Fransk poetisk realism med Jean Gabin i huvudrollen som Francois. Han är en råbarkad arbetare som vill vara tillsammans med sitt hjärtas dam, blomförsäljerskan Francoise. Politiskt laddat och starka oförlösta känslor i romantiskt politiskt drama där de stackars arbetarna aldrig kan få ett brejk. Allt måste sluta i moll men så är det med kärleken...
Francois utmanas av den förmögne äldre herren Valentin (Jules Berry) om flickans gunst. Herr Valentin är en hal rackare, notorisk lögnare och elak mot djur. Han livnär sig på att uppträda med dresserade hundar. Det som känns udda med filmen är Francoises beteende. Hon är extremt passiv och låter sig skyfflas runt av männen. Kärlekshistorien känns gammal och inte så lite daterad.
Världen vi möter är dyster, det känns genom filmen att Frankrike, Europa och världen stod inför ännu ett förödande världskrig. Vi får också oss matade med ett inlägg i klasskampen förefaller det som. Tyvärr verkar alla vara lika goda kålsupare och ingen i filmen tilltalar mig speciellt.
Detta är en typ av film som jag tror att jag är lite för gammal för. Jag gissar att den skulle ha kunnat upplevas som vacker och bitterljuv när jag var en ung vuxen. Men nu faller det ödesmättade dramat lite platt. Den har dock en ganska skön stämning med det lilla torget i den franska staden med uppbyggda kulisser. Det är något charmigt med gamla filmer från denna era, 30- och 40-talen.
Helt ok och framför allt kul att ha sett den.
Betyg: 2/5
Lyssna på Shinypodden då Henke, Måns och Carl pratar om filmen. Hittas där poddar finns eller här.
