. Just nu har jag dock inga planer på att se fanskapet. Men man vet aldrig. Det lär ta ett bra tag innan jag ger S3 chansen i alla fall. S2 var dritt.
Betyg: 1/5
![]() |
| Inte ens Hayley Atwell räddar denna säsong |






