Opeth, Stockholm 2025

Opeth, Cirkus, tisdagen den 11:e februari, 2025

Konsertåret kickads igång med svenska metal-progressive-rock, det sagolika Opeth. Mikael Åkerfeldt och killarna i Opeth spelade på hemmaplan och det var bra, mycket bra.

Jag älskar Opeth när de drar emot progressive rock. De är bra när de kör sina mest metalliska metal-låtar också men jag gillar de lugna låtarna mer. Fast om jag skärskådar mina känslor om deras musik är det nog de komplexa, komplicerade och variationsrika låtarna jag gillar mest, oavsett om Mikael growlar eller ej.

Opeth låtar är långa och Mikaels mellansnack är också långt och mycket underhållande. Konserten blev drygt 2 timmar, och då hann de endast med 12 låtar.

De spelade några riktigt bra låtar som Ghost of Perdition från favoritalbumet Ghost Reveries, In my time for need från det fina albumet Damnation samt Sorceress från skivan med samma namn. Under den senare låten gick Mikaels gitarr sönder och vi fick en längre paus i mitten då teknikern kom in med en annan gitarr och Mikael underhöll oss på sitt sedvanliga obekymrade sätt. Den grabben har en skön stil.

Men kvällens klara höjdpunkter var ändå de fyra låtarna från nya plattan The last will and testament. På scenen hade de satt upp cirka 15 olika stora skärmar som ramade in scenen och som skapade en illusionen att vi tittade in i ett gammalt gotiskt slottsrum med tavlor, kandelabrar och annat. Det var mycket effektfullt och det kändes som att man kom in i en annan tid. Eller som att titta in i en film, en film som jag skulle vilja se!

Kvällens bästa låt var A story never told. Basta!

Detta var andra gången jag såg Opeth. Båda gånger på Cirkus och båda gånger med på plats långt bak och högt upp på läktaren. Man ser bra men tyvärr är ljudet inte perfekt diekt uppe under taket, det är som att ljudet trycks ihop mellan vägg och tak och ljudbilden var inte klar under delar av konserten.

Men överlag en mycket bra konsert.

Setlist:

1. §1 
2. Master's Apprentices
3. The Leper Affinity
4. §7
5. Häxprocess
6. In My Time of Need
7. The Night and the Silent Water
8. §3
9. Ghost of Perdition
10. A Story Never Told

Encore:
11. Sorceress
12. Deliverance

 

To bid you farewell

 

Veckan låt

För att Opeth är magiskt bra, här kommer en sång jag lyssnat på mycket den senaste tiden. Burden. 

Den är vemodig och ack så fin. Bara clean voice. Mikael Åkerfeldt är ett geni.

Käraste syster.

Veckans låt

Ok, bara två återstående artister på topp tio och båda dessa är svenska artister! 

Jag inleder med Opeth, det progressiva metalbandet från Stockholm under ledning av det musikaliska geniet Mikael Åkerfeldt.

Det var via Johan jag fick nys om bandet då jag fick skivan "Ghost Reveries" på vinyl. Vilken fin gåva! Tack till Johan <3.

Efter några lyssningar började jag vänja mig med att Mikael growlar i partier och började höra den fantastiska musiken och alla deras progressiva element. Det var som att lyssna på tidiga Genesis fast en hel del hårdare. Nu för tiden har Mikael gått över till att bara sjunga clean för den som räds screams. Dessutom gillar jag Mikaels screams mer än andra sångare då hans teknik är djupare och långsammare vilket gör att man hör sångtexten. Nja, ibland i alla fall! :-)

Mitt låtval blir "Harlequin forest" vilken är en av låtarna från den första skivan jag utsattes för. Låten handlar om en person som flyr från demoner i virrvarret (skogen) i hans psyke. Eller en person som flyr från demoner inne i en djup skog lite mer bokstavligen... Som jag uppfattar musiken, representeras ofta demoner av Mikaels screams medan låtarnas huvudperson sjungs med clean singing.

Musiken är komplex, böljande, tajt, utmanande men mycket givande som progressiv musik ofta är. Detta är inte en trallvänlig trudelutt som är catchy vid första lyssningen...

Och japp, detta ska spelas på hög ljudnivå. Och japp, de 2-3 sista minuterna är bäst...

På tal om "första lyssningen". Det är ibland kul att kolla på "reaction" videos på youtube då folk med alla möjliga musikaliska bakgrunder kollar in Opeth.  Här kommer en av de första jag såg. Trivsamt och lärorikt med vocal coach Beth Roars.

Opeth - Stockholm (2020)

Opeth på Cirkus, Stockholm, måndagen den 13:e januari 2020

Jag började lyssna på Opeth efter att Johan givit mig deras skiva "Ghost reveries" på vinyl. Stort tack till Johan. Det är inte vanligt att jag adderar musikfavoriter nu för tiden...

Jag upptäckte snart att jag gillade deras hårda progressiva musik som var i en stil jag aldrig lyssnat på tidigare. Bandets sångare och låtskrivare Mikael Åkerfeldt är ett musikaliskt geni och trevlig dessutom. Nu för tiden gör de musik som påminner mig om "symfonrockare" från 70-talet, men tidigare i karriären körde de dödsmetall med growling. Inte direkt min favorit men jag har vant mig. Med texter som allt som oftast inspirerade av high fantasy kan jag till och med välkomna growling för den ondes partier av sången.

När så Opeth skulle spela på hemmaplan på den fina Cirkus passade det utmärkt att bjuda med Sverker. Det var en födelsedagspresent till honom. Johan och Niklas hängde också med på konserten. Efter middag på Vapiano tog vi oss ut till Cirkus. Väl inne hittade vi till slut i mörkret våra platse högst upp på läktaren men rak framför scenen. Då Cirkus är såpass litet såg vi mycket bra från vår plats. Ljudet var också utmärkt.

Opeths senaste och tretton studioalbum är "In Cauda Venenum" innebar en ny era i bandets historia då det är den första filmen där de sjunger på svenska. Utan veta hundraprocentigt tror jag att det också var tämligen ovanligt för dem att ha en scenshow. I detta fall var det en stor duk bakom bandet och stora tv-skärmar i olika nivåer. Det visuella i showen var mycket effektivt, ibland såg det ut som ett rymdskepp, ibland var det suggestiva filmer eller bandets ansikten i stort format.

Låtvalet var spännande. Inklusive introlåten spelades fyra sånger från den senaste plattan, sjungna på svenska såklart. den bästa låten "Allting tar slut" avslutade huvuddelen av konserten. Resten av showen bestod i en låt per skiva från de föregående åtta skivorna. De fyra fösta skivorna lämnades därhän.

Före konserten togs en öl i baren på cirkus och vi spekulerade i vilka låtar vi ville höra live. Jag fick in både "Sorceress" som kom som första extranummer, "Moon above, sun below" samt konsertens höjdpunkt "The Harlequin Forest" från "Ghost reveries".

Som helhet var konserten riktigt najs, det var mycket trevligt att hänga med grabbarna en kväll och jag hoppas att Sverker var nöjd med födelsedagspresenten (han var nöjd!).



Set list:

Livets trädgård

Svekets prins

The Leper Affinity

Hjärtat vet vad handen gör

Reverie/Harlequin Forest

Nepenthe

Moon Above, Sun Below

Hope Leaves

The Lotus Eater

Allting tar slut

Extranummer:

Sorceress

Deliverance