Bond nr 7: Diamonds are forever
Utgivningsår: 1971Regissör: Guy Hamilton
Locations: Japan, Kairo, Sydafrika, London, Amsterdam, Las Vegas, Baja California
Plot: Efter en kortare semester fylld med hämnd och mord återvänder Bond till jobbet och får i uppdrag att utreda stölder och smuggling av diamanter. Bonds efterforskningar tar honom till USA och Bond måste hindra en avancerad plan iscensatt av Blofeld att utpressa världens kärnvapenländer.
Cast
James Bond - Sean Connery
Tiffany Case - Jill St. John
Plenty O'Toole - Lana Wood
Ernst Stravro Blofeld - Charles Gray
Mr. Wint - Bruce Glover
Mr. Kidd - Putter Smith
Willard Whyte - Jimmy Dean
Felix Leiter - Norman Burton
Moneypenny - Lois Maxwell
Q - Desmond Llewelyn
M - Bernard Lee
Revy
Detta blev Sean Connerys sista bondfilm i den "riktiga" serien. Han återkom som alla vet i Never say never again i en film som inte producerades av EON Productions. Diamonds are forever lyckas samtidigt vara både roligt underhållande och tråkig. Osannolikt nog! Filmen är klart jämnare än Moonraker och inte lika fånig som Octopussy. Säga vad man vill om Mr. Wint och Mr. Kidd men de är ganska underhållande, tycker jag i alla fall. Sean Connery är bra som Bond, det är nästan givet. Hans agent är av den tuffare typen, slår kvinnor och kallar dem "twit". Men samtidigt en riktig charmör i andra lägen. Och bra på kasinospel.
Prologen: 6
Inledningen av filmen är spektakulär. Bond är på jakt efter information om var Blofeld är. Bond söker efter sin frus mördare. Till slut hinner han ikapp Blofeld och finner att han håller på att skapa sig en body double. Men Bond visar ingen nåd och tar helt sonika död på både dubletten och Blofield själv. Han sänker honom i kokande lera. Välkommen till helvetet. Indeed. Spektakulärt, men om denna prolog hade gjorts idag hade Bond visat mer vrede och sorgsenhet. Missed opportunity.Bondlåten + Titelsekvensen: 7
Shirley Bassey sjunger Diamonds are forever och den börjar ganska långsamt. Det är en 70-talsdänga som inte gör så mycket väsen av sig... Men så börjar den växa. Shirley sjunger bra och melodin är förrädisk, den letar sig in i huvudet på mig. Ännu lite längre in i låten kommer en helt fantastisk trummis igång. Det är lite Stewart Copeland-takter i det liret. Låten blir till slut en av favoriterna! Titelsekvensen återspeglar temat i filmen perfekt med diamanter och en pussy.Storyn: 3
Det är ett ganska ruttet uppdrag Bond får. Han kommenterar det till och med själv då han undrar om inte MI6 har bättre för sig än hjälpa diamantbolaget. Men det visar ju sig till slut att det egentligen är Blofeld han kämpar mot så det är väl ok. De två glada mördarna Mr. Wint och Mr. Kidd är klart udda, men om man inte tar fram skämskudden när de är i bild är de faktiskt underhållande. De tar dock bort alla möjligheter för filmen att bli seriös. Scener som den när Bond och Tiffany blir jagade av polisen gör ju inte direkt att filmen blir allvarligare heller. Nej detta är en agentfilm med tungan i kinden, tongue in cheek. Större delen av filmen utspelas i Las Vegas och man ser kasinon var man än tittar. Det verkar nästan som att de har blivit sponsrade av maffian? Eller hade Chubby Broccoli fått ett erbjudande han inte kunde motstå?Bondskurkarna: 4
Blofeld är inte speciellt bra i denna film. Han känns inte farlig och han verkar inte fullt så elak som jag tror att han var i verkligheten.
Blofeld: Right idea, Mr. Bond...
James Bond: ...But wrong pussy.
Hans lejda mördare, pellejönsarna Mr. Wint och Mr. Kidd är festliga och passande för denna skojfriska film, men de är odugliga som riktiga bondskurkar.
