Visar inlägg med etikett Daniel Day-Lewis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Daniel Day-Lewis. Visa alla inlägg

måndag 4 februari 2013

Lincoln (2012)


Abraham Lincoln: I am the President of the United States of America, clothed  in immense power! You will procure me those votes!

Jag har sett Steven Spielbergs mastodontfilm om USA's sextonde president Abraham Lincoln. Lincoln har kallats USA's bästa president genom tiderna. Filmen Lincoln behandlar en kort, kort period i den älskade republikanska presidentents liv. Den period då han fick igenom konstitutionens trettonde tillägg, det om att förbjuda slaveriet.

Det var med mixade känslor jag satt mig ner för att se filmen. Ibland kan jag känna lite aversion mot de mest pompösa storfilmerna som fabriken i Hollywood producerar. Jag håller mig oftast borta från dem. Dessutom brukar jag finna procedurfilmer som beskriver verkliga händelser lite smått tråkiga. Senast var det Argo som var bra gjord och spännande i vissa delar, men som ändå lämnade mig lite otillfredsställd.

Men å andra sidan tycker jag att ämnet i Lincoln var mycket spännande och jag är sedan länge ett stort fan av politiskt drama t.ex. i form av tv-serien The West Wing. Jag gillar pratiga filmer som attraherar "hjärnan", intellektet, som omväxling till actionfilm, komedier och relationsdramer som allt som oftast talar till "magen".

Nu föll de sig så att jag råkade ut för ett sammanträffande. Den senaste veckan har jag sett igenom den utsökta tv-serien Homeland, säsong 1. I elfte avsnittet åker några till Gettysburg, Pennsylvania, och besöker platsen för det berömda slaget. En av karaktärerna citerar President Lincoln, precis som han citeras i filmen i fråga:

Fourscore and seven years ago, our father brought forth upon this continent a new nation, conceived in liberty and dedicated to the proposition that all men are created equal...

Lincoln är en mer intressant än bra film. Det är en enda lång historielektion och den är säkert nyttig för de amerikanska skolorna. Samtidigt är den på tok för lång, lite seg och småtrist. Den är otroligt pratig. Jag brukar ju som sagt älska pratiga filmer, men detta gick över mitt huvud. Jag orkade inte hänga med i alla politiska manövrar. Handlingen och huvuddragen i hur de lyckades få till en kvalificerad majoritet (2/3) i representanthuset fattade jag förstås, men finliret och de säkert briljanta nyanserna gick mig förbi.

I filmen pratas det om en politiker som inte överraskar och som därmed inte kan gå långt i sin politiska karriär. Man kan prata om överraskningar inom filmvärlden också. Spielberg, en filmskapare som bevisligen har gått långt i sin karriär, överraskar mig över huvud taget inte med denna film. Lincoln är precis som jag trodde när det handlar om film från den mannen. Den är just den typ av episka monster som än en gång bevisar att Hollywood har blivit en likformad riskminimeringsmaskin.

Överraskningen i denna film kom från ett helt annat, och för mig oväntat håll (Duh!).

För mig var det inte en lockelse att se Daniel Day-Lewis som huvudrollsinnehavare, men jag måste säga att jag blev mycket positivt överraskad av den gode karaktärsskådespelaren. DDL var barmhärtigt lågmäld som Lincoln. Han gav sin karaktär en humor som jag aldrig trodde mig få se. Komplex karaktär, det där. En lustig liten detalj var att i mina öron lät den sextonde presidenten som den fyrtioandra på rösten!

Övriga skådespelare var stabila men ingen stack ut över mängden, vilket inkluderar Sally Field.

Jag ger Lincoln tre historiska bedrifter av fem möjliga.

Betyg: 3/5

tisdag 26 juni 2012

There Will Be Blood (2007)


Get out of here, ghost!

Jag kan ha svårt för en viss typ av storfilmer från Hollywood. Sådana där filmer som "man ska" älska om man är en "filmälskare". En sådan film är Dansar med vargar. Jag hatar den. En annan var Titanic. Den stod jag emot länge, länge. Men när jag till sist såg den visade det sig att den var helt ok (men inte mer). Det kan vara en film som Gangs of New York, vilken jag fortfarande står emot. Eller Brokeback Mountain.

I min inventering av filmer från 2007 fann jag mig plötsligt med There will be blood i min hand. Det är ju faktiskt en av de två filmerna av Paul Thomas Anderson som jag inte sett (Sydney aka Hard eight är den andra). Jag hade instinktivt dragit mig från denna mastodontfilm. There will be blood. Men jag skulle inte längre låta mig skrämmas. Get out of here, ghost!

Inledningen av filmen är mäktig. Vi får se en hård arbetande guldgrävare som snart visar sig bytt fält till att bli oljeborrare. Lika snart ser man att det är den store Daniel Day-Lewis i egen hög person. Han spelar filmens huvudperson i ordets fulla betydelse - Daniel Plainview.

Filmen är en kronologisk berättelse om Daniel Plainviews uppgång från entreprenör till oljebaron och miljonär. Filmen bygger löst på en verklig person från oljeborrningsbranschen och den skulle mycket väl kunnat vara en biografi. Jag kan finna biografier väldigt tråkiga. Så var denna film också. Självklart ser jag att det är ett fantastisk arbete bakom filmen. Den är mustig och fyllig. Ett gott filmiskt hantverk. Men vad är kärnan i historien? Historien är vad den är. Långt från spännande, magisk, underhållande, fyndig, tankeväckande, humoristisk eller vad en historia nu kan vara för att jag ska gilla den. Historien är vad den är. Vilka är karaktärerna som visas upp då? Varför ska jag som åskådare vilja lära känna Daniel Plainview , Eli från kyrkan eller någon av de andra karaktärerna? Oklart.

Jag blev faktiskt lite överraskad av handlingen då jag inte hade väntat mig en kamp mellan Daniel och en kyrkans man, Eli and the Church from the third Revelation. Eli spelas av Paul Dano, en skådis som jag aldrig gillat. Han gör Eli till en läskigt lismande värsta typen av en ung och fanatisk predikant. Det enda jag hoppades på hände i slutet av filmen, men det var inte med jubel som jag stängde av tv'n ändå.

När jag läser om att Daniel Day-Lewis förställde sin röst för att låta som John Houston och att Paul Thomas Anderson endast åt stek med ren vodka till varje dag inför klippningen av filmen blir jag så oändligt trött. Jag tappar respekten för dem båda. Det blir som ett gyckelspel. "Titta vilken speciell film vi kan göra...". Olidligt pretentiöst. Till och med för mig.

Jag såg genom hela filmen, jag pausade nog bara två gånger. Under hela filmen trodde jag att det skulle bli fantastiskt bra lite senare i filmen, senare, i slutet, i sista scenen, under eftertexterna, efter eftertexterna... Men nej. Det bara malde på med prententiös och oljig smörja. Kan jag rekommendera denna film? Absolut! Det är en omtalad film som vunnit många priser. Det är också en film av en regissör som gjort flera bra filmer. Men tyckte jag att den var bra? Nej, verkligen inte.

Jag ger There will be blood två bowlingkäglor av fem möjliga.

Betyg: 2/5