The Little Drummer Girl - Season 1 (2018)

The little drummer girl är framför allt otroligt stämningsfull. Det osar åttiotal om serien. Denna spionthriller bygger givetvis på John Le Carrés klassiska roman från 1983. En bok jag läste för evigheter sedan känns det som och jag älskade den redan då. Det finns också en film från 1984 med Diane Keaton. Den har jag sett men kommer inte ihåg hur stark den var.

TV-serien som är en mini-serie är i alla fall riktigt bra. Den tar god tid på sig för att närma sig dramats crescendo men det är ju resan till målet som är målet. Huvudpersonen Charlie spelas av unga brittiskan Florence Pugh. Hon är bra, riktigt bra. Regin är också väldigt tajt. Ingen mindre än Oldboy-regissören Chan-wook Park har regisserat alla sex avsnitten. I en scen reagerar Charlie på något på ett av de mest obemärkta sätt jag kan erinra mig. Hennes ögonlock darrar till en enda gång. Man förstår i scenen att hon borde reagera men första gången jag såg scenen var jag osäker på om hon verkligen rörde ögonlocken. Efter att ha spolat tillbaka och kollat scenen igen såg jag till min förtjusning att javisst där var reaktionen. Utsökt av både skådespelerskan och regissören. Det är små saker som detta som gör att en serie som denna blir så otroligt kul att se.

Den manliga huvudrollen Gadi spelas av Alexander Skarsgård. Han är bra, stilig i scenerna när han får ta av sig skjortan men också briljant i de stillastående scenerna. Hans sätt att vänta med sina svar och vila i pausernas tystnad är imponerande. Spänningen skapas i luckorna av dialogen. Kemin mellan Charlie och Gadi är perfekt balanserad. Dramat handlar om Charlies motivation, uthållighet och huruvida hon håller kursen eller ej. Hon älskar Gadi men hur mycket? Räcker det? Jag fann först hennes motivation lite för otydlig och ogrundad jämfört hur jag kom ihåg boken. Men vid närmare eftertanke tycker jag nu att de har valt helt rätt i balansen. Med en mer etablerad kärleksaffär hade slagit undan benen på den nervpirrande spänning som serien får under de sista avsnitten. Briljant helt enkelt.

Le Carrés böcker är alltid komplexa och den politiska arenan är allt anat än svartvit. Den egna sidan visas inte alltid i den bästa dagern. Det är en hård värld helt enkelt. Denna serie visar en balanserad bild av palestinierna. Det vore så enkelt att demonisera motståndarna, men då hade hela idén med historien fallit. Jag blir lite imponerad av serien med att den inte duckar denna fråga.

Detta material räcker till en mini-serie, men finns det mer att jobba med inför kommande säsonger? Det verkar oklart om det ska bli en säsong 2. Jag kan tänka mig att det blir någon variant av "inspired by" i så fall. Jag vet inte om jag är så himla sugen på det.

Betyg: 4/5   

La la land?

The Handmaiden (2016)

Jag blev sannerligen mäkta överraskad av denna film. I och för sig borde jag kanske fattat att man kan aldrig veta vad man har att vänta sig då det gäller regissören Chan-wook Park. Just det, det är den snubben som gjorde Oldboy, ni vet filmen med "klippa av tungan"-scenen? På något sätt hade jag fått för mig att The Handmaiden skulle vara ett koreanskt kostymdrama och jag förväntade mig en ganska tråkig film. När den så började dyka upp på diverse topplistor för 2016 bestämde jag mig för att ge den en chans.

Nu visade det sig att filmen bygger på boken "Fingersmith" av Sarah Waters som kom ut 2002. Boken utspelas i England under den viktorianska eran (ungefär andra halvan av 1800-talet). The handmaiden är förflyttad till Korea under den japanska ockupationen under första halvan av 1900-talet. Jag vet inte hur filmen blivit om boken filmatiserats i den tid och miljö som den var skriven för men jag kan gissa att den kunnat bli ännu bättre.

Filmen handlar om en ung fattig koreansk kvinna som får jobb som en "handmaiden" dvs tjänarinna åt en rik ogift japansk arvtagerska som bor hos en hård uncle. Sedan ska man nog inte veta så mycket mer om filmen. Den är uppdelad i tre delar och detta är långt från ett tråkigt kostymdrama. Det är en erotisk thriller! Och som sådan mycket vågad. Det är alltid kul att bli så överraskad som jag blev denna gång.

Vid sidan av den häftiga storyn är fotot otroligt snyggt. Skådespelarna är också bra. Jag gillar speciellt Tae-ri Kim i rollen som "handmaiden" Sook-Hee. Hennes kroppsspråk var en fröjd att se. Som när hon blir irriterad på sin "mistress" och puttar undan hennes ansikte. Eller när hon blir frustrerad och spänner axlarna. Många små rörelser och detaljer som gjorde mig nyfiken på mer.

Scenen när Sook-Hee slipar på en vass tand som Lady Hideko  har obehag av var en av filmens bästa scener.

Jag blev inte totalt blown away av denna film, men den är helt klart en speciell film som kommer konkurrera om en plats på årsbästalistan. Nu är i och för sig 2016 är väldigt starkt år...

Jag ger The handmaiden fyra bokuppläsningar av fem möjliga.

Betyg: 4/5