Bondbrudarna: 8
Jill St. John är älskvärd i sin roll som Tiffany Case, diamantsmugglare. Karaktären är helt klart över medel och hon får till en skön jargong med Bond. Tiffany Case är nog det enda inslag i hela filmen som inte känns artificiellt. Jag köper rakt av att Tiffany och James skulle funka bra ihop. Inget annat i filmen känns lika äkta.
Den andra bondbruden med det klassiska namnet Plenty O'Toole spelas av Lana Wood och hon verkade vara en festlig tjej, och i helt rätt stil med tanke på hur filmen är, men tyvärr flög hon ut ur handlingen illa kvickt. En ganska brutal scen för övrigt... I didn't know it was a pool there...
Medhjälparna: 3
Moneypenny är bara med i en jättekort scen, och även om det var lite fantastiskt att se henne utanför kontoret så blev det inte mycket att hänga i julgranen. Q fladdrar också förbi en kortis. Kvar har vi då Felix Leiter som är helt opersonlig, och den bullrige Willard Whyte, han med The Whyte House. Den sistnämnde får vi bara se precis i slutet men han hinner vräka på så mycket med en bred texasdialekt att man nästan hinner tröttna på honom.
Actionscenerna: 3
Inte så mycket va? Lägger speciellt märke till några kärnvapenexplosioner som de drar av med extremt små vita rökmoln som resultat. Visst, jag brukar inte störa mig så mycket på dåliga specialeffekter, men kunde de inte gjort explosionerna lite bättre? Slutstriden är inte heller speciellt upphetsande, helikoptrar (alltid dessa helikoptrar med Bond!), som svärmar runt en oljeborrplatform och Bond i en byggmaskin...
Gadgets: 2
Bond har några schyssta saker i denna film. En musfälla i innerfickan är bra att ha om man läst i manuskriptet att någon kommer försöka ta ens pistol ifrån en. Senare har Bond ett sjätte sinne igen och beklär sig med ett fejkat fingeravtryck. Snillrikt. Den tredje smarta grejjen Bond använder är en liten pistol som han skjuter iväg fästanordningar för klättervajrar med när han tar sig in i the penthouse i The Whyte House.Q testar själv en magnetisk manipulerare på slotmaskinerna med stor framgång och till Tiffanys stora intresse.
Quotes: 8
Detta är en film som exellerar med sina citat. Man kan nästan använda filmen som en drinking game. Ta en sup vid varje bra kommentar...Sir Donald Munger: Tell me, Commander, how far does your expertise extend into the field of diamonds?
James Bond: Well, hardest substance found in nature, they cut glass, suggests marriage, I suppose it replaced the dog as the girl's best friend. That's about it.
Mr. Kidd: If God had wanted man to fly...
Mr. Wint: ...He would have given him wings, Mr. Kidd.
[Tiffany Case opens the door almost nude]
James Bond: That's quite a nice little nothing you're almost wearing. I approve.
James Bond: Weren't you a blonde when I came in?
Tiffany Case: Could be.
James Bond: I tend to notice little things like that - whether a girl is a blonde or a brunette.
Tiffany Case: Which do you prefer?
James Bond: Well, as long as the collar and cuffs match...
Plenty O'Toole: Hi, I'm Plenty.
James Bond: But of course you are.
Plenty O'Toole: Plenty O'Toole.
James Bond: Named after your father perhaps?
James Bond: Well, I'm afraid you've caught me with more than my hands up.
Thumper: And I am "Thumper." Is there something we can do for you?
James Bond: I can think of several things, off hand...
Mr. Wint: If at first you don't succeed Mr. Kidd...?
Mr. Kidd: Try, try again, Mr. Wint.
Sista scenen: 5
Bond och Tiffany har äntrat en atlantångare för att kunna få njuta av en långsam färd hemåt (Bond har tydligen glömt slutet av förra filmen vid detta laget). Men kvar finns Mr. Wint och Mr. Kidd. Det blir en sista fajt mellan Bond och de två som angränsar och går långt över gränsen till det absurda. Men slutet gott, allting gott och det är Tiffany som får sista ordet. Lite annorlunda. I alla fall.Tiffany Case: Oh, James.
James Bond: Oh, yes. What were you about to ask me?
Tiffany Case: James, how the hell do we get those diamonds down again?
Jakt i udda fordon
I denna film lyckas Bond bli jagad i en moon buggy. Ännu ett eljest fordon att ha jakt i.
