Filmspanarna hade månadens träff på självaste Alla hjärtans dag och självklart valdes en film på temat - "Fifty shades of Grey". Filmen är väl omtalad i massmedia och på de sociala nätverken. Jag tycker att det är kul när vi ser filmer som är aktuella och omtalade, dvs filmer som folk vill läsa om. Varför var då filmen så omtalad? Jo, den handlar om sex. Och inte bara om sex utan konstigt sex där folk piskar varandra och tycker om det. Hua, alla gamla stofiler (japp jag pekar på dig Jonas Hallberg) blir indignerade och skämtar bort filmen och ämnet.
Trots att jag hade försökt hålla mig någorlunda ospoilad inför filmen hade jag uppfattat att den inte hade fått så bra kritik. Den kallades för "tantsnusk" med starkt nedsättande ton. Mina förväntningar var så låga de kan vara. Jag såg ändå fram emot filmen och var lite nyfiken på vilken typ av folk som går och ser på filmen. Det visade sig vara alla möjliga typer. Det var inte en majoritet av unga tonårstjejer som någon i min bekantskapskrets trodde. Det var en hel del stiligt klädda kvinnor i tjugofemårsåldern, en och annan muskelbyggare(!) och medelålders par som såg ut som om de just stigit av weekendbussen från någon håla på landsorten. Och sen var det vi, Filmspanarna som satt i mitten på den bra raden.
Filmen överträffade mina förväntningar med bred marginal. Jag fann den till och med ganska bra en lång stund tills den tappade mig mot slutet då den tyvärr blev lite för lång och på gränsen till tråkig. För att var en film som handlar om ett bdsm-förhållande hade den oväntat lite naket och än mindre grafiska sexscener. Det var i och för sig bra tycker jag. Det intressanta är ju ändå förhållandet och dynamiken mellan Christian och Anastasia. Den subkultur som filmen utspelas i (bdsm-världen) kan man känna sig lite nyfiken på och jag såg fram emot att publiken skulle utmanas med en titt in i den världen. Filmen "Secretary" som kom för drygt 10 år sedan var en frisk fläkt på samma tema men det var en liten amerikansk independentfilm som inte nådde ut till speciellt många. Med säljsuccén för boken i ryggen var chansen med dagens film större. Frågan var bara om de skulle våga utforska denna värld på ett så insatt och utmanande sätt som jag hoppades?
Svaret är nej. Filmen blir långsamt mer och mer ointressant. Mot slutet vred jag på mig mer av uttråkning än av känslor av det som hände på duken. I mina ögon beskrev filmen ett ojämnt förhållande där han ville ha en typ av förhållande och hon ett annat. Det låter inte riktigt som ett ömsesidigt givande och tagande via rollspel som bdsm-kulturen ger utrymme för. Jag fann mig sitta och tänka på att en dokumentär film hade varit mer intressant än denna ganska dåliga romantiska saga.
Karaktärerna är orimliga i filmen. Även om man som biobesökare kan bortse från en hel del i vissa genrer, blir orimligheter påtagliga när filmen i övrigt inte täcker upp för dumheterna. Som publik fick man aldrig riktigt grepp på Christian. Ok, det kanske ska vara en del av grejjen med honom. Men vad värre är är att vi inte heller får chansen att förstå Ana och hennes förälskelse. Så som romantisk historia är den blek. Som utflykt i dominans-underkastelse-världen är den tyvärr helt förvriden. Jag tolkade slutet som att Christian gjorde bort sig när han gick med på hennes önskemål. Flera i gruppen läste sista scenen helt annorlunda. Det var i och för sig lite intressant att det faktiskt var en så stor variation i gänget hur den scenen tolkades, men frågan är om det berodde på smart filmskapande eller bara dåligt filmskapande? Och mest intressant av allt blev till slut kanske att boken startades som en fanfic om Bella och Edwards relation i "Twilight".
Det "lustiga", men i denna kommersiella värld inte konstiga, är att det faktiskt finns en dokumentärfilm om bdsm-kulturen ute på bio just nu. Den heter "Ceremonin" och den är vad jag hört bättre än "Fifty shades of Grey".
Jag ger "Fifty shades of Grey" två sexkontrakt av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Det var en trevlig dag med the Spaners som avslutades på Vapiano med ivriga diskussioner om Fifty shades, paneler, England, USA och meningen med livet... Hoppa nu över som en lydig pojke/flicka och läs mina bloggarkompisars åsikter om filmen vi såg:
The Velvet Café
The Nerd Bird
Jojjenito
Den perfekta filmen
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
